Riksdagen har efter Sverigedemokraternas intåg blivit en allt mer kaotisk plats. Tidigare fanns två block som visste hur maktfördelningen såg ut i riksdagen och kunde beräkna matematiskt hur alla beslut skulle bli. Med ett parti som inte ansluter sig till endera blocket och som inte avslöjar i förväg hur de kommer att rösta, blir kvittningssystemet näst intill meningslöst. Flertalet omröstningar har inte gått alls som planerat och det är inte längre SD som är ensamma om att ställa till det. Även partiernas egna ledamöter överger partilinjer eller väljer att inte dyka upp i kammaren.
Den för riksdagen och framför allt partierna jobbiga sanningen är att riksdagen är ett folkvalt parlament där varje ledamot må vara invald genom ett parti, men i praktiken har ett personligt mandat – något som blivit tydligt genom de politiska vildar som uppstår när en ledamot lämnar sitt parti men väljer att sitta kvar. Poängen med ett folkvalt parlament är inte att matematiskt fastställa beslut efter ett givet valresultat. Ett parlament debatterar ärenden och röstar om dem. Om alla ärenden var avgjorda i förväg kunde vi avskaffa parlamentet och införa algoritmer där respektive partistyrelse (eller -ledare) fick lägga in åsikter. Utredningar kunde göras av tjänstemän.
Den enkla sanningen är att ett parlament inte ska vara helt förutsägbart. Det är dags att partierna inser detta och börjar förhålla sig till riksdagen som ett folkvalt parlament – och för riksdagen att börja uppträda som ett sådant.
