Category Archives: Personligt

Nattugglan slår till igen

Det slår aldrig fel. Hur tidigt jag än tänkt att lägga mig så står det alltid 23:XX innan jag börjar komma till ro och kan fundera på att släcka. Ibland kanske även midnatt hunnit passeras.

Det där med dygnsrytm är en spännande sak. Vårt samhälle premierar ett beteende som går ut på att vara tidigt på plats, att vara uppe med tuppen (var nu närmaste tupp finns, de flesta idag har väl aldrig ens sett en tupp i verkliga livet). Vi som istället gärna sitter uppe och ugglar och har massor med energi och är kreativa sent på kvällarna, men istället är trötta på morgnarna, vi får leva med att många andra i samhället tittar lite snett på oss. Åtminstone tidigt i karriären, när vi kommit en bit längre och fått den för många åtråvärda flextiden så är det plötsligt en helt annan sak. Jag är glad att jag är där.

Jag har pratat och skrivit om detta många gånger tidigare, men det stör mig att samhället ska vara så inrutat efter normer som går emot vad som faller vissa människor naturligt. Vi börjar tack och lov bryta heteronormen och låta även oss som blir kära i människor av samma kön ha möjlighet att göra karriär. Frågan är när vi ska bryta morgonpigg-normen och ordna ett samhälle som inte kräver att alla ska vara effektivas precis samma tider som alla andra.

Ett mer liberalt samhälle även på en sådan här punkt skulle också bli mer effektivt. När människor får använda sina egenskaper och sin potential på bästa sätt så uppnås också bästa resultat. Ett samhälle borde alltid eftersträva detta. Företag skulle få ut mer för lönekostnaden om de anställda arbetade när de var som effektivast och samhället skulle antagligen få både högre produktion och färre sjukdagar.

Brädspel: social hjärngympa

Ikväll är jag trött, efter att ha förlorat en hård kamp mot Cylons. Min insats som president var förvisso bra, men brödrostarna var för många. Därför blir det ett kanske lite mindre intressant inlägg i #blogg100, men något ska jag klämma ur mig innan det är sängdags.

Det handlar om brädspelet Battlestar Galactica, baserat på TV-serien med samma namn. Det här med att spela tillsammans med mina vänner är något jag gjort sedan högstadiet åtminstone. Med åren har brädspelen blivit mer avancerade, det som började med Monopol, Finans, Trivial Pursuit och liknande, har nu blivit Ticket to Ride, Race for the Galaxy, Lords of Waterdeep, Kingdom Builder, Dominion… Listan kan göras lång.

Jag vet att många ser brädspel som lite nördigt, men det är tvärtom ett av de bästa sätten att umgås med sina vänner. Du lär dig otroligt mycket om en person genom att spela tillsammans med – eller mot – hen. Du lär dig mycket om hen genom att se hur hen agerar när hen vinner eller förlorar. Under spelets gång får du dessutom chansen att vara social och prata om både spelet och annat, plus att du får träna din hjärna. Kort och gott är spelandet till stor nytta. Dessutom är det svårt att vinna om du har druckit en massa alkohol, så även om det ibland förekommer lite öl eller vin så är det för det mesta nyktra tillställningar.

Så för dig som tror att brädspel fortfarande är Fia och Monopol: ta en tur förbi t.ex. Science Fiction-bokhandeln och lär dig mer! För dig som känner till att det finns modernare spel, men tror att det är för nördigt för att passa dig: tänk om och prova på de andra spelen! Visst, det passar inte alla, men det är utvecklande, stimulerande och roligt på många sätt. Sannolikheten är stor att du kommer att gilla det.

Start för #blogg100

Edit: På grund av lite databasstrul under lördagen och söndagen så kom det här inlägget ut lite för sent.

Då kör vi då! Jag behöver verkligen skrämma liv i min blogg igen och därför har jag hoppat på utmaningen med #blogg100 – varje dag i 100 dagar ska jag på ett eller annat sätt trycka ur mig ett inlägg på bloggen här. Jag lovar inga underverk, men jag kommer att se till att det kommer inlägg av olika slag varje dag. Ibland blir det politik. Ibland blir det personliga betraktelser. Och ibland kan det nog bli lite fotografier också.

För att visa vad jag menar så publicerar jag ett hyfsat nytaget foto som jag plåtade på vägen hem från jobbet för någon vecka sen. Njut av en vacker Stockholmsvy – och häng med de kommande 100 dagarna!

