Etikettsbrott eller lagbrott, är det ens en fråga?

De senaste dagarna har en debatt blossat upp kring våldtäkter. Allting började med att SvD uppmärksammade att Högsta domstolen i några nya domslut skärpt beviskraven för våldtäkter. I denna artikel uttalade sig några olika sakkunniga, bland annat kammaråklagaren Rolf Hillegren.

– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han.

Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Detta fick många att gå i taket, bland annat professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud. Hillegren anmäldes också till JO. Jag blev själv upprörd över att en kammaråklagare kunde ifrågasätta våldtäkter på detta sätt. 1962 infördes begreppet våldtäkt även för ofrivillig sex inom äktenskapet och först 1978 blev brottet lika allvarligt oavsett om man haft en sexuell relation tidigare eller inte. När Rolf Hillegren vill återgå till tiden innan detta blir man smått mörkrädd.

Så idag kom svaret från Hillegren genom en debattartikel på SvD Brännpunkt. Han tar inte avstånd från sin åsikt och han anser sig också ha större delen av sina kolleger bakom sig. Det enda han gör avbön på är att han spetsade till det hela genom att kalla det för ordningsförseelse; ”När det gäller våldtäkt behövs inga tillspetsningar, vilket annars kan vara på sin plats i debattsammanhang”, skriver han. Dessutom utvecklar han sitt resonemang:

Jag delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej” som brukar hävdas. Däremot anser jag att man inte ska lagstifta om samtycke, då frågan ändå är central i alla våldtäktsmål. Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.

Så bra, Rolf Hillegren. Då kan vi låta Magdalena Ribbing ta över vad gäller sex mot någons vilja, och ta bort det ur lagböckerna. Alla följer ju Magdalenas förmaningar om vilken hand man ska hålla gaffeln vid finare middagar, eller hur? Det är ju också så att vissa människor t.ex. blir sexuellt upphetsade av att bli slagna. Vi borde ju därför också avskaffa misshandel i brottsbalken och helt enkelt konstatera att det är ett etikettsbrott om man slår någon mot dennes vilja. Och hur ska man kunna veta att någon inte vill att man tar deras nyinköpta mobil; de kanske faktiskt inte var nöjd med den? Då är det ett etikettsbrott att ta den utan att ha medgivande från den förre ägaren, men absolut inte ett lagbrott som ska finnas med i lagboken.

Eller kan det vara så att våra politiker tycker att det här är mer än ett etikettsbrott, att det är ett brott mot den personliga integriteten och ett intrång i den mänskliga rättigheten till sin egen kropp? Att folkets allmänna rättsmedvetande inte tycker att det här bara är ett etikettsbrott utan något än värre och därför vill ha det i brottsbalken?

Rolf Hillegren säger också i artikeln att våldtäkt utan våld inte bara är en ”språklig anomali” utan också omöjlig att bevisa. I så fall är det lagstiftningen som det är fel på, eller åklagarna. Jag är inte jurist så jag är inte kvalificerad att bedöma, men om man från lagstiftarnas sida säger att sex mot någons vilja, oavsett om det förekommit regelrätt våld eller inte, ska klassas som våldtäkt – varför måste det finnas våld med för att bevisa det? Jag är inte för att man ska ha skriftliga avtal innan varje sexakt, men man borde anta att gärningspersoner inte är idioter och därmed borde kunna ”take a hint”. Att man är så dum att man inte fattar vinken om den man har sex med gråter, har sagt nej upprepade gånger och försöker värja sig, då är man inte oskyldig utan bara dum och ska alltså dömas för brottet.

Nej, Rolf Hillegren, jag tror inte du har förstått vad lagstiftarna vill åstadkomma med lagstiftningen. Du har också urlakat förtroendet för våra domstolar beträffande sexualbrott, ett förtroende som på grund av det stora antalet friande domar i våldtäktsmål redan var i det närmaste obefintligt. Det är mycket allvarligt. Däremot har debaclet faktiskt fört något gott med sig: vi vet nu hur åklagarna tänker beträffande våldtäkter och vad det är som måste klargöras i utredningar och lagstiftning för att vi ska få fällande domar mot gärningspersoner. Förhoppningsvis kan ny lagstiftning komma på plats tidigt nästa mandatperiod redan. Att något måste göras och det snabbt är nog alla partier överens om efter detta.

