Brottslingar som byter till ett tredje juridiskt kön för att försvåra för polisen, kvinnofridsbrott som inte går att beivra och ett personnummersystem som måste göras om. Skulle vi införa ett tredje juridiskt kön skulle hela vårt samhälle och mätsystem kollapsa – eller?
Niclas Carlsson (C) tycks åtminstone tro det, enligt en intervju i DN. Det här och andra mer eller mindre genomtänkta argument använder han för att förklara varför det vore dumt att införa ett tredje juridiskt kön i lagstiftningen. De flesta argumenten är i bästa fall oinsatta och ogenomtänkta och hur brottslingar skulle försvåra för polisen genom att byta juridiskt kön är rent obegripligt.
Med det sagt, så är hans slutord i intervjun bra:
”Själv skulle jag föredra en könsneutral lagstiftning och möjligen i framtiden även könsneutrala personnummer.”
Det är en bra början och givetvis är det bättre om lagstiftningen är helt oberoende av kön. De könsspecifika saker som kan vara relevanta för lagstiftning, sjukvård och andra offentliga verksamheter – så som graviditet eller testikelcancer – går att få in i lagstiftning och regelverk utan hänvisning till könet på personerna. Vad gäller kvinnofridsbrottet så finns redan lagstiftning som ska komma åt liknande kränkningar inom samkörande relationer. Varför det skulle behövas olika lagstiftningar för detta är obegripligt.
Med andra ord borde juridiken gå att göra helt oberoende av kön. I så fall försvinner också behovet av att juridiskt fastställa kön på människor. Det borde vara upp till var och en att uttrycka sin identitet på det sätt hen själv vill, om det så är beroende av könsidentitet, politisk identitet, yrkesidentitet eller något helt annat. Den enda rimliga utvecklingen är att avskaffa juridiska kön. Om det krävs ett tredje juridiskt kön i väntan på detta, för att det tar för lång tid att helt könsneutralisera lagstiftningen, så må det vara hänt. Det bör dock inte vara ett förstahandsalternativ.
Vi måste släppa vårt behov av att ständigt klassificera människor och sätta etiketter på dem. Det måste vara upp till var och en att välja sina etiketter. Etiketter utan relevans bör aldrig klistras på av någon annan än personen själv. Som jag skrev i en krönika för Liberala ungdomsförbundet Storstockholms tidning för något år sedan: Jag vill inte vara en syltburk som man klistrar etiketter på!
1 kommentar
Tack så mycket för ett välskrivet inlägg om en sak som är oerhört viktig för några individer, medan majoriteten säkert ställer sig frågande, eller ovetande. Jag gillar också dina länkar som underbygger det du säger.
(PS. Kan tänka mig att någon tror att jag är ironisk, det är absolut inte menat så – jag anser att etiketter på människor så långt som möjligt ska undvikas)