M-partistaten gör en analys av budgetunderskottet, som inträtt i år när det råder finanskris och underlaget för skatteintäkter sinar. Bakgrunden är Ekonomistyrningsverkets rapport som presenterades i dagarna. Tesen är att budgetunderskott uppträder som en naturlig följd av borgerligt styre. Analysen har dock, föga förvånande, stora brister. Bland annat hänvisas till ett diagram över budgetunderskotten över ett antal år och som redovisar vilken majoritet som styrt landet.
Det intressanta är att studera inte bara de borgerliga majoriteterna utan vad som föregått dem samt trenden efter. Dessutom ska detta kopplas till världshändelser. Den första borgerliga regeringen kom till makten till stor del genom att socialdemokraterna i sin oändliga visdom skapade den av Astrid Lindgren (själv inbiten socialdemokrat egentligen) kallade Pomperipossaskatten, en skatt som innebar att egenföretagare som Astrid tvingades betala 102 % i skatt på sina inkomster. Samtidigt rådde instabilitet i världen med oljekris till följd av revolutionen i Iran. Att det därmed kan dyka upp underskott i statsbudgeten behöver man inte vara ekonom för att räkna ut (själv är jag blivande civilingenjör och definitivt inte ekonomiskt skolad). Vi kan också se att det tog lång tid efter maktskiftet innan man uppnådde några överskott, vilket motbevisar tesen att det bara är att höja skatterna för att ordna upp underskotten.
Den andra perioden, 1991-1994, kan vi se redan i diagrammet att nedgången i statsfinanserna börjat redan under socialdemokraternas styre. Det var bara att förvänta, med tanke på att vi hade en bubbla som sprack precis då och orsakade bankkris. Man kan ha åsikter om hanteringen av detta, men jag har svårt att se att man skulle klarat ett överskott i statsfinanserna. Dessutom vändes utvecklingen mot slutet av mandatperioden, genom att man tog ansvar och förhandlade fram ett brett samarbete över blockgränserna. Trots det vände utvecklingen så snart socialdemokratin återtagit makten och underskottet ökade ytterligare.
Så har vi slutligen innevarande period. Vi kan se att alliansen ökade överskottet i statsfinanserna kraftigt under de första två åren. Därefter kom finanskrisen med vikande underlag för skatteintäkter och höjda kostnader i form av stöd till arbetslösa, stöd till kommuner och landsting med mera. Inte underligt att årets resultat kommer resultera i ett underskott.
Det är nämligen så, att man inte ska höja och sänka skatter enligt någon jojo-princip. Skatter ska sättas så att man över en konjunkturcykel har ansvarsfulla statsfinanser. I en lågkonjunktur ska staten spendera pengar och inte höja skatterna. Det stimulerar återhämtning. I högkonjunkturer samlar staten i ladorna och amorterar på lån, dels för att kunna spendera i nästa nedgång och dels för att minimera risken för överhettning i ekonomin. Att ge företag och människor en trygghet genom förutsägbara skatter måste vara statens ledord och därmed kommer man ibland att ha underskott.
Det finns med andra ord goda argument för att inte höja skatter och även för att sänka dem (om man inte ser skatter som ett sätt att bestraffa rika för att de har lyckats skaffa sig pengar förstås). Det bästa sättet att minska underskott är istället att skära i de verksamheter som inte tillhör statens kärnverksamheter. Staten ska finansiera ett rättsväsende, försvar, grundläggande utbildning och vård. Verksamhet utöver denna bör skäras i och framför allt bör administration och byråkrati minimeras. Om man tar tag i detta istället för att ropa på skattehöjningar kommer man uppnå mycket bättre saker för alla medborgare i Sverige.
Självklart är M-partistaten och de bloggar som återger denna analys drivna av vänstersympatisörer. De har inget intresse av att göra en logisk analys. Själv är jag allianssympatisör, men det skulle inte falla mig in att strunta i vissa grundläggande ekonomiska fakta och för den delen låtsas som det regnar när till och med diagrammen säger emot mig, bara för att smutskasta socialdemokratin. Ära den som äras bör och det har hänt att även socialdemokratin har fattat bra beslut, tro det eller ej. Normalt har det skett när högerfalangen haft starkt inflytande i partiet. Den här analysen är dock inte trovärdig, något även jag som lekman i ekonomiska sammanhang kan se. Förhoppningsvis ser alla andra, som inte redan är tokfrälsta vänsteranhängare alltså, också det.
1 kommentar
Alliansen bör jobba sig ur lågkonjunkturen omde ska ha än chans att vinna valet. Så kortsiktiga ärvi väljare.