RFSU ska sammanställa forskningsläget om sexarbete

I helgen var jag delegat på RFSU-kongressen i Gävle. Det var en härlig upplevelse, det var skön stämning och bra arrangerat. Dessutom var det skönt och befriande att vara i ett sammanhang där sexualitet kan diskuteras öppet – partipolitiken har ofta lämnat mycket att önska, med konservativa synsätt och en beröringsskräck inför alla frågor som handlar om sex.

För den som har följt mig i mitt politiska engagemang är det ingen hemlighet att jag är sexpositiv och bejakar alla former av sexuella handlingar där alla inblandade är samtyckande. Det inkluderar även sexuella handlingar mot ersättning. Sexarbete är inget jag anser förkastligt, inte heller sexköp, så länge det sker på schyssta villkor. Alla former av tvång i sexarbete är förkastligt, speciellt då det sker under slavliknande förhållanden eller när det är människohandel för sexuella ändamål. Människohandel och slaveri är förstås lika förkastligt oavsett syftet, så egentligen behöver det inte nämnas speciellt i detta sammanhang, men då man som motståndare till sexköpslagen ständigt anklagas för att ignorera offren så är det lika bra att det sägs. Jag är dock lite bekymrad över att människohandel för andra ändamål får så liten uppmärksamhet, men det är ett ämne för ett helt annat inlägg.

För att återgå till huvudämnet, så diskuterades sexköpslagens status såväl på kongresstorget som in plenum. Upprinnelsen var en motion om att RFSU skulle ta ställning för sexköpslagens avskaffande. Så långt ville inte förbundsstyrelsen gå, men i motionssvaret fanns en kritik mot lagens skadeverkningar och en ny, förutsättningslös utredning om lagen efterlystes. Dessutom efterlystes krafttag mot stigmatiseringen av sexarbetare. Vad som till slut gick igenom var en något annorlunda skrivning, men med samma grundinnehåll. Den stora skillnaden var att RFSU också kräver att kopplerilagen ska förändras för att ta bort skadeverkningarna för sexarbetare, exempelvis att någon som säljer sex i sin egen lägenhet inte ska kunna vräkas för den gärningen. Koppleri ska bara kunna fälla den som utnyttjar andra människor direkt.

Så långt var allt väl. Det fanns dock ett yrkande om att RFSU skulle ställa sig bakom ett avskaffande av sexköpslagen på sikt, ett yrkande jag själv lämnat in. Ett yrkande jag sedan själv valde att inte väcka, även om det väcktes av andra ombud på kongressen. Ett yrkande jag förvisso röstade för, men argumenterade emot i talarstolen.

Låter det underligt? På ytan är det självklart konstigt, men anledningen är enkel. Ett ställningstagande av den här typen måste ligga på en stadig, saklig grund för att kunna hålla i längden. Majoriteten av kongressombuden var inte insatta i frågan och därför var det svårt att fatta beslutet på annat än känsloargument och ytlig förståelse. Därför valde jag att stödja ett tilläggsyrkande som innebär att RFSU ska göra en sammanställning av det totala forskningsläget vad gäller sexköp, såväl internationellt som svenskt, för att med den sammanställningen i handen bereda ett kommande beslut om förbundets ställning i frågan, sprida kunskap om frågan inom förbundet samt använda i opinionsbildande syfte gentemot politiker och samhälle.

Denna genomgång kommer vara unik i svensk kontext. När sexköpslagen diskuteras används normalt endast svensk forskning och enstaka internationella studier som alla säger samma sak. Motståndarna letar reda på enskilda rapporter som har motsatt slutsats och resultatet blir att båda sidor anser sig ha ensidigt stöd för sin åsikt. Motstridiga uppgifter förklaras bort eller ignoreras. Jag är därför övertygad om att den här sammanställningen är nödvändig för att kunna få en debatt som grundar sig i empiri, fakta och vetenskaplighet. När debatten handlar om huruvida man personligen gillar vad andra människor gör, har sakfrågan missats.

RFSU driver friheten att vara, välja och njuta. Samma sak som jag själv drivit under många år. Vi driver inte frågan om att lägga sig i andras sexualliv, så länge de inte gör något mot andra inblandades vilja. Vi kan tycka vad vi vill om andras sexuella praktiker, men så länge vi inte själva är delaktiga i dem har vi inte rätt att säga ifrån baserat på vårt eget tycke och smak. Det är en inställning vi bör sprida till resten av samhället och då är det viktigt att vi sätter fokus på vetenskaplighet och fakta.

Jag har min bild klar när det gäller sexuella tjänster mot betalning, när såväl köpare som säljare gör det av egen fri vilja. Andra har det kanske inte. Men det viktiga är att en sammanställning av forskningsläget kan ge ett svar på vad vi ska införa istället för att kunna säkra att arbetet mot människohandel och andra former av ofrivilligt sexarbete inte försämras utan allra helst förbättras. På vilket sätt kan vi se till att alla som vill arbeta med sex kan göra det obehindrat, medan ingen ska kunna tvingas in i det? Det är den stora frågan och jag väntar med spänning på resultatet av rapporten.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2013/05/23/rfsu-ska-sammanstalla-forskningslaget-om-sexarbete/

Arga unga män och utbildade unga kvinnor

Jag blev häromdagen uppmärksammad på Stockholms stads områdesstatistik. Här går det att leta fram siffror om saker som födelseland, utbildningsnivå och en massa annat, såväl för Stockholm som helhet som på olika områdesnivåer. Det är intressant läsning för oss som gillar statistik – även oss som fortfarande inte klarat sin tentamen i ämnet på KTH.

Vad det handlade om på Twitter var att Husby, där upploppen denna vecka startade, faktiskt har en större andel ungdomar som går vidare till högskolestudier inom tre år än Stockholm som helhet. I Husby går 57,5% av ungdomarna vidare till högskolestudier inom tre år, jämfört med 55,6% i hela Stockholm. Ingen stor skillnad, men en skillnad.

Det intressanta kommer dock när det bryts ner på kön. Hela 68,6% av kvinnorna går vidare till studier, jämfört med 59,3% i hela Stockholms stad. Det är många unga tjejer från Husby som vill skapa sig en framtid genom att skaffa sig en utbildning.

Som kontrast är det bara 47,4% av männen som går vidare till studier, jämfört med 51,7% i Stockholm som helhet.

Det finns säkert många olika förklaringsmodeller för denna skillnad. För att sammanfatta dem så är det idag vanligare för kvinnor än för män att studera vidare på högskolor och universitet. Kvinnor har också i genomsnitt högre betyg i grundskola och gymnasium. Många kvinnodominerade yrken inom speciellt offentlig sektor kräver också högskoleutbildning, medan traditionellt manliga yrken inom hantverk och industri inte gör det. Det finns säkert fler förklaringar, men dessa tillsammans utgör en liten grund att stå på.

Tittar vi på de senaste dagarnas upplopp är det tydligt att det är företrädesvis, om än kanske inte uteslutande, unga män som deltagit i dem. Samtidigt som unga kvinnor uttalat sig emot dem i olika medier och skällt ut grabbarna för att de förstör deras hem. Det är omöjligt att bortse från kopplingarna. Den som har en framtidstro, som tror att hen kan få ett bra arbete och vara en del av samhället, hen kommer inte heller att ge sig ut på stan för att visa sitt missnöje genom skadegörelse.

Lösningen är givetvis inte att tvinga in alla unga män i högskolestudier. Det är inte något som passar alla och därför inget som ska genomföras under tvång. Däremot krävs det en framtidstro. Det måste bli lättare att få arbeten även när man saknar högskolestudier eller för den delen kompletta gymnasiebetyg. Diskrimineringen av dem med mörk hudfärg måste bekämpas, speciellt på arbetsmarknaden. Det är, tror jag, genom att kunna vara en del av samhället, med ett jobb, med respekt från sina medmänniskor och med en inkomst man kan leva på och känner att man gjort sig förtjänt av, som man blir en god medmänniska och en bidragande medborgare i samhället. Det är en lång väg att vandra, så det är viktigt att vi börjar redan nu. Det kräver också att de politiska blocken slutar upp med sitt skyttegravskrig och sätter sig ner tillsammans för att ta fram alla lösningar som kan hjälpa till med detta. Politiken för integration och för inkludering har alltför länge fått vara plakatpolitik. Nu är det dags för handling och såväl höger som vänster måste riva ner sina intellektuella murar, byggda på ideologisk grund, för att hitta lösningar som faktiskt fungerar.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2013/05/23/arga-unga-man-och-utbildade-unga-kvinnor/

Husby brann inatt

Husby, 20 maj 2013. Foto Per Pettersson

Livet fortsatte trots allt som vanligt i Husby dagen efter upploppen.

Natten mot måndagen brann det här i Husby. Bilar sattes i brand, ett helt parkeringsgarage eldhärjades och rutor krossades runt om i stadsdelen. Detta är första gången detta händer på norra Järvafältet, tidigare upplopp har varit koncentrerade i Tensta och Rinkeby på den södra sidan. Exakt vad som ligger bakom upploppen är oklart. Den mest sannolika förklaringen är att det pyrt ett missnöje länge och att det till slut kommit en utlösande faktor som lett till våld och skadegörelse.

Under längre tid har Husbyborna varit missnöjda med bristande lokalt inflytande på vad som händer i stadsdelen. Svenska Bostäders upprustning av områdena i Husby gjordes först utan dialog med de boende. Efter demonstrationer, protester och ett par krossade rutor på Svenska Bostäders områdeskontor, revs planerna delvis upp och man började också ha en dialog med de boende om förändringarna. Ett helt litet kontor för den så kallade Järvadialogen öppnades i Husby centrum. Det ledde också till en lugnare stämning, även om det fanns vissa som var missnöjda med att saker och ting alls förändrades.

Trots detta har utanförskapet varit fortsatt högt, om än mindre än i många andra förorter. Det är självklart att detta påverkar stämningarna. Sannolikt kom droppen när en 69-årig man sköts till döds av polisen för en vecka sedan. Utan att kunna detaljerna har många valt att se detta som ett bevis på att polisen och andra representanter för det offentliga struntar i förorten och saknar respekt för dem som bor där. Därför kom antagligen upploppen under natten som en sprängd säkerhetsventil.

Det är en sak att förstå frustrationen som lett fram till upploppen. Som boende i Husby sen sju och ett halvt år tillbaka kan jag förstå uppgivenheten – jag har sett hur man många gånger uppifrån påtvingat människor lösningar, saker som kanske ofta varit bra, men som blir dåliga för att de människor som påverkas varken varit informerade eller haft möjlighet att säga sitt. Jag gillar de flesta förändringarna som skett sedan jag flyttade hit och över huvud taget förstår jag inte alls de som protesterar mot alla former av förändring. Husby börjar bli gammalt och det är självklart att det krävs förändringar, upprustningar, moderniseringar och nybyggnationer. Samtidigt kan jag för mitt liv inte begripa hur man kunnat missa dialogen. Det mest grundläggande är att den som påverkas av ett beslut också ska få möjligheten att säga sitt om det. I ett område där många inte röstar och där en större andel än genomsnittet inte ens är svenska medborgare, blir det än viktigare att aktivt söka denna dialog från myndigheter och politiska församlingars sida.

Så långt har jag förståelse för det som händer. Däremot kan jag aldrig acceptera att upplopp, skadegörelse och misshandel är acceptabelt. Det spelar ingen roll hur långt saker har gått, missnöje visas inte genom att misshandla urskillningslöst, inte genom att krossa rutor för småföretagare och inte genom att bränna upp sina grannars bilar. Jag har pratat med några andra boende här i Husby under dagen, bland annat några som tvingats ut för att förhindra att egna eller släktingars bilar skulle stickas i brand. Trots detta har de förståelse för upploppen. Kanske inte så att de försvarar uttrycket, men de förstår varifrån de kommer och de hyser också en misstro mot polisen. Det är så stämningarna är här ute. Polisen har uttryckt sig klumpigt, för att inte säga förkastligt. Det är förvisso partsinlagor när vi fått höra de tillmälen polisen sägs ha använt mot demonstranterna, men då liknande uttryck tidigare varit dokumenterade inom polisen, kan jag mycket väl tänka mig att det förekommit. Det är ytterst olyckligt. Vad som behövs är en ökad förståelse och dialog. Uttryck som dem som rapporterats i medierna underminerar ytterligare förtroendet för polisen bland boende här ute.

Jag fick också se blåmärken från batonger på människor idag, människor som endast gett sig ut för att försöka få veta vad som hände och som definitivt inte var inblandade i upploppen själva. Det talar för att polisen inte är tillräckligt selektiva när det kommer till bruket av våld. Jag vill poängtera att jag inte har sett några bevis på så kallat övervåld, utan enbart tecken på att oskyldiga som varit nyfikna eller rädda har kommit i kläm. Det är också illa, men polisen verkar ha haft kontroll på nivån av våld, vilket är ett plus i kanten.

Jag är själv glad att polisen kom hit för att försöka skapa ordning i Husby igen. Samtidigt är jag djupt bedrövad över de rasistiska uttalanden som rapporterats. Poliser som inte klarar pressen utan börjar slänga okvädesord omkring sig kommer att förvärra situationen, inte förbättra den. Vädjandena från min sida, som såväl boende i Husby som en aktiv röst i samhällsdebatten, är dessa; till de boende i Husby, att försöka tygla sig själva och gärna manifestera sitt missnöje, men utan att sticka bilar i brand eller på annat sätt skada människor eller egendom; till polisen som kommer hit, att vara vänliga, dialoginriktade och uppträda så lugnt som det bara går – att aggressivt söka mota bort människor eller slå dem med batong kommer att skapa problem, varför det måste vara en absolut sista utväg.

Det är sannolikt inte slut på upploppen och jag förbereder mig på ännu större protester under kvällen idag. Jag känner mig fortfarande trygg i mitt eget bostadsområde men jag kommer inte att ge mig ut i centrum när jag väl kommit hem ikväll. Jag hoppas dock att politiker, intresseorganisationer, polisen och alla vi som bor i Husby kan hjälpas åt för att åstadkomma en snabb dialog, så att vi kan få se Husby återgå till det vanliga, lugna och medmänskliga område det brukar vara så snart som möjligt.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2013/05/20/husby-brann-inatt/

Vådan av att tvinga ihop liberaler och konservativa

DenOheligaAlliansenAlliansen är en konstig konstruktion, om än inte unik för Sverige. Logiken är att man i alla fall är hyfsat överens om den ekonomiska politiken och därför ska man regera tillsammans. Trots att det finns så många andra frågor där man över huvud taget inte är överens. Förvisso går det att trycka igenom en gemensam budget i Riksdagen genom samarbetet, men därefter blir det problem.

Det har märkts allra tydligast i frågor som rör människors förhållanden till varandra och deras egna kroppar, där det mest konservativa partiet i regeringen lyckats stoppa eller åtminstone kraftigt fördröja lagstiftning som har stöd bland i princip samtliga övriga partier i Riksdagen. Kristdemokraterna står långt ifrån övriga partier i såväl Alliansen som i oppositionen när det gäller frågor som rör familjepolitik och HBT-rättigheter. Trots det har de givits ansvar för just dessa frågor i regeringen, en ordning som är helt absurd men också fullkomligt logisk, då det är dessa frågor de ständigt profilerar sig i.

Liberalerna har också tvingats sälja sina egna principer och fått rösta för övervakningslagar och andra övergrepp på personlig integritet och frihet, ibland under tårar, för att hålla ihop en regering som aldrig borde kunnat komma överens i den här typen av frågor. Varje gång så inte sker enhälligt, utan vissa liberala ledamöter står upp för sina ideal, blir det rubriker om sprickor – sprickor som borde vara uppenbara för alla som har den minsta koll på ideologierna i svensk politik.

På Facebook finns också gruppen Alliansens Vänner, en samlingsplats för supporters till Alliansen, såväl konservativa som liberaler. Om det gnisslar i regering och riksdag, är det inget mot vad det gör i denna grupp, där ”vanliga väljare” kan få yttra sig utan att känna lojalitet mot parti eller Alliansen och utan minsta tanke på vad som är snyggt i medierna.