Intressant?

3 Replies to “Etikettsbrott eller lagbrott, är det ens en fråga?”

  1. ”Att man är så dum att man inte fattar vinken om den man har sex med gråter, har sagt nej upprepade gånger och försöker värja sig, då är man inte oskyldig utan bara dum och ska alltså dömas för brottet.”
    Men det är ju våldtäkt. Det tycker Hillegren också.

    Säg istället ett par som ligger i sängen och gosar lite. Pussar och kramas. Mannen säger att han vill ha sex men kvinnan säger att hon är trött och orkar inte. Mannen säger att han vill så gärna och pussar henne på halsen. Kvinnan säger nej men gör inget motstånd. Mannen fingrar henne på könet och iom det har han begått våldtäkt? Det tycker inte Hillegren. Det tycker inte jag. Vad tycker du?

    Dagens våldtäktslydelse säger minst sexuell handling jämförbar med samlag vilket betyder vidröring av kön. Det ska förekomma våld eller hot om våld eller hjälplöst tillstånd. I ditt exempel förekommer ju tydligt våld och det är klart det blir våldtäkt. I mitt exempel är kvinnan passiv men har tidigare sagt nej. Mannen fortsätter men kvinnan säger inte längre nej och håller sig passiv. Det vill man få till som våldtäkt. Visst det är en femma om mannen brukar slå henne eller på annat sätt brukar begå brott mot henne för då ligger det ett outtalat hot om våld men en man som pillar lite vidare i ett normalt förhållande. Tror att många män begått våldtäkt med en sådan bedömning.

    Sedan har vi ju brotten sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande och sexuellt ofredande som många handlingar kan bli utan att det blir våldtäkt. Som det är nu försöker vissa få de brotten att bli våldtäkt istället och då blir ordet urlakat.

    1. Om vi nu förutsätter att det är män som våldtar kvinnor i våra exempel (jag har med avsikt försökt hålla mitt inlägg strikt könsneutralt, eftersom våldtäkt och andra övergrepp begås av båda könen mot båda könen) så ska jag försöka förklara.

      Det är många kvinnor som inte vågar göra motstånd med hjälp av våld, av rädsla för att bli slagna. Mannen kan vara hotfull och kvinnan kan därmed inte våga göra annat än att ligga passiv och ta emot trots att hon redan sagt nej.

      Jag anser inte att våldtäkt måste innehålla våld. Hot, reellt eller upplevt, ska vara tillräckligt. Det ska också vara självklart att kunna döma för sexuellt utnyttjande, ofredande eller tvång om det inte anses att det sexuella övergreppet är tillräckligt allvarligt för att kallas våldtäkt. Det bör också finnas med i varje åtal som väcks. En person som begår ett sexuellt övergrepp ska inte kunna frikännas på grund av att den enda åtalspunkten som är aktuell är just våldtäkt, om det nu är anledningen till att så många gärningspersoner frikänns i rätten.

      Det är många gånger rätten har konstaterat att kvinnan (för det är oftast kvinnor) gjort klart att hon inte vill, men att eftersom mannen inte förstått, eller ändå velat, och kvinnan sen inte försökt slå något hårt i huvudet på honom utan skräckslagen bara legat där, kan man inte tala om våldtäkt och därmed frikänns mannen. Det är här som rättsväsendet går fel i ögonen på vanliga medborgare. Det skulle vara bra om vi kunde klargöra hur vi ska få fällande domar, oavsett vilken åtalspunkt vi nu ska välja, i dessa fall. HD har ju precis gjort det svårare att döma människor för våldtäkt, samtidigt som opinionen anser att det redan tidigare var för svårt att få fällande domar.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: