Visionär måndag

Alla människor är olika, om det råder det inga tvivel. Trots det är det många som tror att det går att stöpa alla människor i samma form när det gäller exempelvis arbetsrätt, föräldraförsäkring eller utbildning. Det är dömt att misslyckas och dagens vision handlar om ett samhälle där alla tillåts att vara de unika individer de omöjligt kan undgå att vara.

I never could get the hang of Thursdays. Citatet är hämtat från Arthur Dent i Douglas Adams underbara Liftarens guide till galaxen. Jag använde det när jag instiftade mina visionära torsdagar, utan att ana att jag i ännu större utsträckning inte skulle lyckas få grepp om torsdagarna. Hittills har jag haft en visionär torsdag, en visionär söndag och en fredagsvision. Idag blir det en visionär måndag. Det där med torsdagar verkar vara ännu mer svårgripligt än Arthur Dent någonsin kunnat tro. På något sätt är just det här en extrem av hur jag är. Jag brukar sällan vara dagvill, däremot är det inte helt ovanligt att jag har dålig koll på tiden. Det är skönt att jag numera har ett jobb med flextid, eftersom det passar mig bäst att jobba lite olika, oregelbundna tider än att hela tiden passa tider på minuten.

Just detta faktum är en av de saker som gör mig unik som individ. Jag är förstås inte ensam om att inte vara anpassad för rigid tidpassning, men detta tillsammans med många andra egenskaper formar mig som individ. Det innebär till exempel att jag sannolikt inte är lämpad för alla typer av arbeten. På samma sätt är det med alla andra människor. Det går inte att försöka stöpa alla människor i samma form och det är något både arbetsmarknad och andra regelverk måste ta hänsyn till. Min vision om samhället är just ett sådant samhälle, där individer tillåts att vara just individer.

Det kan bli lättare att förstå vad jag menar genom några exempel.

Vi startar i arbetsmarknaden. Där måste individuella egenskaper och prestationer ligga till grund för utvecklingen i större utsträckning än i dag. Kollektivavtal är en bra grund att stå på när det gäller arbetsrätt och löneutveckling, men då måste de vara skrivna utifrån prestationer och inte senioritet eller antal arbetade år. Av den anledningen är sist in, först ut en dålig princip. Bäst lämpad för arbetet ska vara vägledande för vilka som blir kvar, inte hur länge de arbetat på samma ställe. Av den anledningen ser jag framför mig ett samhälle där staten reglerar mindre i arbetsrätten och bland annat avskaffar turordningsreglerna. Därefter tar facket vid och bevakar att den reformen inte används för att ta in billigare arbetskraft som är sämre på arbetet. Det ger möjlighet till individer att själva prioritera och att få utdelning efter prestation, vilja och kraft. Det ska vara tillåtet att göra sina egna val, oavsett om detta gäller att jobba 60 timmar i veckan för högre lön, eller 35 timmar och prioritera fritid, familj eller liknande.

Föräldraförsäkringen är nästa anhalt. Jämställdhet är viktigt och fler män borde ta ut dagar från den ledighet vi erbjuder. Min vision är dock att det inte ska behövas kvotering för att åstadkomma detta, utan att föräldrar själva kan fördela dagarna mellan sig – och ännu hellre till fler än bara sig själva. Föräldraförsäkringen bör i mitt tycke höra till barnet och inte till föräldrarna. Det är barnet som ska ha möjlighet att vara hemma med odelad uppmärksamhet under sin första tid i livet, det är så små barn mår bäst. Det är då bättre för barnet att föräldrarna delar dagarna som de vill, kanske med mor- och farföräldrar, kanske med fler vårdnadshavare än de maximalt två som lagen idag tillåter. Min vision är mer frihet till individerna att själva bestämma och att kön inte ska ingå i beräkningen av hur fördelningen sker.

Bland det viktigaste för individuell utveckling är ändå utbildningen och skolan. Här har vi sen många år fått en utveckling där alla i princip måste genomgå den i teorin frivilliga gymnasieutbildningen. Den har dessutom utformats så att alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet. Det gör att praktiskt lagda ungdomar, som inte har några planer på att studera statsvetenskap, tvingas läsa teoretiska ämnen som de sannolikt inte har användning av senare i livet. Följden blir skoltrötthet och avhopp. I mitt samhälle anpassar vi utbildningen efter individen och tar bort påtvingad högskolebehörighet från gymnasiet. Eftersom gymnasiet är en frivillig skolform ska det som varje individ behöver veta för att klara sig i samhället istället läras in i grundskolans första nio, eller numera snarare tio år. Därefter kan alla välja om de vill läsa teori eller inte. Det förutsätter givetvis att alla kan läsa upp teorin senare om de så vill, och då konkurrera om platser till högre utbildning på samma villkor som dem som läste teorin redan i gymnasiet. Oavsett den praktiska lösningen så vore det systemet bättre för alla, både individer och samhälle.

Samhället jag drömmer om låter individerna själva välja hur de vill leva sina liv. Regelverk och lagstiftning ska minimeras för att utgöra en grundpelare just för individuella val och prioriteringar. Varken staten eller aktörer exempelvis på arbetsmarknaden ska sätta sig över människors egna livsval, vare sig det gäller att uppmana till eller avskräcka från valmöjligheter. Varken hur, med vem, var eller när du väljer att leva ditt liv ska vara något som styrs av andra än dig själv. Då uppnår vi ett fritt samhälle. Det är mot denna vision jag arbetar och det är därför jag är engagerad politiskt.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/09/13/visionar-mandag/

1 kommentar

    • Tobias14 september 2010 kl. 00:50
    • Svara

    Idag har du, i mitt tycke, överträffat dig själv! Jag håller med om vartenda ord du skriver och kunde inte formulerat något av det bättre själv. Det är precis ovanstående typ av vision och ideologi som gör att jag betraktar mig som liberal. Den där delen om LAS var tungan på vågen som fick mig att välja Centerpartiet, som driver den frågan starkt, i det här riksdagsvalet.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.