Hur man inte vinner val, del 1

Socialdemokraterna är äntligen ärliga, det måste jag ge dem. Det är också bra för politiken ju ärligare och tydligare man är med sin politik. Tyvärr för socialdemokraterna så är det inte direkt valvinnande frågor som de nu presenterar, i varje fall inte om man vill vinna den så viktiga medelklassen i storstadsområdena. Idag går nämligen Mona Sahlin och Thomas Östros ut och berättar för väljarna att de kommer att ta mer av deras pengar i skatt om de vinner valet. Socialdemokraterna presenterar nu tydligt de åsikter som de alltid har haft, nämligen att staten är bättre på att avgöra hur människors pengar bäst används än vad människor själva är. Det är politik som av någon anledning går hem ganska bra på landsbygden, men som storstadsväljarna framför allt i medelklassen har ratat för länge sen. Med tanke på att det är den gruppen väljare som S måste locka till sig för att vinna valet, så är deras utspel just nu helt fel ute om det är valvinst 2010 de siktar på.

Detta omyndigförklarande av människors fria vilja är det som särskiljer socialdemokratin från liberalismen. Vi liberaler tror på människors förmåga att fatta informerade beslut om sina egna liv. De behöver inte en överförmyndare genom staten. Istället ska staten skydda dem som av olika skäl slås ut från samhället och se till att få dem på fötter igen. Staten ska också vara en garant för att ge alla människor möjligheten att klara sig själva. Därför har vi gemensamt finansierad utbildning, sjukvård och rättsväsende. Det är dit våra skattepengar ska gå. Skatten ska däremot inte användas för att utjämna inkomstklyftorna i samhället. Om det ändå blir en effekt så må det väl vara, men skatten finns till för att finansiera de gemensamma åtagandena, inget annat. Vi liberaler är, till skillnad från socialdemokraterna, inte avogt inställda till att människor kan tjäna pengar på sin utbildning och sina talanger.

Socialdemokraterna tror, trots att ekonomerna i LO kommit fram till att jobbskatteavdraget genererat ett stort antal nya permanenta jobb, att en höjning av skatten kommer att skapa fler jobbtillfällen. I så fall måste de mena fler offentliga jobb som vi gemensamt ska finansiera vare sig vi vill eller inte, istället för jobb som skapas av efterfrågan på en marknad. Istället för att utvärdera hur man kan effektivisera offentlig verksamhet och få ut mer för pengarna, så pumpar socialdemokratin som vanligt in mer pengar och antar att mer pengar automatiskt innebär förhöjd kvalitet. Så är inte fallet. Det går att effektivisera och få ut mycket mer för våra skattekronor. Landstingsdirektören Mona Boström i Stockholm uppskattade effektiviseringspotentialen till 25-30% och tycker att det är ett bättre ställa att börja på än att öka offentliga medel. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Värt att notera är att vänstern nu svarar ”höj skatterna snabbare och mer” medan miljöpartisterna inte är så pigga på skattehöjningar. Mer om detta senare.

Intressant?

2 Replies to “Hur man inte vinner val, del 1”

  1. Ärlighet?
    Jag kallar det knappast ärlighet att inte redovisa hur detta ska hjälpa till att betala den redan alldeles för stora offentlig sektorn.
    Det finns inte en chans att fastighetsskatt på bostäder för över 6 miljoner och en i praktiken frivillig förmögenhetsskatt kommer bidra till statskassan. Det kommer knappast heller en ännu högre statsskatt ovanpå värnskatten för de som tjänar mer än en miljon om året att göra.
    När de redovisar vad deras skattehöjariver egentligen kommer ge för ”förbättringar” av statskassan, vad de ska använda pengarna till och när de kommer med konkreta finansieringslösningar, då jag kan kalla dem ärliga.
    Som det ser ut nu är det bara fortsatt sossestrunt. ”Tydlighet”, jojo.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: