Tillbakablickar på 2013: Centerpartiet

2013 innebar en hel del förändringar. En av dem var att jag återigen gav mig in i ett etablerat politiskt parti. Efter tre års långsam väg ditåt, som började i valet 2010 genom att jag för första gången röstade på Centerpartiet, så blev jag under andra halvan av 2013 medlem i Centerpartiet och började också arbeta för partiet på heltid med kommunikation.

Efter några år i Folkpartiet var jag rätt trött på partipolitiken. Jag hade tvingats in i diverse personkonflikter och annat som jag inte gillar över huvud taget. Politik tycker jag inte ska handla om personer, eller för den delen om vinstmaximering till varje pris, utan handla om ideologi och konsekvent politik som baserat på evidens försöker åstadkomma de mål som ideologin satt upp. Det var inte vad jag var med om i mitt tidigare engagemang och till sist fick jag nog. Mellan valet 2010 och i somras var jag istället fri liberal opinionsbildare och lite engagerad i projektet Liberaldemokraterna. Det var skönt som omväxling. Men så fick jag ett jobberbjudande som jag inte kunde motstå och satte i augusti igång med arbetet som ansvarig för sociala medier på Centerpartiet. Förvisso enbart ett vikariat för en föräldraledighet, men ändå. Det gjorde också att jag slutligen gjorde slag i saken och blev medlem i Centerpartiet. Det kändes naturligt, eftersom jag tycker att Centerpartiet är det parti som tydligast av de etablerade politiska partierna är liberaler och tar allt mer plats i den liberala sfären.

Det känns samtidigt lite underligt att vara tillbaka i partistrukturerna. Jag har aldrig haft som plan att göra en politisk karriär – jag började inte ens med politik på allvar förrän det året jag fyllde 25. Jag har fortfarande ingen plan på att gå den långa vägen inom ett parti för att till slut hamna i riksdagen eller liknande. Däremot vet jag att det jag är absolut bäst på professionellt är kommunikation – speciellt sociala medier – och politik, vilket gör att denna typ av tjänst är som klippt och skuren för mig. Det enda som vore bättre för mig är att jobba som ledarskribent eller som VD för en tankesmedja. Och för de som har gjort det påpekandet, så kan jag faktiskt en hel del om ekonomi, budget och att leda personal, så jag skulle definitivt klara av ett VD-jobb.

Nu har jag i snart ett halvår haft det roligaste jobb jag hittills har haft. Visst, ibland kan det vara jobbigt och ibland är det frustrerande, men det har jag svårt att tänka mig att det finns några jobb som inte är av och till. Nu har jag fyra månader kvar på mitt kontrakt, även om jag förstås hoppas att få vara kvar åtminstone över valet. Jag vill vinna ett val och det är jobbigare att göra från sidlinjerna, speciellt när jag inte har några förtroendeuppdrag inom centerrörelsen.

Det är spännande att vara tillbaka i ett etablerat politisk parti och känna sig som hemma. Det är en partikultur som är mysig och trevlig och det är en massa sköna liberaler att umgås med och arbeta med. De har såväl hjärta som hjärna på rätt ställe, vilket är viktigare och mer ovanligt än man tror inom politiken i allmänhet. Jag har också fått höra från människor jag känner sen tidigare politiskt engagemang att jag verkligen är en typiskt centerpartist, genom att jag faktiskt är trevlig, hjärtlig och snäll, samtidigt som jag är intellektuellt skarp och konsekvent liberal. Det är lite roligt att till och med andra liberaler, engagerade i andra partier, tycker att just det stora hjärtat är vad som skiljer centerpartister från andra liberala partiers medlemmar. Det är kanske också det som gör att jag äntligen hittat ett parti där jag faktiskt helhjärtat trivs och har roligt i princip hela tiden.

Nu går vi in i det så kallade supervalåret 2014. Jag har ett vad med Markus Mattila om att Centerpartiet ska få minst 7% i september – förvisso har vi bara slagit vad om en öl, men ändå – så nu är jag taggad att se till att vi också uppnår det målet. Gott nytt valår allesammans, vi ses på barrikaderna i de sociala medierna!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: