Centralstyrning, kampanjapparat och självständighet

Den som följer med i bloggosfären kan inte ha missat rabaldret i samband med att Erik Laakso lämnade det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots. Hans kritik gick ut på att nätverket inte innebar något mervärde för de bloggare som var medlemmar, såvida de inte gick med på att vara lojala partimegafoner, en hejaklack åt Mona Sahlin. Sedan dess har landets politiska bloggare flitigt debatterat partilojalitet kontra självständighet. Idag kom Seved Monke med det senaste inlägget i debatten.

Seved är, liksom jag, medlem av nätverket Liberala bloggare, ett nätverk av bloggare anknutna till Folkpartiet liberalerna och Liberala ungdomsförbundet. Han drar stora växlar just på styrningen av bloggnätverk och att Liberala bloggare inte är centralstyrt. Erik Laakso kommenterar det hela med att Seved har förstått lite fel när det gäller styrningen av Netroots och det håller jag med om. Jag har genom ett par bekanta insyn i hur nätverket fungerar och den centralstyrning som Seved Monke talar om finns egentligen inte. Kritiken från Laakso handlade om något annat, nämligen vilka som fick tillgång till material.

Allt detta må vara som det vill. Det intressanta att kommentera är istället hur Liberala bloggare fungerar. Laakso upplever att nätverket inte ger mervärde för medlemmarna. Det stämmer inte. Genom nätverkets maillista har vi möjlighet att utbyta tankar, få reda på vad andra skriver om och därmed få inspiration, samt ta del av fakta och goda argument från varandra och från partiföreträdare. All denna information skickas till alla i nätverket och inte bara till några utvalda.

Den utökade och tidigare information som skickas från partiet går inte i första hand ut till bloggare utan till personer med förtroendeuppdrag – jag fick till exempel förhandsinformation om utspel och annat så länge jag var andre vice ordförande i LUFs största distrikt men inte efter att jag lämnade det uppdraget. Partiet har därmed inte alls, vad jag förstår, lagt in bloggarna i sin strategi utan informerar snarare sina egna valda företrädare och har dessa sen en blogg så är det rena rama turen. Partiledningen är rädd att dela med sig av information och medieutrymme till partimedlemmar som inte har en egen politisk plattform. Det har jag och många andra kritiserat dem för länge. Samtidigt sker det ett internt påverkansarbete för att det ska bli ändring på detta – de strateger inom partiet som förstår sociala media gör vad de kan för att Partiet ska våga släppa sin kontroll över bloggarna och låta dem fungera i enlighet med de villkor som den sociala mediesfären dikterar.

Bloggnätverk kan ha flera olika funktioner men det som är centralt är att det ger mervärde för medlemmarna. Ett bloggnätverk som enbart går ut på att skapa bloggbävningar och se till att medlemmarna toppar Knuff kommer aldrig att bli framgångsrikt. Dessa nätverk skapar misstro bland omvärlden och ger inte sina medlemmar något egentligt värde. Bloggnätverk som istället är en öppen plattform för bloggare med liknande intressen och åsikter kommer däremot att bli vitala och aktiva. Dessa nätverk, som snarast uppmanar till debatt och utveckling av åsikter, kommer också att få omvärldens respekt.

Jag är en av de mer bångstyriga inom Liberala bloggare och jag skräder inte orden när jag kritiserar partiet. Trots det har jag en god relation till mina bloggkollegor och även till Niki Westerberg som arbetar med sociala medier inom partiet. Jag får ett gott utbyte av att vara med i bloggnätverket och jag har svårt att se att möjliga fördelar i högre grad skulle tilldelas bloggare som ovillkorligt hyllade Folkpartiet liberalerna, än bloggare som dristar sig att kritisera partiets ställningstaganden ibland. Vi är alla medlemmar i samma parti och så länge vi är det är det självklart att vi i grunden delar samma ideologi, även om vi ibland inte har samma åsikt i sakfrågor. Det är samma sak i alla partier och det sunda sättet att hantera det är att låta debatten leva öppet istället för att försöka kväsa den. Därför är Liberala bloggare lika bångstyriga, självständiga och spretiga som liberaler i allmänhet.

Intressant?

4 Replies to “Centralstyrning, kampanjapparat och självständighet”

  1. Jag vill, återigen, förtydliga att det nätverk jag inte tycker ger mervärde för medlemmarna, förstås är Netroots. Liberala bloggare vet jag inget om eftersom jag inte är medlem där och inte vet hur det fungerar. Din text kan ge intrycket att jag tycker Liberala bloggare är dåliga på att skapa mervärde. 🙂

    1. Det är sant, jag plockade mest upp din kritik i ditt blogginlägg där du skrev följande:

      Likheterna verkar däremot vara stora fast på ett annat håll. Nämligen i det att bloggarna inte får mer eller djupare information innan det kommer ett pressläpp eller en artikel på DN Debatt. Alltså får även liberala bloggare springa efter det som släpps till allmänheten och sedan skriva om det för att få upp nyheten på Knuff så att andra bloggare också kan skriva om det etc etc etc.

      Därför påpekade jag att jag såg flera andra fördelar med nätverket, trots att vi inte får informationen tidigare.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: