Vem ofredar vem?

eroboyEn 34-årig man råkade (harkel, harkel) titta in genom fönstret på ett hus han gick förbi. Där inne i huset kunde han se ett par idka älskog. Det traumatiserade honom så till den milda grad att han anmälde paret för sexuellt ofredande. Inte av varandra alltså, utan av honom. Som tur är så är det inget brott att ha sex i sin egen bostad och ärendet avskrevs därför av polisen.

Händelsen får mig att minnas när det för inte så länge sedan var en man som blev åtalad för att ha gått omkring i sin bostad naken. Kvinnan som anmälde honom hade bland annat filmat honom genom ett fönster.

Dessa fall väcker flera frågor.

För det första: vem, om någon, är det egentligen som ofredar vem, när någon i hemmets lugna vrå är naken eller har sex, och någon utanför tittar in genom fönstret eller till och med tar fram en kamera och filmar in? Jag tycker ju definitivt inte att det är den som befinner sig i hemmet. Vad gäller fönstertittare och smygfilmare säger ryggraden mig att det är intrång i den personliga integriteten och att det borde beivras, men jag är inte säker på vad den lille juristen i mig säger. Hen har aldrig fått läsa annan juridik än immaterialrätt nämligen.

För det andra: varför är människor så rädda för nakenhet och sex? Handlar det om avundsjuka, eller har vi importerat viktorianska eller amerikanska ideal av någon anledning? För egen del har jag kanske ett extremt avslappnat förhållande till sex och nakenhet åt andra hållet, men så är jag ju aktiv i RFSU också. Jag tycker hur som helst inte att det är det minsta stötande att någon är naken eller att någon har sex, så länge de inte mot min vilja försöker trycka sin nakna kropp emot mig eller försöker få med mig i sexakten. Inte ens en trevligt formulerad inbjudan skulle jag tycka var det minsta stötande, så länge ett nej accepterades utan ifrågasättanden. Jag kan dock förstå om alla andra inte är lika avslappnade som jag, men det är därför vi inte heller går nakna på Sergels Torg eller har offentliga orgier på Medborgarplatsen.

Lärdomen av detta är två saker. Dels måste vi sluta nosa i andras privatliv och låta dem göra vadhelst de vill i hemmets lugna vrå, så länge alla inblandade har samtyckt till det förstås. Dels måste vi sluta ta anstöt av att andra människor ibland är nakna eller att de har roligt och skönt utan oss. Vad andra människor gör har vi inget att göra med, så länge de inte ägnar sig åt att bryta mot mänskliga rättigheter.

Och kom ihåg: med en bara lite annorlunda historieskrivning så skulle det kanske ha varit fullt naturligt för oss att arrangera offentliga orgier i Kungsträdgården varje midsommarafton.

Nattugglan slår till igen

Det slår aldrig fel. Hur tidigt jag än tänkt att lägga mig så står det alltid 23:XX innan jag börjar komma till ro och kan fundera på att släcka. Ibland kanske även midnatt hunnit passeras.

Det där med dygnsrytm är en spännande sak. Vårt samhälle premierar ett beteende som går ut på att vara tidigt på plats, att vara uppe med tuppen (var nu närmaste tupp finns, de flesta idag har väl aldrig ens sett en tupp i verkliga livet). Vi som istället gärna sitter uppe och ugglar och har massor med energi och är kreativa sent på kvällarna, men istället är trötta på morgnarna, vi får leva med att många andra i samhället tittar lite snett på oss. Åtminstone tidigt i karriären, när vi kommit en bit längre och fått den för många åtråvärda flextiden så är det plötsligt en helt annan sak. Jag är glad att jag är där.

Jag har pratat och skrivit om detta många gånger tidigare, men det stör mig att samhället ska vara så inrutat efter normer som går emot vad som faller vissa människor naturligt. Vi börjar tack och lov bryta heteronormen och låta även oss som blir kära i människor av samma kön ha möjlighet att göra karriär. Frågan är när vi ska bryta morgonpigg-normen och ordna ett samhälle som inte kräver att alla ska vara effektivas precis samma tider som alla andra.

Ett mer liberalt samhälle även på en sådan här punkt skulle också bli mer effektivt. När människor får använda sina egenskaper och sin potential på bästa sätt så uppnås också bästa resultat. Ett samhälle borde alltid eftersträva detta. Företag skulle få ut mer för lönekostnaden om de anställda arbetade när de var som effektivast och samhället skulle antagligen få både högre produktion och färre sjukdagar.