Liberalerna får utstå spott och spe från konservativt håll och bemöter självklart angreppen med sina egna ideal. Det är konstanta upprörda röster om fri invandring, om HBT-frågor och nu senast om aborter, med hänvisning till en debattartikel från Sverigedemokraterna som angrep RFSU. Det kommer i samma veva som en av Kristdemokraternas riksdagsledamöter, Annelie Enochson, på sin blogg angrep RFSU. Inlägget är numera borttaget, antagligen för att partiledningen till slut fått nog med Enochsons utfall mot HBT- och sexualpolitiska organisationer och insåg att det här skulle kunna ge så pass dålig press att det inte längre skulle gå att sopa undan henne under någon av riksdagens stora heltäckningsmattor.

Det här visar på vådan av att världen, medierna och många politiskt aktiva tror att liberaler och konservativa är ungefär samma sak och att dessa är naturliga samarbetspartners. Vi liberaler beskylls ofta för saker konservativa gör, trots att vi för det mesta varit väldigt högljudda kritiker, helt enkelt för att de partier som kallar sig liberala samarbetar med konservativa partier. Speciellt med blockpolitikens logik, där det bara ska finnas två block att välja mellan, blir det här ett stort problem. Eftersom det är ett i huvudsak konservativt parti som är det största partiet på högerkanten numera, till skillnad från större delen av 1900-talet när det var liberalerna som var huvudoppositionen mot socialdemokratin, anses liberalerna plötsligt vara skyldiga att svara för konservativa åsikter och konservativ politik. Samtidigt som liberalerna från konservativt håll får utstå en massa prat om socialism, illojalitet, utopiska fantasier och andra utskällningar om människosyn och värderingar. Vi anses exempelvis vilja utplåna könen och jobba för att alla människor ska vara homosexuella.

Liberalerna är inte välkomna hos varken de konservativa eller de socialistiskt lagda. Fullkomligt naturligt, då liberalismen är en egen ideologi, men samtidigt är detta tydligen helt obegripligt för alla som inte själva är liberaler.

Det här har kanske funkat ett tag, men det kommer inte att gå mycket längre till. Blockpolitiken är i princip död, även om dödsryckningarna inte riktigt har gått över. Det går inte att ha två block när det finns minst tre huvudfåror ideologiskt. Det kommer att märkas allt tydligare framöver i svensk politik. Det är synd att säga det, men det bästa som kan hända är att Sverigedemokraterna växer lite till och tvingar blocken att bilda minoritetsregeringar som ständigt måste söka olika samarbetspartners i olika frågor. Det kommer att göra det omöjligt att skapa majoritetsregeringar inom ett block och därmed minskar risken för tvångsäktenskap mellan inkompatibla ideologier. Istället bör en sådan ordning tvinga fram den politik som faktiskt har en majoritet av folkets stöd och dessutom ge klara alternativ inom politiken. Medierna kommer få svårare att presentera hela valrörelsen i ett diagram och människor som inte är alls insatt i politik kommer få svårare att välja mellan den goda och onda sidan när det plötsligt finns fler än två alternativ. För samhällsutvecklingen är det dock i allra högsta grad önskvärt och i mina ögon nödvändigt.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2013/04/29/vadan-av-att-tvinga-ihop-liberaler-och-konservativa/

Omstart: Ny blogg, ny domän, nya fokusfrågor

Livet är det som händer medan du planerar för andra saker, sägs det ibland. Hur det än är med den saken, så är livet en konstig sak som har en tendens att vara oförutsebart. Jag har ramlat in i och ut ur olika organisationer under de senaste åren, letat nya fokusfrågor och försökt komma underfund med vad jag vill lägga min tid på. Liberalismen har alltid funnits där, men vilka frågor är det egentligen jag tycker är intressanta? Och var ska jag driva dem? Tillsammans med vem?

