I statistikens förlovade land måste alla vara definierade

Läser hos Catrine Norrgård, HBT-liberalers ordförande, om hennes kritik mot juridiska kön, en kritik jag delar. Hon hinner på samma gång med att kritisera kraven på att vara steriliserad och ogift för att få byta kön, igen kritik jag delar. Varför ska det vara så?

Att vi över huvud taget måste vara juridiskt definierade som endera könet ställer till många fler problem än de löser. De enda saker som idag berörs av juridiska kön är, vad jag förstår, följande:

  • personnumrets sista siffror
  • viss diskrimineringslagstiftning (som alltså utgår från juridisk och inte självupplevd könsidentitet)
  • Statistiska centralbyråns o så viktiga statistik…
  • positiv särbehandling och jämställdhetsplaner
  • föräldraledighetens uppdelning
  • könsbyten

I och med att vår äktenskapslagstiftning är könsneutral, precis som så mycket annan lagstiftning, finns det snart inga lagtekniska grunder kvar för att ha juridiskt definierade kön. Det har också gjort att grunden för kravet på att vara ogift för att få genomgå könskorrigering är borta. Den sista, men o så ”viktiga” grunden för det juridiska könet, är statistiken. Om det inte finns juridiskt definierade kön kan man tydligen inte avgöra om en arbetsplats, ett högskoleprogram eller annan verksamhet är ”jämställd”. Hur man själv definierar sig ska tydligen inte räknas. Transpersoner mtf tvingas ofta leva med att vissa kvinnoföreningar ser det som att de bara är män som bytt kön för att spionera på kvinnorörelsen. Det är inte du som är viktig, det är hur statistiken och juridiken behandlar dig som räknas.

Att som transperson genom sitt personnummer bli utpekad som varande just trans är väldigt utlämnande och förnedrande. Att man dessutom har haft svårt att ändra sitt namn innan könsbytet gått igenom rent juridiskt har inte heller hjälpt (detta har dock, tack och lov, börjat luckras upp genom domstolarnas nya syn på namn). Detta beror dock på att alltför mycket kretsar kring kön i dagens samhälle. Det första människor brukar fråga när de ser en baby, om de inte direkt på kläderna anser sig kunna gissa det, är om det är en pojke eller flicka. När föräldrar vägrar att berätta vilket kön deras barn har, skriks det om att sådana som de inte borde få skaffa barn och att barnet borde tas ifrån dem.

Sedan fortsätter det på samma sätt genom hela livet. Kön är alltid centralt, människor som inte beter sig som sitt kön ses på med oblida ögon, med förvåning och misstro. Vi har äntligen fått stora delar av samhället att förstå att kärlek inte är beroende av kön, men fortfarande är det allt för många som inte förstått denna enkla sanning. Fortfarande är det många som ändå förstått detta, men som t.ex. inte accepterar att män kan klä sig i annat än byxor, undantaget kilten förstås. Kön är grund för förlöjligande, stigmatisering och bortförklaringar.

Det ständiga kravet på statistik och juridisk definition cementerar dessa strukturer. Om staten kunde sluta att ständigt definiera människor, skulle diskriminering och avstånd på grundval av dessa definitioner snabbare försvinna. Många skulle säkert stanna kvar i mer eller mindre traditionella roller och definitioner, andra skulle kasta dem åt sidan och äntligen leva precis som de ville. Därför är det dags att staten drar sig ut ur människors underkläder och börjar pyssla med relevanta saker.

Intressant?

Kommentera

%d bloggare gillar detta: