Ask.fm – jag borde inte vara förvånad

Innan jul bestämde jag mig för att skaffa ett konto på Ask.fm. Anledningen är enkel: som expert på sociala medier och PR behöver jag veta hur olika kanaler fungerar, speciellt de som är populärast, för att utvärdera i vilka lägen de kan vara aktuella att använda i min profession. Eftersom jag är den jag är, så har jag öppnat för alla sorters frågor och jag har bestämt mig för att svara helt sanningsenligt på alla som kommer in. Det har givit mig en inblick i vardagen för speciellt många unga, eftersom Ask.fm används mest av tonåringar.

Ask.fm kan högst sannolikt vara ett bra verktyg i PR-arbetet för organisationer. Vem som helst kan ställa frågor och få ett offentligt publicerat svar. Det är inte direkt lämpligt för kundtjänst på nätet, men det är intressant för organisationer som jobbar med opinionsbildning och som därmed kan få frågor om att förtydliga sin politik. En annan verksamhet som kanske skulle kunna dra nytta av det är språkrådet, som nu svarar på frågor på Twitter. Rätt använt kan det vara ett intressant verktyg.

Den största lärdomen är dock en helt annan, nämligen att möjligheten till mobbning är extremt stor. Jag har som princip att svara på alla frågor jag får in och att göra det fullkomligt sanningsenligt. Men på sistone har det börjat komma in ett antal riktigt förolämpande frågor, frågor som uppenbart är ämnade att inte bara göra mig ledsen utan också att försöka skada mig om jag svarar på dem. Jag har inte hunnit med att svara på alla frågor som kommit in, men de är bland annat av typen ”Har du inte en ganska misslyckad karriär för att vara så gammal?” – en fråga som aldrig någonstans kan vara menad att vara allmänt nyfiken, utan har som uppenbart syfte att trakassera.

Jag har svarat på dylika frågor tidigare och jag fortsätter att göra det när jag känner för det och har tid. Jag är duktig på att skaka av mig liknande kommentarer. Men jag förstår nu inte bara intellektuellt utan även praktiskt vad tonåringar på nätet får utstå. Som vanligt är det ju lättare att vara oförskämd när du slipper stå för det med ditt namn, vilket vi ju även ser med anonyma konton på Twitter eller facebookprofiler med fejkade namn. Ask.fm lägger till en helt ny dimension genom att du inte ens måste vara inloggad för att ställa en fråga. Du behöver inte ens ta steget att hitta på en profil, utan kan slänga ur dig dina kommentarer rätt ut i cyberrymden, utan att riskera minska påföljd.

Utan att bli alltför långrandig så måste jag säga att det är tråkigt hur möjligheten att vara anonym lockar fram det sämsta ur människor. Jag skulle personligen aldrig säga något jag inte kan stå för, så jag har svårt att relatera till varför vissa människor känner ett behov av att anonymt förfölja och trakassera andra människor. Jag kan förvisso inte heller se varför jag skulle trakassera någon ens om jag gjorde det utan att bära en anonymiseringsmask förstås. Men jag kanske bara är snällare än den genomsnittliga människan.

Som avslutning så rekommenderar jag alla som jobbar med barn och tonåringar att själva skaffa Ask.fm och sprida ut att de finns där. Det kommer antagligen inte dröja många veckor innan ni får se smakprov på vad våra ungdomar får utstå varje dag. Jag har förstått att det skulle vara en viktig lärdom för vissa av er.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: