Goda nyheter – och dåliga

Med jämna mellanrum undersöks svenskarnas attityder till invandring och till de människor som kommit från andra länder. Idag presenteras den senaste undersökningen och trenden som pågått i över 15 år fortsätter: svenskarna blir mer och mer positiva till invandring och till mångkulturalism. Samtidigt visar den senaste väljarbarometern att Sverigedemokraterna rasar och hamnar på 2,9 %. Givetvis hör nyheterna inte samman, men det ser nästan så ut.

Mångkulturalismen som invandringen de senaste åren har inneburit är positiv för samhällsutvecklingen i Sverige. Visst sker kulturkrockar ibland och det kan också vara svårt att skapa förståelse för andra kulturer, något som slår åt båda håll och alltså inte bara gäller de svenskfödda. Över lag har dock mångfalden inneburit vinster såväl kulturellt som ekonomiskt. Nya handelsvägar har öppnats och många driftiga människor från andra länder har dragit igång företag när de kommit hit. Med en bättre integrationspolitik och utökad arbetskraftstinvandring skulle vi kunna lyckas ännu bättre.

Den enda trend som fortsätter att oroa är den som gäller attityder till människors rätt att fritt utöva sin religion. Siffran har i princip inte förändrats sedan 1993 vilket betyder att fyra av tio svenskar stödjer idén. Det betyder också att sex av tio tycker att människor inte förtjänar religionsfrihet om de kommer från andra delar av världen. Det är sannolikt att den största delen av denna skepsis riktar sig mot muslimer, vilket är olyckligt. Idag har vi redan alltför stora klyftor mellan den så kallade västvärlden och den muslimska världen. För att överbrygga klyftan och skapa förståelse är det inte rätt väg att gå att försöka inskränka religionsfriheten, tvärtom är det lättare att förstå människor om man faktiskt lär känna dem och kan se deras kultur.

Kopplat till denna trend finns en som är inte bara oroande utan också märklig: Folkpartiet liberalernas sympatisörer har under de senaste åren blivit mindre positiva till att låta människor från andra länder fritt utöva sin religion. Hur man kan sympatisera med ett liberalt parti, som värnar religionsfrihet och individuell frihet högst av allt, och samtidigt vara emot religionsfrihet borde vara omöjligt. Tydligen håller inte partiets sympatisörer med, något som oroar. Ett parti vill förstås alltid vinna röster och tilltala sina kärnväljare. Ibland tar det sig underliga uttryck som går rakt emot partiets grundläggande ideologi. Troligen kommer Folkpartiet liberalerna aldrig att överge idealet att människors rätt till religionsfrihet, men det finns tyvärr aldrig någon garanti. Om partiet börjar falla i opinionen är det alltför lätt att ta upp populistiska frågor som hittas bland de egna väljarna. De språkkrav som introducerades som ett sätt att öka integrationen kan lätt förbytas i nya förslag som snarast tilltalar de mindre uttalat främlingsfientliga bland sverigedemokraternas väljare.

Kanske är det dock inte Folkpartiets sympatisörer som är den största källan till oro. Bland riksdagspartierna är det centerns väljare som är mest skeptiska till religionsfriheten och moderaternas som är mest skeptiska till invandring. Det är logiskt, eftersom stödet för invandring och för religionsfrihet är störst i städerna, framför allt storstäderna, och bland yngre. Med centerns väljare främst på landsbygden och många äldre som stödjer moderaterna, är det en naturlig följd. Genom att många unga flytt folkpartiet för att istället ge sitt stöd till miljöpartiet kan en del av attitydförändringen där också förklaras. Oavsett förklaringarna är det dock av yttersta vikt att partierna inte viker sig för opinionen utan fortsätter att försvara den mänskliga rättigheten som religionsfrihet innebär.

Intressant?

Nu finns denna artikel att läsa även på Second Opinion.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/24/goda-nyheter-och-daliga/

16 kommentarer

2 pingar

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Också denna, den hittade jag på en sajt som verkar bli alltmer populär då här skrivs saker jag inte visste om media;
    http://politisktinkorrekt.info/2010/05/24/analys-som-undersokning-vantolkas-av-media/

    Texten nedtill kommer från denna sajt. Vet inte vad du tycker om det jag hitta i ämnet men jag hoppas vi kan ha en öppen och ärlig debatt om invandringen och att vi har respekt för allas åsikter. Vi bor ju i tillsammans i Sverige.

    ”Då som nu härleds hennes budskap från de opinionsundersökningar som gjorts vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet under en tioårsperiod. Under de senaste veckorna har dessa uppgifter återigen basunerats ut som en stor positiv nyhet i alla svenska media. Eftersom det inte förekommit något nämnvärt motstånd mot att ta emot flyktingar i modern tid undrar man naturligtvis vad det är frågan om. Och det finns all anledning att granska uppgifterna kritiskt eftersom Demker dragit mycket vittgående politiska slutsatser av sina undersökningar.

    Vad baserar hon denna slutsats på? Jo, i tio år har hon ställt ett återkommande ”förslag” om flyktingmottagning till ett visst antal slumpmässigt utvalda personer. Förslaget är att vi skall: ”ta emot färre flyktingar”. Då får hon under de tio år som ”förslaget” upprepats lite skiftande svar, men i stort sett är det hela tiden mer än dubbelt så många som tycker att det är ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar” än dem som tycker att det är ett dåligt förslag. Skälen till varför det skett vissa mindre förändringar under senare år har Marie Demker inga vetenskapliga förklaringar till. Men andelen respondenter som är svenskar och som är invandrare i projektet borde ju t. ex. kunna påverka resultaten över tiden.

    Av 6000 slumpmässigt utvalda är det endast 4020 som svarat. Bortfallet är således ca 30%! Varför så många valt att inte svara tar man inte reda på. Dessutom har 30% av dem som svarat inte velat ta ställning till om förslaget är bra eller dåligt. Hur detta kommer sig har man inte heller något svar på. Slutsatsen blir att frågor som skulle vara särskilt intressant att få svar på fortfarande är obesvarade.

    Men nu noterar Marie Demker med tillfredställelse att lite fler under senare år tyckt att ”förslaget” var dåligt (28% mot tidigare ca 20%) än de som tyckt att det var bra (44% mot tidigare ca 50%). Därav följer hennes slutsats att ”motståndet mot flyktingar har minskat” i landet. Men i själva verket är de resultat som man fått varje år under hela tioårsperioden en ren katastrof. Ty, om uppåt 50% av Sveriges befolkning skulle vara negativa till att ta emot flyktingar, d v s inte vilja ta emot människor som förföljs eller hotas till liv och lem i sina hemländer, då kan man väl i rimlighetens namn aldrig beteckna resultatet som positivt?

    För att klarlägga hur SOM-institutet resonerat måste man granska dess metodik. Det visar sig då att man aldrig definierat vad en flykting är, vilket lämnat fältet öppet för intervjuoffren att själva tolka vad som menas. Marie Demker har i undersökningen inte ens reflekterat över att det kan finnas en stor skillnad mellan flyktingar och övriga invandrare och att det därför även kan finnas en stor skillnad i opinionens attityder till dessa kategorier över tiden. Av den anledningen är både undersökningsmetodiken och slutsatserna man drar av resultaten högst tvivelaktiga.

    För det första är det inte särskilt relevant att låta folk ta ställning till om vi skall ta emot färre flyktingar eller ej, eftersom Sverige anslutit sig till de internationella konventioner som gör oss skyldiga att ta emot flyktingar. Därför har vi inget val.

    För det andra är det inte vetenskapligt att utsätta människor för kravet att svara på en fråga om flyktingmottagning utan att förvissa sig om att vederbörande vet vad en flykting är. Enligt den definition på begreppet flykting (refugee) som bl a används av FNs flyktingkommissarie (UNHCR), och som stadgats i de internationella flyktingkonventioner som vi åtagit oss att följa, är en flykting en människa som förföljs eller hotas till liv och lem i sitt hemland. En flykting ansöker om asyl i något land och dennes skyddsbehov skall noga prövas innan asyl beviljas. Enligt FNs flyktingstatistik är det endast ca 5 – 7% av dem som sökt sig till Europa (inklusive Sverige) som uppfyller dessa definitioner. De övriga, som är den överväldigande majoriteten, betecknas som ekonomiska migranter (economic migrants), vilka sökt sig en bättre materiell tillvaro i det rika Europa. FN har vid flera tillfällen vädjat om att man inte skall blanda ihop dessa två kategorier eftersom det kan skada och urholka asylrätten.

