Rättssäkerhet, sex och rock’n’roll?

Beatrice Ask lämnar en del att önska när det gäller hennes känsla för rättssäkerhet. Nu visar det sig att EU-kommissionen också verkar ha missat något, eller i alla fall inte tänkt klart. Ledaren i lördagens DN uppmärksammar oss på några av problemen med kommissionens förslag att kriminalisera tittandet på barnpornografi. Redan tidigare i veckan har kritik riktats mot att kommissionen vill blockera vissa sidor på internet, något som bedöms som censur men som också väcker oroväckande  möjligheter till censur även av andra sidor. Dessutom kan det orsaka att andra sidor som råkar använda samma leverantör också blockeras genom internetoperatörernas filter. Ändamålet är ädelt, att skydda människor (i det här fallet extra utsatta personer på grund av deras ringa ålder), men precis som så många andra gånger (tänkt t.ex. sexköpslagen) blir medlen felriktade och skapar andra, stora problem.

DN riktar i ledaren in sig på en ny vinkel, nämligen kriminaliserandet av tittande på barnpornografi. De konstaterar att det antingen inte kommer fungera på grund av grundläggande rättssäkerhet, eller så måste rättssäkerheten åsidosättas. Resonemanget är enkelt. Det förslag som den svenska regeringen redan lämnat till riksdagen konstaterar att den som av misstag hamnat på en sajt med barnpornografiskt material inte ska kunna dömas. De ifrågasätter hur detta ska gå att bevisa. Historik sparas i datorn, men det är allt. Uppsåt kan inte bevisas med din webbläsarhistorik. Det kommer att leda till att det i de flesta fall kommer att finnas rimliga tvivel, något som då ska ligga till grund för friande domar. Alternativet är att i detta fall åsidosätta rimliga tvivel och därmed fortsätta Asks inslagna linje med en avskaffad rättssäkerhet när det gäller frågor som berör sexualitet.

Ytterligare ett problem som DN identifierar och som borde korrigeras oavsett vad kommissionen håller på med, är den svenska definitionen av barnpornografi. Jag har alltid tyckt att vi, till skillnad från USA, har haft en ganska sund inställning. Det är personernas mognadsålder som avgör vad som är brottsligt och inte, inte om de fyllde 18 dagen innan eller dagen efter att bilden togs. Genom DN har jag uppmärksammats på att det inte är riktigt så sunt som jag trodde. Tydligen är det att räkna som barnpornografi även om det är tecknade fantasibilder på personer som kan uppfattas som yngre än 18 år, trots att inga verkliga personer varit inblandade i framställningen och att inga övergrepp skett mot någon individ. Det kan också vara barnpornografi även om personerna på bilderna är väl över 18 år, om syftet är pornografiskt och personerna ser ut som eller framställs som underåriga.

Vad just denna sista klausul egentligen gör för bedömningen av stora delar av gayporren vill jag inte ens tänka på. I bögvärlden är det en dygd att vara, eller i brist på kronologisk ålder i alla fall se ut att vara, så ung som möjligt. Har man fyllt 20 är det rätt ofta man känner sig passé (något jag själv fått erfara när jag blivit äldre). Inom gayporren är en stor marknad den som fylls av twinks, unga snygga killar, ofta med lite eller ingen kroppsbehåring, normalt sett i sena tonåren eller i 20-årsåldern. Det är samma ideal som råder på de flesta gayklubbar. Idealet är att vara på gränsen och gärna utmana denna.

I praktiken innebär det alltså att pornografiskt material där alla personer är över 18 och väldigt villiga att delta i framställandet, kan anses olagligt enligt svensk lagstiftning. Det blir en godtycklig bedömning som, trots att alla inblandade trott sig gjort rätt enligt konstens alla regler, kan ge en fällande dom. Om man då ska kriminalisera tittandet på barnpornografi kommer det på sikt att kunna orsaka en hel del kaos om man inte omdefinierar vad som är barnpornografiskt material.

Ytterligare en sjuk detalj i vår lagstiftning är att en nakenbild som en t.ex. 16- eller 17-årig individ skickar till t.ex. sin flick- eller pojkvän kan anses vara barnpornografi och att personen som figurerar på bilden därmed kan dömas för brott trots att personen högst frivilligt både framställt och skickat bilden på sig själv. Offret för brottet är alltså i detta fall personen som själv begått brottet… Om det är logik och normal juridisk praxis, tror jag det är dags att skriva om alla texter om grundläggande logik och grundläggande juridik och rättssäkerhet.

Precis som vanligt så är ett gott uppsåt nog för att kritik antingen ska viftas bort eller misstänkliggöras. Sexköpslagen har ett gott syfte, att stoppa trafficking, men ställer till problem för individer som själva gjort valet att arbeta som prostituerade. Barnpornografilagstiftningen har det goda syftet att förhindra övergrepp på barn, men orsakar problem bland annat för frivilliga individer som i lagens mening är mogna nog att ha sex, men ändå inte får skicka en utmanande bild till sin partner. Kommissionens förslag har ett gott syfte, att ytterligare försvåra spridningen av barnpornografiskt material, men kommer i praktiken att ställa till stora problem vad gäller rättssäkerhet, bedömningar och dessutom öppna för potentiell censur av andra misshagliga sidor på internet.

Sex och vad som är kopplat till detta kommer alltid att locka fram moralpoliserna, som vill göra sina bedömningar av vad som är ”bra” och ”dåligt” sexuellt beteende. Själv lever jag efter devisen att människor ska få göra vad de vill, så länge alla inblandade har givit sitt medgivande till det. Trafficking måste självklart bekämpas, exempelvis genom ett internationellt polisiärt samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet. Övergrepp mot barn måste bekämpas genom kraftfull lagstiftning och, förstås även här, internationellt polisiärt samarbete. Att däremot kriminalisera t.ex. prostitution eller bilder som skickas mellan frivilliga individer är däremot inte lösningen. Det är som att kriminalisera rökning för att det förekommer smuggling av cigaretter eller att kriminalisera alla former av pornografiskt/erotiskt material eftersom det förekommer att övergrepp även på äldre människor dokumenteras och sprids som pornografiskt material.

Det som alltid ska bekämpas är avarter där människor kommer till skada. Att i ett slag förbjuda alla företeelser som skulle kunna leda till missbruk är däremot inte lösningen. Alla friheter kan missbrukas. Lösningen är dock inte att ta bort friheten. Lösningen är, som det står på nödbromsarna i lokaltrafiken, att ”missbruk beivras”.

Läs också Victor Zetterman, Mikael Ståldal, Hanna Wagenius, Amanda Brihed (2), Andreas Froby, Liberati, Mattias Lönnqvist.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/04/04/rattssakerhet-sex-och-rocknroll/

2 kommentarer

3 pingar

  1. Det stora debattproblemet för oss som har en uppfattning som den du redovisar, är att vi kan inte i debatten uttala oss med enkla vinnande slagordstermer. För att klargöra vår ståndpunkt, vad den innebär och konsekvenserna av att gå den andra ”lätta” förbudsvägen kräver i allmänhet ett resonemang av en sort som många helt enkelt inte orkar ta till sig.

    Vi kanske, t.ex i Svart Måndag, borde lägga upp någon sorts lathund med förenklade och förkortade argument som är tillämpliga i den här typen av debatt.

    Idag är allt, som t.ex TV:s nyhetsprogram, så helt anpassat efter att vara kort och slående, eller annorlunda uttryckt, ”snuttifierat”, att jag tror att även vi i någon mån måste försöka hitta någon sorts debattmodell som innebär en anpassning till detta faktum.

    Jag brukar exemplifiera det med att nämna hur skrämmande lite läsare vi som skriver om något annat än sex och mode egentligen har. Dessutom, av det totala antalet besök på min blogg under en vecka, så utgörs en stor del av besöken av andra bloggare med bloggar av ungefär samma sort som den jag själv driver. Vi är en grupp som läser och tar del av varandras alster men hur långt ut till allmänheten tränger vi egentligen med vårt budskap?

    Om jag sammanfattar det jag skrivit nu så får det bli med en fråga; Vad och hur ska vi göra för att skapa en folkrörelse kring frågorna om integritet, frihet, rättssäkerhet och demokrati som vi alla brinner för?

    1. Det är en oerhört svår fråga. Som du säger så är det stora problemet att det är svårt att med korta slogans förklara varför rättssäkerhet, frihet, integritet, demokrati och individens rättigheter är så otroligt viktiga.

      Jag tror på din idé om att tillsammans i ett team ta fram en lathund med slagkraftiga, korta argument, gärna också slogans, för att kunna använda i debatten. Det finns faktiskt argument som funkar på det sättet, tro inget annat! Det gäller bara att vi arbetar tillsammans för att formulera dem.

      Det enklaste sättet, tycker jag, är att samlas några stycken och ha en gigantisk hjärnstorm. Det är mycket lättare att spinna vidare på varandras förslag för att komma på de bästa slagkraftiga orden, än att på egen hand hitta på en slogan. Det finns alltid utrymme för förbättringar och genom att lyssna på andra kan man väcka goda idéer till liv lättare.

  1. […] också detta i all hastighet då hon pratar om lite andra idiotiska förslag på samma tema, Per Pettersson skriver om och problematisera kring det förslag den svenska regeringen lagt till Rik…, Henrik Alexandersson, Linus Ericsson ber även snällt att Cecilia ska dra tillbaka detta på […]

  2. […] Zetterman och Per Pettersson har också bloggat om […]

  3. […] ett långt, och väl genomtänkt, inlägg med massvis av länkar så rekommenderar jag istället Per Petterson som skrivit inlägg som defnitivt är […]

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.