Tag Archives: Jessica Schedvin

Starka förebilder

Idag är det internationella kvinnodagen. Nyheter24 kör en kampanj där de uppmanar alla att lyfta kvinnliga förebilder under taggen #kvinna24. Givetvis har jag varit med och lyft några kvinnliga förebilder – eller som jag kallar dem: ”förebilder”. Jag är av den bestämda uppfattningen att det är helt sjukt, rent utsagt, att vi fortfarande skiljer på förebilder, eller människor över huvud taget, utifrån kön. Det är det som internationella kvinnodagen handlar om, att uppmärksamma att vi fortfarande, år 2014, av någon anledning tycker att kompetens på något sätt sitter i könet. För egen del så bryr jag mig bara om kön när det handlar om sexualitet och känslor.

Tyvärr gör ju inte alla så, utan alldeles för ofta måste du vara ”en av grabbarna” eller ”inte vara en kärring” för att accepteras. Hur kvinnliga epitet kunde bli något att skämmas för eller ett skällsord, det är för mig obegripligt egentligen. Men nu är vi tyvärr kvar i detta tänk. Därför har internationella kvinnodagen en poäng fortfarande, även om det hade varit trevligt om vi kunde avskaffa den. Alternativt kanske den skulle gå att använda för att på något sätt uppmärksamma något som har med faktiska biologiska saker att göra – exempelvis medicinskt finns det ju problem som är könsberoende.

En perfekt värld skulle inte behöva speciella dagar för att uppmärksamma könsmaktsordningar, dagar för att stå upp mot transfobi eller homofobi, eller dagar för att bekämpa rasismen. Tills vi har kommit till den världen så måste vi fortsätta uppmärksamma diskriminering och unkna attityder. Inte bara på speciella dagar, utan varje dag, året runt.

Några av mina förebilder

Tillbakablickar på 2013: projektet Pers pojke

Här sitter jag, ledig och dessutom lite förkyld, och tänkte att jag skulle göra några återblickar på 2013, nu när året nästan är över. Tillbakablickarna lär väl fortsätta lite in på nästa år också, skulle jag tro. För att starta med något lite otippat, som inte är det minsta politiskt, så tänkte jag ta projektet Pers pojke.

Per pojke initierades av ett par av mina vänner, Emil Åkerö och Jessica Schedvin. Bakgrunden är att jag brukar beklaga mig en del över att det är så svårt att hitta intressanta och vettiga gaykillar, åtminstone sådana som är singel och inte bor 50 mil bort, samt gärna också ska ha något intresse för mig. För att citera Emil:

Nu börjar jag bli trött på att Per tjatar om att hitta kille. Nu startar jag en kampanj för att göra något åt det. Nu hittar vi en Pojke åt Per så att han slutar tjatar om det och kan rädda världen istället!

Initiativet kanske inte ska tas 100% seriöst, men visst, Emil och Jessica ligger ju rätt bra till för utmärkelsen Årets vän 2013. Förvisso en utmärkelse jag inte ens själv visste fanns, förrän Emil påpekade att han satsade på att vinna den… Nu återstår för mig att komma på när den ska delas ut och var jag ska hitta en pokal.

Det finns flera spännande sidor av projektet som gör att jag gillar det. För det första bedrivs det i sociala medier, så det finns en facebooksida, ett twitterkonto och jag har också fått spela in en något spontan och fånig film till Youtube. För mig som arbetar med sociala medier är det förstås väldigt kul att även detta projekt ligger i sociala medier, det gör det lätt för mig att följa det och dela med mig av vad som händer där. Samtidigt måste jag ju påpeka den lilla nackdelen i det, nämligen att jag själv står helt utanför projektet, utan någon insyn i vad som görs. Jag kan väl förstås komma med lite glada tillrop och tips på saker, men som expert på sociala medier är det också lite frustrerande att inte få vara med bakom kulisserna. Det är dock något jag kan leva med och det är ytterligare en sak som gör projektet ännu mer spännande – jag har ju ingen aning om vad som händer eller vad de har för planer. Det enda jag vet är att de pratat om en jury, så tydligen kommer de att förhandsgranska de kandidater som kommer in via projektet, innan de låter dem dejta mig… Vilket är den tredje saken som gör projektet väldigt spännande. Dessutom gör det att projektet inte är en variant av Bonde söker fru (trots att jag är centerpartist), utan verkar ligga närmare Idol eller något i den stilen. Antagligen är Emil den som får spela Alexander Bards roll i juryn i så fall…

Nu tror jag, mitt nuvarande förkylningsvirus till trots, inte att projektet kommer att bli direkt viralt. Däremot hoppas jag på lite mer spridning och facebooksidan gillas i dagsläget av 36 personer – varav bara 23 personer är vänner till mig. Så det har spritt sig åtminstone utanför min egen innersta krets. Och med tanke på att mitt nya jobb har gjort att jag inte har så gott om tid att själv vara aktiv i att försöka hitta en vettig kille, så är det trevligt att få lite hjälp med match-making från annat håll. Så nu går vi snart in i 2014 och jag ser fram emot att se fortsättningen på 2013 års, för min del, galnaste, roligaste och mest spännande projekt. Dessutom ett projekt som bara handlar om mig och inte är något jag själv driver.