    I undersökningen gör man ingen skillnad mellan flyktingar (refugees) och ekonomiska migranter (economic migrants). Det får mig osökt att tänka på min gamle matematiklärare som, när en elev drog en ologisk slutsats, svarade med att fråga: ”Jaså, alla hästar äro djur och därför är också alla djur hästar?”. I Marie Demkers fall skulle denna logik kunna låta: Alla flyktingar äro invandrare och därför är alla invandrare flyktingar. Är det möjligen denna logik som smittat av sig när man på DNs ledarsida 2002-06-24, á propos den svåra arbetslösheten bland invandrare, påstår att ” … i stort sett alla som kommit hit sedan 1970 kommit hit som flyktingar”?

    Med utgångspunkt från denna märkliga metodik drar Marie Demker, efter diverse utläggningar om ”högerpopulistiska partiers” framfart i övriga Europa på senare tid, slutsatsen att resultaten visar att ”möjligheterna för ett högerpopulistiskt parti att vinna terräng i Sverige är mycket små”. Hon har säkert goda avsikter med denna slutsats. Men undersökningsresultatet, såsom det nu redovisats, pekar väl snarare i motsatt riktning eftersom nästan hälften av respondenterna tyckt att det var ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar”?

    Såsom ett typexempel på ett ”flyktingfientligt” och ”främlingsfientligt” parti i SOM-rapporten framhåller Marie Demker det saligen insomnade Ny Demokrati. Utan att ange några källor påstår hon att detta parti varit motståndare till att ta emot flyktingar. Under ett telefonsamtal med mig påstår hon att detta stått ” i en gul trycksak” som hon läst för länge sedan. Men enligt det partiprogram, som jag efter viss möda lyckats få tag på, framgår det klart och tydligt att Ny Demokrati tvärtom varit positivt till att ta emot flyktingar. Både ur forskningsetiska och allmänna synpunkter borde Marie Demker, som dessutom under vårt telefonsamtal gjorde anspråk på att vara mer vetenskapligt tillförlitlig än SIFO, ha kollat sina källor bättre.

    Om Marie Demker först hade upplyst sina respondenter om att över 90% av dem som invandrat till Sverige de senaste 20 åren varken bestått av flyktingar eller arbetskraftsinvandrare och därefter ställt frågan om vi skall öka eller minska den typen av invandring då hade hon med all säkerhet fått ett helt annat resultat. En sådan frågeställning hade ur verklighetsynpunkt varit ärligare och med all säkerhet också resulterat i en ökad empati för flyktingar, vilket i sin tur förstärkt asylrätten. Dessutom hade en sådan rak fråga legat mer i linje med den frågemetodik som SIFO tillämpat i sina opinionsmätningar sedan slutet av 1950-talet. Under alla de år som SIFO ställt samma fråga har endast ca 9% av de tillfrågade velat öka invandringen. SIFO kallade därför den massinvandring som skedde under första hälften av 1990-talet för ”En tickande bomb”.

    Att endast lägga tonvikten vid svenska medborgares inställning till den lilla gruppen flyktingar, vilken är försumbar när man ser på den totala mängden invandrare, är således under inga omständigheter varken hederlig eller relevant. Ty, nu har ju Marie Demker i praktiken skiljt ut den svagaste och mest behövande gruppen bland invandrarna och gör en sensation av sina märkliga resultat utan att undersökningen klarlagt vad intervjuoffren egentligen svarat på.

    De slutsatser Marie Demker dragit av SOM-institutets undersökningen säger därför mer om hennes egna ambitioner än om den verklighet hon säger sig ha undersökt. Av den anledningen är det mycket illavarslande när både massmedia, politiker och andra forskare tagit SOM-institutets undersökningsmetodik på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till politiskt korrekt desinformation.

    • Peter24 maj 2010 kl. 22:43
    • Svara

    Marie Demker är gift med Ulf Bjereld och bosatt i Göteborg. Sedan 20 år tillbaka medverkar Marie Demker regelbundet i media som frilansskribent och som kommentator till aktuella politiska skeenden, däribland ämnesområdena religion och politik, nationalism och främlingsfientlighet, fransk politik, forskningspolitik samt jämställdhetsfrågor. Demker har även föreslagit att Sveriges nationaldag ska avskaffas. Hon har tidigare varit aktiv i vänsterpartiet.