Brädspel: social hjärngympa

Ikväll är jag trött, efter att ha förlorat en hård kamp mot Cylons. Min insats som president var förvisso bra, men brödrostarna var för många. Därför blir det ett kanske lite mindre intressant inlägg i #blogg100, men något ska jag klämma ur mig innan det är sängdags.

Det handlar om brädspelet Battlestar Galactica, baserat på TV-serien med samma namn. Det här med att spela tillsammans med mina vänner är något jag gjort sedan högstadiet åtminstone. Med åren har brädspelen blivit mer avancerade, det som började med Monopol, Finans, Trivial Pursuit och liknande, har nu blivit Ticket to Ride, Race for the Galaxy, Lords of Waterdeep, Kingdom Builder, Dominion… Listan kan göras lång.

Jag vet att många ser brädspel som lite nördigt, men det är tvärtom ett av de bästa sätten att umgås med sina vänner. Du lär dig otroligt mycket om en person genom att spela tillsammans med – eller mot – hen. Du lär dig mycket om hen genom att se hur hen agerar när hen vinner eller förlorar. Under spelets gång får du dessutom chansen att vara social och prata om både spelet och annat, plus att du får träna din hjärna. Kort och gott är spelandet till stor nytta. Dessutom är det svårt att vinna om du har druckit en massa alkohol, så även om det ibland förekommer lite öl eller vin så är det för det mesta nyktra tillställningar.

Så för dig som tror att brädspel fortfarande är Fia och Monopol: ta en tur förbi t.ex. Science Fiction-bokhandeln och lär dig mer! För dig som känner till att det finns modernare spel, men tror att det är för nördigt för att passa dig: tänk om och prova på de andra spelen! Visst, det passar inte alla, men det är utvecklande, stimulerande och roligt på många sätt. Sannolikheten är stor att du kommer att gilla det.

Fittårtor

Igår kväll var jag på 30-årsfest hos min styrelsekollega i RFSU Stockholm, Amanda. Jag var också någon form av officiell fotograf där. Nu har jag inte hunnit ta hand om alla bilder, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av bilderna på de tårtor som Amandas vänner hade fixat till festen. Samtliga föreställande fittor. Och som jag skrev på Instagram igår kväll: ”I’d rather suck cock than eat pussy, but tonight I make an exception” – tårtorna var riktigt goda, i alla fall de tre varianter jag provade lite av. Och vilket bättre sätt att fira en sexualpolitisk aktivist på internationella kvinnodagen än just med fittårtor?

Starka förebilder

Idag är det internationella kvinnodagen. Nyheter24 kör en kampanj där de uppmanar alla att lyfta kvinnliga förebilder under taggen #kvinna24. Givetvis har jag varit med och lyft några kvinnliga förebilder – eller som jag kallar dem: ”förebilder”. Jag är av den bestämda uppfattningen att det är helt sjukt, rent utsagt, att vi fortfarande skiljer på förebilder, eller människor över huvud taget, utifrån kön. Det är det som internationella kvinnodagen handlar om, att uppmärksamma att vi fortfarande, år 2014, av någon anledning tycker att kompetens på något sätt sitter i könet. För egen del så bryr jag mig bara om kön när det handlar om sexualitet och känslor.

Tyvärr gör ju inte alla så, utan alldeles för ofta måste du vara ”en av grabbarna” eller ”inte vara en kärring” för att accepteras. Hur kvinnliga epitet kunde bli något att skämmas för eller ett skällsord, det är för mig obegripligt egentligen. Men nu är vi tyvärr kvar i detta tänk. Därför har internationella kvinnodagen en poäng fortfarande, även om det hade varit trevligt om vi kunde avskaffa den. Alternativt kanske den skulle gå att använda för att på något sätt uppmärksamma något som har med faktiska biologiska saker att göra – exempelvis medicinskt finns det ju problem som är könsberoende.

En perfekt värld skulle inte behöva speciella dagar för att uppmärksamma könsmaktsordningar, dagar för att stå upp mot transfobi eller homofobi, eller dagar för att bekämpa rasismen. Tills vi har kommit till den världen så måste vi fortsätta uppmärksamma diskriminering och unkna attityder. Inte bara på speciella dagar, utan varje dag, året runt.

Några av mina förebilder