Jag har fått höra att jag är den mest genomliberala människan som andra känner, eftersom jag faktiskt inte försöker trycka ner mina egna åsikter om hur man ska leva sitt liv i halsen på andra. Jag är ateist, jag är liberal, jag är bög och en massa andra etiketter som det går att sätta på mig som om jag vore en syltburk – även om det inte skulle gå att se innehållet i den om alla etiketterna skulle fästas på den. Det betyder dock inte att jag vill tvinga andra att vara varken ateister, liberaler eller bögar. Det här är tydligt i hur jag lever mitt liv, hur jag ser på andra människors livsval och hur jag vill bedriva opinionsbildning. Kort sagt accepterar jag alla livsval som innebär en princip om att leva och låta leva. Den som försöker tvinga andra att leva efter de egna idéerna om moraliskt leverne eller vad hen anser är bäst för alla människor, den personen kommer att möta en hård motståndare i mig. Den som accepterar att andra människor gör annorlunda prioriteringar och val än hen själv skulle gjort och inte lägger sig i dessa, den personen kommer bara möta intellektuell debatt från min sida om hur man kan se på världen.

Allt detta har gjort att jag nu fokuserar på tre forum för min opinionsbildning.

Frihetssmedjan-squareFörst och främst har vi Frihetssmedjan, ett liberalt projekt som tagit lite inspiration från Alliansfritt Sverige. Till en början var Frihetssmedjan endast en gruppblogg där liberaler av alla de slag tillsammans tänjde, vände och vred på verkligheten för att driva hela samhällsdebatten i en mer liberal riktning. Nu håller vi på att utveckla projektet till att skriva rapporter och göra andra saker som snarast drar oss i en riktning av tankesmedja light. Fokus är dock hela tiden att visa på hela bredden av liberalismen och inte slå varandra i huvudet med tunga böcker av sedan länge döda filosofer för att komma fram till vem som är mest liberal eller vem som egentligen inte är liberal alls.

FHum-Gill-Sans-square-marginalDet andra stora projektet, som jag lägger mest tid på för tillfället, är det nya förbundet Förenade Humanister, som jag varit med och grundat och även kommit på idén till. Förbundet arbetar med positiv humanism och vill på sikt vara ett paraplyförbund för humanister av alla de slag, såväl kristna humanister som sekulära. Vårt mål är att bedriva en positiv humanistisk debatt och att skapa dialog mellan olika livsåskådningar. Vi har humanistiska ideal i centrum, ideal som handlar om mänskliga rättigheter, det mänskliga förnuftet, vetenskaplighet och den vetenskapliga metoden. Alla som delar dessa ideal är välkomna, oavsett om de är ateister, ignostiker eller religiösa. De som inte delar våra ideal tar vi gärna en debatt med, samtidigt som vi gärna samtalar med dem om livsåskådningsfrågor och samarbetar i de frågor där vi är överens. Vi tror att det är bättre med dialog om man vill komma någonstans, än att gräva ned sig i skyttegravar och kasta avföring på varandra som om vi aldrig klättrat ner från träden på den afrikanska savannen.

RFSU-logo-squareDet tredje forumet är RFSU, där jag numera sitter i styrelsen för RFSU Stockholm. Sexualpolitik har alltid varit en stor del av min politiska gärning, så när jag insåg att RFSU ju faktiskt är en medlemsorganisation där man inte måste ha en doktorsexamen inom medicin, psykologi eller sexologi för att vara engagerad, kände jag att det var ett forum där jag ville vara delaktig. Vi har hittills haft två styrelsemöten sedan jag blev invald, men jag känner redan att jag har kommit helt rätt. Trots våra olika ideologiska bakgrunder, har vi ett dynamiskt utbyte av varandra och vi vill åt samma håll. Sällan har jag känt mig så hemma någonstans, det är helt enkelt sjukt roligt att lägga sin tid på den föreningen.

Så, med dessa nya fokus kommer också den här nya bloggen. Det är dags att bryta med den gamla bloggen, som dock kommer att ligga kvar för den som vill läsa äldre texter. Men nu är det nya tider och det här är jag. Den lila liberalen. Pirat, sexgalning och urspårad nyliberal enligt vissa. Andra tycker snarare att jag är copyrightreformist som själv är kulturproducent, påläst sexualliberal som vill att alla ska få njuta på sitt eget sätt och en liberal ideolog som gärna lyssnar på och har en intellektuell dialog med sina meningsmotståndare. Var just du placerar mig får du själv bestämma dig för när du läst mina texter.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2013/04/12/omstart-ny-blogg-ny-doman-nya-fokusfragor/