StockholmsStadshusSkymning

Tillbakablickar på 2013: projektet Pers pojke

Här sitter jag, ledig och dessutom lite förkyld, och tänkte att jag skulle göra några återblickar på 2013, nu när året nästan är över. Tillbakablickarna lär väl fortsätta lite in på nästa år också, skulle jag tro. För att starta med något lite otippat, som inte är det minsta politiskt, så tänkte jag ta projektet Pers pojke.

Per pojke initierades av ett par av mina vänner, Emil Åkerö och Jessica Schedvin. Bakgrunden är att jag brukar beklaga mig en del över att det är så svårt att hitta intressanta och vettiga gaykillar, åtminstone sådana som är singel och inte bor 50 mil bort, samt gärna också ska ha något intresse för mig. För att citera Emil:

Nu börjar jag bli trött på att Per tjatar om att hitta kille. Nu startar jag en kampanj för att göra något åt det. Nu hittar vi en Pojke åt Per så att han slutar tjatar om det och kan rädda världen istället!

Initiativet kanske inte ska tas 100% seriöst, men visst, Emil och Jessica ligger ju rätt bra till för utmärkelsen Årets vän 2013. Förvisso en utmärkelse jag inte ens själv visste fanns, förrän Emil påpekade att han satsade på att vinna den… Nu återstår för mig att komma på när den ska delas ut och var jag ska hitta en pokal.

Det finns flera spännande sidor av projektet som gör att jag gillar det. För det första bedrivs det i sociala medier, så det finns en facebooksida, ett twitterkonto och jag har också fått spela in en något spontan och fånig film till Youtube. För mig som arbetar med sociala medier är det förstås väldigt kul att även detta projekt ligger i sociala medier, det gör det lätt för mig att följa det och dela med mig av vad som händer där. Samtidigt måste jag ju påpeka den lilla nackdelen i det, nämligen att jag själv står helt utanför projektet, utan någon insyn i vad som görs. Jag kan väl förstås komma med lite glada tillrop och tips på saker, men som expert på sociala medier är det också lite frustrerande att inte få vara med bakom kulisserna. Det är dock något jag kan leva med och det är ytterligare en sak som gör projektet ännu mer spännande – jag har ju ingen aning om vad som händer eller vad de har för planer. Det enda jag vet är att de pratat om en jury, så tydligen kommer de att förhandsgranska de kandidater som kommer in via projektet, innan de låter dem dejta mig… Vilket är den tredje saken som gör projektet väldigt spännande. Dessutom gör det att projektet inte är en variant av Bonde söker fru (trots att jag är centerpartist), utan verkar ligga närmare Idol eller något i den stilen. Antagligen är Emil den som får spela Alexander Bards roll i juryn i så fall…

Nu tror jag, mitt nuvarande förkylningsvirus till trots, inte att projektet kommer att bli direkt viralt. Däremot hoppas jag på lite mer spridning och facebooksidan gillas i dagsläget av 36 personer – varav bara 23 personer är vänner till mig. Så det har spritt sig åtminstone utanför min egen innersta krets. Och med tanke på att mitt nya jobb har gjort att jag inte har så gott om tid att själv vara aktiv i att försöka hitta en vettig kille, så är det trevligt att få lite hjälp med match-making från annat håll. Så nu går vi snart in i 2014 och jag ser fram emot att se fortsättningen på 2013 års, för min del, galnaste, roligaste och mest spännande projekt. Dessutom ett projekt som bara handlar om mig och inte är något jag själv driver.

Husby brann inatt

Husby, 20 maj 2013. Foto Per Pettersson

Livet fortsatte trots allt som vanligt i Husby dagen efter upploppen.

Natten mot måndagen brann det här i Husby. Bilar sattes i brand, ett helt parkeringsgarage eldhärjades och rutor krossades runt om i stadsdelen. Detta är första gången detta händer på norra Järvafältet, tidigare upplopp har varit koncentrerade i Tensta och Rinkeby på den södra sidan. Exakt vad som ligger bakom upploppen är oklart. Den mest sannolika förklaringen är att det pyrt ett missnöje länge och att det till slut kommit en utlösande faktor som lett till våld och skadegörelse.

Under längre tid har Husbyborna varit missnöjda med bristande lokalt inflytande på vad som händer i stadsdelen. Svenska Bostäders upprustning av områdena i Husby gjordes först utan dialog med de boende. Efter demonstrationer, protester och ett par krossade rutor på Svenska Bostäders områdeskontor, revs planerna delvis upp och man började också ha en dialog med de boende om förändringarna. Ett helt litet kontor för den så kallade Järvadialogen öppnades i Husby centrum. Det ledde också till en lugnare stämning, även om det fanns vissa som var missnöjda med att saker och ting alls förändrades.

Trots detta har utanförskapet varit fortsatt högt, om än mindre än i många andra förorter. Det är självklart att detta påverkar stämningarna. Sannolikt kom droppen när en 69-årig man sköts till döds av polisen för en vecka sedan. Utan att kunna detaljerna har många valt att se detta som ett bevis på att polisen och andra representanter för det offentliga struntar i förorten och saknar respekt för dem som bor där. Därför kom antagligen upploppen under natten som en sprängd säkerhetsventil.

Det är en sak att förstå frustrationen som lett fram till upploppen. Som boende i Husby sen sju och ett halvt år tillbaka kan jag förstå uppgivenheten – jag har sett hur man många gånger uppifrån påtvingat människor lösningar, saker som kanske ofta varit bra, men som blir dåliga för att de människor som påverkas varken varit informerade eller haft möjlighet att säga sitt. Jag gillar de flesta förändringarna som skett sedan jag flyttade hit och över huvud taget förstår jag inte alls de som protesterar mot alla former av förändring. Husby börjar bli gammalt och det är självklart att det krävs förändringar, upprustningar, moderniseringar och nybyggnationer. Samtidigt kan jag för mitt liv inte begripa hur man kunnat missa dialogen. Det mest grundläggande är att den som påverkas av ett beslut också ska få möjligheten att säga sitt om det. I ett område där många inte röstar och där en större andel än genomsnittet inte ens är svenska medborgare, blir det än viktigare att aktivt söka denna dialog från myndigheter och politiska församlingars sida.

Så långt har jag förståelse för det som händer. Däremot kan jag aldrig acceptera att upplopp, skadegörelse och misshandel är acceptabelt. Det spelar ingen roll hur långt saker har gått, missnöje visas inte genom att misshandla urskillningslöst, inte genom att krossa rutor för småföretagare och inte genom att bränna upp sina grannars bilar. Jag har pratat med några andra boende här i Husby under dagen, bland annat några som tvingats ut för att förhindra att egna eller släktingars bilar skulle stickas i brand. Trots detta har de förståelse för upploppen. Kanske inte så att de försvarar uttrycket, men de förstår varifrån de kommer och de hyser också en misstro mot polisen. Det är så stämningarna är här ute. Polisen har uttryckt sig klumpigt, för att inte säga förkastligt. Det är förvisso partsinlagor när vi fått höra de tillmälen polisen sägs ha använt mot demonstranterna, men då liknande uttryck tidigare varit dokumenterade inom polisen, kan jag mycket väl tänka mig att det förekommit. Det är ytterst olyckligt. Vad som behövs är en ökad förståelse och dialog. Uttryck som dem som rapporterats i medierna underminerar ytterligare förtroendet för polisen bland boende här ute.

Jag fick också se blåmärken från batonger på människor idag, människor som endast gett sig ut för att försöka få veta vad som hände och som definitivt inte var inblandade i upploppen själva. Det talar för att polisen inte är tillräckligt selektiva när det kommer till bruket av våld. Jag vill poängtera att jag inte har sett några bevis på så kallat övervåld, utan enbart tecken på att oskyldiga som varit nyfikna eller rädda har kommit i kläm. Det är också illa, men polisen verkar ha haft kontroll på nivån av våld, vilket är ett plus i kanten.

Jag är själv glad att polisen kom hit för att försöka skapa ordning i Husby igen. Samtidigt är jag djupt bedrövad över de rasistiska uttalanden som rapporterats. Poliser som inte klarar pressen utan börjar slänga okvädesord omkring sig kommer att förvärra situationen, inte förbättra den. Vädjandena från min sida, som såväl boende i Husby som en aktiv röst i samhällsdebatten, är dessa; till de boende i Husby, att försöka tygla sig själva och gärna manifestera sitt missnöje, men utan att sticka bilar i brand eller på annat sätt skada människor eller egendom; till polisen som kommer hit, att vara vänliga, dialoginriktade och uppträda så lugnt som det bara går – att aggressivt söka mota bort människor eller slå dem med batong kommer att skapa problem, varför det måste vara en absolut sista utväg.

Det är sannolikt inte slut på upploppen och jag förbereder mig på ännu större protester under kvällen idag. Jag känner mig fortfarande trygg i mitt eget bostadsområde men jag kommer inte att ge mig ut i centrum när jag väl kommit hem ikväll. Jag hoppas dock att politiker, intresseorganisationer, polisen och alla vi som bor i Husby kan hjälpas åt för att åstadkomma en snabb dialog, så att vi kan få se Husby återgå till det vanliga, lugna och medmänskliga område det brukar vara så snart som möjligt.