    SOM-institutet ska vara opartiska (”SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet.”).
    Men professorer som Marie Demker, professor i statsvetenskap – Göteborgs universitet som skrev en debattsida på DN samt Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap – Göteborgs universitet och ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen – ulfbjereld.blogspot.com – uttalar sig båda om undersökningen, så den ska passa in i sina egna värderingar. Dessutom agerar de politiskt och SOM institutet ska vara opolitiska.

    • Peter24 maj 2010 kl. 22:42
    • Svara

    Det finns dock undersökningar som har undersökt svenskarnas inställning till invandringen på ett korrekt formulerat sätt. Dessa visar en förkrossande övervikt för de som vill minska invandringen. Enligt en sådan studie, Mayda & Facchini (2003), ville:
    – 26 % av svenskarna minska invandringen kraftigt
    – 27 % ville minska den lite,
    – 27 % ville låta den vara som den var då,
    – 8 % ville öka den lite,
    – 2 % ville öka den mycket.

    Totalt sett ville alltså 53 % minska invandringen, medan bara 10 % ville öka den. Dessa data är resultatet av ett forskningsprojekt som tagit fram data från en rad länder. Dess resultat har publicerats och genomgått sk peer-review, vilket SOM inte gör, generellt. Som källa har den därför mycket högre trovärdighet än SOM angående den faktiska attityden till invandringen i Sverige.

    Länk:
    http://ftp.iza.org/dp3512.pdf

    • micke24 maj 2010 kl. 17:04
    • Svara

    Är du liberal tar du avstånd Islam och allt vad den vill lära ut. Osäker på om du vet varför det är lagligt att gifta bort 8-åriga flickor i Saudie-Arabien, svälta kvinnor till döds i Afganistan, slå sin fru i Pakistan, stena folk som är otrogna i Nigeria, piska någon som dricker öl i Malysia osv… allt är i enlighet med Koranen och Mohammeds levande exempel. Studera deras läror och deras skolor så förstår ni varför deras kvinnor döljer sitt ansikte, inte kan bada med män och hedersmord ännu finns kvar.

    Bara att man dömer folk till döden som konveterar till Buddsim, kristendom eller råka födas som homosexuell borde räcka för ett total stopp för denna invandring.

    Fråga Mona Shalin om hon vill bo i Pakistan. Om inte – varför byter ni då ut våran egen befolkning?

    Vi tar emot 2000 flyktingar i månaden. Tror ni på allvar att vi kommer kunna assimillera dessa och få dom att tänka sekulärt och demokratiskt ???

    /micke

    1. Kristendomen har kommit över sina dumheter och landat i den västerländska demokratin (även om vissa fundamentalistiska amerikaner försöker återgå till tokigheter). Att vissa fundamentalistiska muslimer idag försöker påtvinga sin religion på andra är inte annorlunda mot de kristna korstågen för knappt 1 000 år sedan, även om vapnen blivit lite mer moderna.

      Islam är en yngre religion och det är naturligt att det tar längre tid för dem. De allra flesta muslimer i Sverige tycker dock att demokrati och mänskliga rättigheter är ganska bra idéer och skulle inte drömma om att försöka tvinga på andra sin egen religion. Det är sällan islam i sig som är orsaken till konstigheter som barnäktenskap och hederskulturer, det är äldre kulturella företeelser som fanns långt innan islam ens var påtänkt.

      Sen ska vi konstatera att jag också skrivit på uppropet som Liberala ungdomsförbundet startat, där Lars Vilks rätt att rita Muhammed som en rondellhund försvaras. Yttrandefriheten kan aldrig stå i konflikt med religionsfriheten. Alla har rätt att tro vad de vill och att utöva sin religion, men de får också finna sig i att andra inte nödvändigtvis delar deras syn på världen. Så länge man inte försöker tvinga andra till något ska man få leva precis som man vill, oavsett om man därmed väljer att rita ”hädiska” teckningar av Muhammed eller vägrar smycka sina religiösa byggnader med bilder av profeten.

    2. Micke: allvarligt?

      Du förstår väl skillnad mellan Islam som religion och militanta muslimer.

      Ja, det är helt korrekt att de exempel som du tar upp finns, men det är ju bara en form av Islam. Islam, som religion, är varken bättre eller sämre än kristendomen.

      Skillnaden är att den värsta fundamentalismen — och bokstavstroendet — inom kristendomen försvunnit. Kristendomen på 1300-talet var både blodigare och mer kunskapsfientlig än de mest extrema muslimska fundamentalisterna idag, och då var det muslimer som räddade det europeiska kulturarvet.

      De flesta muslimer har inga problem med att leva i ett modernt och demokratiskt samhälle. Däremot får vi aldrig låta vår tolerans — eller religionsfriheten — innebära att vi tolererar dessa avarter.

      Pedofili ska alltid bekämpas; oavsett om förövaren är ateist, bokstravstroende muslim eller katolik präst. Kvinnomisshandel ska alltid bekämpas, oavsett om förövaren är en vanlig halv-atetistisk svenne-banan eller militant muslim. Etc.

    • kalle00824 maj 2010 kl. 16:29
    • Svara

    Hur humanistisk livssyn man än har så betalar man 11000:- per hushåll och år för nöjet att få se oidentifierade objekt röra sig i förorten.

    Dessutom ser man varje år hur antalet rån, misshandlingar, våldtäkter och butiksstölder ökar.

    Det är svårt för svenskar – och västliga invandrare – att se något positivt i detta.

    Men är man riktigt, riktigt liberal kommer man antagligen att låtsas nöjd, ända tills det inte går längre.

    1. Det finns inget som tyder på att människor med just invandrarbakgrund begår brott i högre utsträckning än andra. Den avgörande orsaken är socioekonomisk tillhörighet och genom den diskriminerande arbetsmarknad och misslyckade integrationspolitiken vi måste dras med, hamnar många med utländsk bakgrund i grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Det har inte med etnicitet att göra utan med hur vårt samhälle tar hand om invandrare. Istället för att försöka integrera dem, sätta dem i arbete och se dem som en entreprenörsresurs, har politiken varit att sätta dem på bidrag och se dem som offer. Om vi ändrar den synen och börjar se dem som driftiga individer som kan bidra till samhället, kommer mycket att förändras.

        • micke24 maj 2010 kl. 17:09
        • Svara

        2000 flyktingar i månaden… det är en halv Scania-fabrik i Trollhätan varje månaden som ska få jobb och lära sig språket.

        Ungdomsvårdsstyrelsen säger att 70.000 ungdomar i Sverige inte får välja sin partner fritt. Är det också vårt fel.

        Muslimska ungdomsförbundets ledare säger på TV att man får slå sin fru och att det är i enlighet med koranen. Är det också vårat fel.

        Ungdomar kastar stenar på brandkår och ambulanser. Är det också sveriges fel.

        Sluta kryp på dina knäna – tölp.

    • Mr Dolittle24 maj 2010 kl. 16:09
    • Svara

    Jag delar din liberala och humanistiska grundsyn. Jag är i grund och botten positivt inställd till mångkultur och invandring. Men vi får inte glömma bort att förändringarna gått väldigt fort, och att det finns människor som känner oro inför detta. Vi diskuterar inte heller offentligt vad kostnaderna är för en misslyckad integration (vilket är dagens verklighet), inte tillräckligt i varja fall. Det gör att vi kan inte med säkerhet säga om dagens invandring verkligen är ”lönsam” för landet. Problemen kommer bara att öka, tills vi tar tag i dem vilket dock kräver en ärlig analys och diskussion.

    1. Givetvis måste vi bli bättre på integration. En del i svaret är mer blandade boendeformer, dvs fler bostadsrätter på t.ex. Järvafältet och fler billiga hyresrätter i Täby. En annan del är förbättrad undervisning i svenska för nyanlända. Ytterligare en del är en arbetsmarknad som inte diskriminerar på grund av t.ex hudfärg eller namn. Det finns många saker att göra. Hittills tror jag ändå vi definitivt tjänat på det, om man räknar ihop kulturellt och ekonomiskt. Vi har dock stora möjligheter att göra invandringen till en direkt inkomstkälla för samhället om vi spelar våra kort rätt. Därför är det bra med invandring.

      Sen kan vi till allt detta lägga till vårt medmänskliga ansvar att välkomna förföljda människor hit för att de ska kunna leva i fred och frihet. Fast det borde inte ens behöva sägas egentligen.

        • micke24 maj 2010 kl. 17:16
        • Svara

        Om du menar att vi ska ”söndra och härska” och se till att ”dom” inte bor med varandra så säger du i samma mening att man ska införa invandrarstopp i vissa områden eftersom det annars blir för mycket invandrare där.

        Just detta har många kommuner prövat – vad som händer då vet du lika väl som jag.

        Och en dag kommer vi att behöva sätta stopp i hela landet.

        Vi tar in 2000 flyktingar i månaden och har ingen möjlighet att asimillera dessa.

        Jag förstår att du vill vara en god människa men vi räddar inte världen genom att gå under som folk och överlämna denna landremsa åt somalier, irakier och andra muslimer.

        Dom som sysslar med deomgrafi räknar med att vi har en muslimsk majoritet inom 50-100 år i Europa. Kul i jul….

  2. Fast skulle inte en förklaring kunna vara att många missuppfattar vad religionsfrihet innebär?

    Ibland verkar det som om många tror att religionsfrihet trumfar andra friheter, dvs att man i religionsfrihetens namn skulle kunna inskränka yttrandefriheten, eller på andra sätt kunna bestämma över andra.

    Jag tycker att vi ska försvara religionsfriheten, men vi bör samtidigt vara tydliga med att denna frihet ger rätten att välja religion för en själv; aldrig för andra.

    1. Det är en möjlig förklaring förstås. Samtidigt brukar man ju prata om Folkpartiet som det mest akademiska av partierna, med störst andel väljare med högskoleexamen. Det borde ju göra att de också förstår religionsfriheten som begrepp. Sannolikt kan en viss del av minskningen förklaras på detta sätt, men eftersom de andra partierna inte uppvisar samma trend tror jag inte det är hela förklaringen.

      • micke24 maj 2010 kl. 17:20
      • Svara

      I vissa aspekter ska man inte ens få utöva sin religon anser jag. Till exmepel ska alla få bada i våra simmhallar jämnt. Inget djur ska bli halal-slaktat. Alla tjejer ska få gå i gymnastiken. Alla ska få dricka öl trots att Mohammed förbjöd det. Homosexuella ska få gå på gatan trots att bibeln förbjuder det osv.

      Religioner som kommer från orienten är bara fulla av hat och vi skulle ha en klart bättre värld utan dom. Tryck ner Islam i skorna på samma sätt som vi tryckt ner vår egen kyrka i skorna.

      Allt annat är bara feghet som bottnat i ett dåligt samvete från kolonialismen.

      1. Micke: och om du _läser_ vad jag skriver så ser du att jag försvarar religionsfriheten så länge den inte går ut över andras fri- och rättigheter.

        Det innebär att ägaren till en simhall givetvis kan införa pass för enbart kvinnor om han/hon vill. Däremot kan inte en kommunal ägare göra det; såvida man inte har pass för enbart män också. En del vill bada nakna och då skulle könsseparerade pass vara utmärkta.

        Just halal-slakt handlar dock inte om rättigheter, eftersom djur inte har sådana. Däremot är frågan om det inte borde räknas som djurplågeri och därmed vara förbjudet.

        Sedan tror jag att du missat att kristendomen, judendomen och islam faktiskt härstammar från samma grund och ungefär samma region. Religionerna från ”orienten” är religioner som buddhism, shintoism, hinduism, etc. Ingen av dem är särskilt ”hatiska”

        Annars är väl den enda som uttryckt sig ”hatiskt” hittills just du. Ska vi ta det som intäkt för att svenskar är mer hatiska än andra?

  1. […] Bloggar: Tokmoderaten, Jonas Sjöstedt, Tinnitussan, Kent Persson, Sörliden, Rasmus, Per Pettersson. […]

  2. […] Bloggat på ämnet: Seven Monke, Martin Ängeby på Liberatis sida, Amanda Brihed, Rasmus Jonlund, Per Pettersson, Homo […]

Lämna ett svar till Per PetterssonAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.