Dags för ett nytt liberalt uppror

Sitter och tittar på Debatt i SVT. Hade jag haft något att dricka hade jag nog alldeles nyss spottat ut det. För vad hör jag? Jag hör Johan Pehrson säga att han tycker att den nya lagen, som ska ge antipiratbyrån och andra upphovsrättsinnehavare rätt att få ut personuppgifterna bakom ip-adresser, är en bra idé!

Om detta är den officiella linjen för Folkpartiet Liberalerna är det dags för ett kraftigt uppror från framför allt LUF mot partiet. Vi ska inte ytterligare göra intrång i den personliga integriteten. Vi ska hålla oss till våra löften, att inte jaga fildelare. Istället ska vi jobba med alternativ för att ge upphovsmän ersättning för deras jobb.

Jag förväntar mig ett uttalande från mina kolleger i LUF innan helgen.

Permalänk till denna artikel: http://perpettersson.eu/2008/10/30/dags-for-ett-nytt-liberalt-uppror/

Starkt av Josefin Brink

Vänsterpartiets Josefin Brink har tydligen ett förflutet som strippa. Ovanligt för en vänsterpartist, minst sagt, men faktiskt väldigt bra. En person som faktiskt arbetat inom branschen har mer rätt att uttala sig om villkoren för de (oftast) kvinnor som jobbar inom den, än de som bara betraktar den utifrån. Jag måste ju inkludera mig själv i denna senare kategori eftersom jag aldrig strippat för någon mot betalning (pojkvänner är ju en helt annan sak).

Per Gudmundson, som skriver om detta på SvD:s ledarblogg, undrar dock om hon har släppt strippstången. Han motiverar detta med ett uttalande hon gjort i boken Femmes of ­Power: Exploding Queer Femininities (Serpent’s Tail Press, 2008).

Här möter man Josefin Brink, fotograferad inne i vänsterpartiets kansli, under rubriken Parliamentarian Pin-up.

– Jag älskar alla typiskt feminina attribut och ser dem inte som förtryckande i sig. Tvärtom känner jag mig mäktig i mina röda högklackade och rött nagellack, säger Brink, samtidigt som hon något kryptiskt understryker att hon nuförtiden representerar vänsterpartiet och på grund av detta ”inte kan säga saker som får ätas upp senare”.

Man kan ju undra vad det är för saker som inte kan sägas. Eftersom det är vänsterpartiet vi pratar om handlar det säkert om något positivt om sexualitet och eventuellt porr eller liknande.

Jag håller ju inte med Josefin Brink om mycket saker, eftersom jag är liberal och hon vänsterpartist, men jag kan ändå beundra henne som en duktig och stark politiker. Det är starkt av henne att berätta om sitt förflutna som strippa och jag hoppas att hon inte lider något av det.

Nu verkar det också som att vi närmar oss i vår syn på sexualitet, porr och prostitution. Jag har inga starka förhoppningar på att hon kommer att vända sig emot sexköpslagen, så hon lär ju aldrig bli perfekt ifrån min (och Petra Östergrens) synpunkt, men om hon faktiskt kan vända sig emot vänsterpartiets kategoriska korståg mot all sexualisering kan vi i alla fall börja diskutera med varandra.

Vänstern har ju annars traditionellt varit för sexuell frigörelse, så det vore ju trevligt om de kunde ansluta sig till oss liberaler kring dessa frågor igen. Samarbete över blockgränserna i frågor där man överens är alltid bra i mina ögon. Om Josefin Brink kan komma ut som sexualliberal och bekänna sig till den feministiska rörelse som inte ser något fel i porr och prostitution där alla aktörer deltar av egen fri vilja, skulle i alla fall jag jubla. Vi behöver bli fler som kan agera röst för alla de som arbeter inom denna tjänstesektor och trivs med det.

Det är, för mig i alla fall, dessutom en grundläggande liberal fråga. Att låta människor själva bestämma över sina liv och vad de vill göra, inklusive om de väljer att sälja sexuella tjänster, måste vara en självklarhet.

Det är starkt av Jofefin Brink att våga stå upp för sina åsikter på detta sätt, även när de går emot mainstream-åsikterna i hennes eget parti. Hon må vara vänsterpartist och ha fel om många åsikter, men alla som vågar stå upp för sina ideal och gå emot partilinjen, oavsett om de heter Josefin Brink eller Camilla Lindberg, är värda respekt.

Permalänk till denna artikel: http://perpettersson.eu/2008/10/30/starkt-av-josefin-brink/

Dags att ge upp, KD?

Regeringen har lovat en proposition om hur man ska lösa problemet med en könsneutral äktenskapslagstiftning. Justitiedepartementet låter hälsa att denna kommer i december och att man tills dess ska ha hittat något sätt att lösa problemet med regeringspartiernas olika åsikter i frågan.

Idag berättar ekot att KD tvingas acceptera ny äktenskapslag. Här hänvisas till bland annat Erik Ullenhag men rent allmänt är läget låst; tre av de fyra regeringspartierna tänker inte gå med på några kompromisser vad gäller att alla ska ha rätt att ingå äktenskap. Att då det fjärde och minsta partiet inte tänker acceptera något som inte innebär en kompromiss gör ju läget lite mer intressant förstås, men för alla som kan något om politik borde det vara uppenbart att de lika bra kan ge upp.

Det finns i riksdagen en majoritet för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Oppositionen driver frågan aktivt. Folkpartiet hade som vallöfte att göra äktenskapslagstiftningen könsneutral. Ett flertal alliansledamöter i riksdagen, många fler än som krävs för att fälla ett regeringsförslag, lovar att rösta mot alla förslag som inte innebär en riktig könsneutral äktenskapslagstiftning.

Kristdemokraterna har inte några möjligheter att stoppa den här lagstiftningen länge. Detta är nog något som även Göran Hägglund för länge sedan insett och det faktum att hans parti tvingar honom att driva frågan ändå måste göra honom en aning frustrerad. Det är inte utan att man tycker synd om honom.

Nu måste dock KD inse att de är överkörda i frågan. Även om Stefan Attefall (kd) hävdar att det är ”fysikaliskt omöjligt” (vad detta nu innebär i politiken, jag är inte människa att förstå hans ordval i alla fall) att lägga ett förslag som inte regeringen är helt enig om. Han måste ha missat diverse röster mot och reservationer mot regeringsbeslut som lämnades av ministrar under hela Göran Perssons regeringsperiod. Det gick alldeles utmärkt och propositionerna lämnades till riksdagen utan att några naturlagar sprängdes.

Kära Kristdemokrater, inse att ni är överkörda av en majoritet av svenska folket och av Sveriges riksdag. Ta strid för något ni faktiskt kan vinna istället – det är så man gör skillnad i politiken.

Permalänk till denna artikel: http://perpettersson.eu/2008/10/24/dags-att-ge-upp-kd/

Regeringen har definitivt fel på sin integritetskompass

Efter FRA kommer nu nästa förslag på intrång i den personliga integriteten. Justitiedepartementet skickade igår ut ett lagförslag på remiss till lagrådet, ett lagförslag som ska ge upphovsrättsinnehavare (i praktiken skivbolag, filmbolag och liknande) rätt att begära ut uppgifter från internetoperatörer om vem som står bakom en viss ip-adress (se artikel på SvD.se för mer detaljer).

Regeringen verkar inte ha lärt sig något av FRA-debatten. Det finns en kraftig opinion mot integritetsintrång när det gäller elektronisk kommunikation. Genom att föreslå att någon annan än polis och rättsväsende ska kunna begära ut uppgifter av den här typen bäddar regeringen för ytterligare en debatt om den personliga integriteten och huruvida regeringen ger blanka fan i personlig integritet eller inte.

Att ge skivbolag och andra intressenter tillgång till personuppgifter på detta sätt är helt fel ur alla integritetsaspekter. Alla uppgifter av denna art måste behandlas ytterst försiktigt och bör bara handhas av rättsväsendet. Om inte detta skydd finns riskerar man att uppgifterna missbrukas å det grövsta av intressenterna.

Jag rekommenderar starkt regeringen att dra tillbaka detta lagförslag. Vi vill ju gärna vinna nästa val också och chanserna till detta minskar drastiskt för varje nytt förslag som gör intrång i den personliga integriteten som regeringen slänger ur sig.

Permalänk till denna artikel: http://perpettersson.eu/2008/10/10/regeringen-har-definitivt-fel-pa-sin-integritetskompass/

Mobbning eller politisk taktik?

Läser på Politikerbloggen att Alice Åström (v) vill att riksdagen upprättar en handlingsplan mot politisk mobbning. Det låter ju förvisso bra, mobbning ska inte förekomma någonstans, oavsett skola, arbetsliv eller politik.

Frågan är bara hur välgrundade hennes argument är. Motiveringen verkar vara att (v) inte får vara med (s) och (mp) längre och därför är de mobbade och utfrysta. (s) och (mp) beskylls för att inte vara sakliga.

Jag undrar, är det en rättighet för alla partier att få vara med i koalitioner och samarbeten med de partier som de vill? Oavsett om den egna politiken går ihop med de andra partiernas? Efter noggrannt (ja, en sekund i alla fall) övervägande måste jag nog svara nej på den frågan. Vänsterpartiet är inte mobbat och utfryst. Vänsterpartiet har på grund av sin politik ställts utanför samarbetet mellan Socialdemokratin och Miljöpartiet. Ett mycket bra beslut, även om det för oss liberaler innebär att vi helt plötsligt fått ett mer trovärdigt (även om dess politik är felaktig) regeringsalternativ som vi måste vinna över i nästa val.

Så Alice, mycket bra initiativ att motverka mobbning, men jag tror inte att det är det som är problemet i just det här fallet. Här handlar det om att ni helt enkelt inte har en fungerande och verklighetsförankrad politik.

Permalänk till denna artikel: http://perpettersson.eu/2008/10/09/mobbning-eller-politisk-taktik/