Tag Archives: Sex

Vem ofredar vem?

eroboyEn 34-årig man råkade (harkel, harkel) titta in genom fönstret på ett hus han gick förbi. Där inne i huset kunde han se ett par idka älskog. Det traumatiserade honom så till den milda grad att han anmälde paret för sexuellt ofredande. Inte av varandra alltså, utan av honom. Som tur är så är det inget brott att ha sex i sin egen bostad och ärendet avskrevs därför av polisen.

Händelsen får mig att minnas när det för inte så länge sedan var en man som blev åtalad för att ha gått omkring i sin bostad naken. Kvinnan som anmälde honom hade bland annat filmat honom genom ett fönster.

Dessa fall väcker flera frågor.

För det första: vem, om någon, är det egentligen som ofredar vem, när någon i hemmets lugna vrå är naken eller har sex, och någon utanför tittar in genom fönstret eller till och med tar fram en kamera och filmar in? Jag tycker ju definitivt inte att det är den som befinner sig i hemmet. Vad gäller fönstertittare och smygfilmare säger ryggraden mig att det är intrång i den personliga integriteten och att det borde beivras, men jag är inte säker på vad den lille juristen i mig säger. Hen har aldrig fått läsa annan juridik än immaterialrätt nämligen.

För det andra: varför är människor så rädda för nakenhet och sex? Handlar det om avundsjuka, eller har vi importerat viktorianska eller amerikanska ideal av någon anledning? För egen del har jag kanske ett extremt avslappnat förhållande till sex och nakenhet åt andra hållet, men så är jag ju aktiv i RFSU också. Jag tycker hur som helst inte att det är det minsta stötande att någon är naken eller att någon har sex, så länge de inte mot min vilja försöker trycka sin nakna kropp emot mig eller försöker få med mig i sexakten. Inte ens en trevligt formulerad inbjudan skulle jag tycka var det minsta stötande, så länge ett nej accepterades utan ifrågasättanden. Jag kan dock förstå om alla andra inte är lika avslappnade som jag, men det är därför vi inte heller går nakna på Sergels Torg eller har offentliga orgier på Medborgarplatsen.

Lärdomen av detta är två saker. Dels måste vi sluta nosa i andras privatliv och låta dem göra vadhelst de vill i hemmets lugna vrå, så länge alla inblandade har samtyckt till det förstås. Dels måste vi sluta ta anstöt av att andra människor ibland är nakna eller att de har roligt och skönt utan oss. Vad andra människor gör har vi inget att göra med, så länge de inte ägnar sig åt att bryta mot mänskliga rättigheter.

Och kom ihåg: med en bara lite annorlunda historieskrivning så skulle det kanske ha varit fullt naturligt för oss att arrangera offentliga orgier i Kungsträdgården varje midsommarafton.

Den galopperande moralpaniken

Ibland blir blogginläggen inte som man hade tänkt sig. Den första tanken för eftermiddagens blogginlägg var att skriva om religiösa samfunds politiska ställningstaganden, men det visar sig att ett helt annat ämne var mer aktuellt. Det blir – som så ofta förr – ett inlägg om moralpanik.

På senare tid har uttrycken för moralpanik haglat tätt i medierna, såväl de traditionella som de sociala, vilket Expressen uppmärksammar i en artikel. Flera av dessa fall har jag redan tidigare uppmärksammat här på bloggen eller på Twitter och de kräver ingen vidare presentation. Däremot är det intressant att analysera varför det varit så många uppmärksammade fall av moralpanik.

Expressens artikel ger en stor del av förklaringen; alla nya – och ofta ungdomliga – företeelser stöter på patrull i de äldre och mer konservativa åldersgrupperna. Jazzen, rockmusiken och hip-hopen har alla råkat ut för dessa attityder. Självklart kommer många äldre att uppröras över hur ungdomar och andra använder sociala medier och andra digitala kanaler. Det är dock bara en del av förklaringen.

Svartvit bild på en naken manskropp sedd bakifrån, med händerna fängslade med handklovar bakom ryggen

Låt inte andras moralpanik hålla dig fängslad!

Den andra delen av förklaringen är hur de digitala kanalerna används. Användargenererat innehåll är i sin natur en inblick i privatlivet på olika sätt, även om det för det mesta är en i olika grad friserad eller censurerad bild. Det är få som lägger ut allting om sig online, även om det såklart finns undantag. Den information som tillgängliggörs på detta sätt sprids också till såväl bredare grupper som med högre hastighet än någonsin tidigare. Det blir också möjligt att visa bilder eller text som bevis för sådant som tidigare bara spreds ryktesvägen.

Detta innebär att beteenden som människor har pysslat med i alla tider plötsligt blir synligt även för dem som tidigare möjligtvis bara hört talas om något, ryst åt tanken och sen bestämt sig för att inte tänka på det mer. Genom onlinekanaler stöter människor plötsligt på delar av andra människors privatliv de tidigare kunnat ignorera. De tvingas nu att konfronteras med dessa företeelser och sina egna värderingar om det.

Resultatet blir att tidigare acceptabelt beteende plötsligt anses oacceptabelt, eftersom information om och bevis för det blir tillgängligt även för en större publik. Den äldre principen att det man inte vet har man inte ont av har fått den omvända effekten att människor anser att det är ok att försöka förbjuda det man mot sin vilja konfronteras med bevis för.

Som så många gånger tidigare kommer tiden att leda till att moralpaniken blåser över, i takt med att de som själva bejakar olika företeelser blir äldre. Samtidigt måste också effekten bli att toleransen mot subkulturer och ”avvikande” beteenden måste öka, då det blir allt svårare att undvika insikt i dessa genom att allt fler deltar i det pågående onlinesamtalet. Moralpaniken kan på så sätt ses som dödsryckningarna för en attityd som kommer att bli allt mer sällsynt. Samtidigt finns alltid risken att konservativa och förmynderiivrande krafter utnyttjar reaktionerna till att driva på för mer frihetsinskränkande lagstiftning. Till en början kan det te sig attraktivt för breda grupper. Det är dock alltid farligt i förlängningen, då beteenden som tidigare skett mellan samtyckande människor utan att någon kommit till skada plötsligt kan förbjudas, bara för att andra människor plötsligt har insett att det förekommer och inte gillar vad de ser.

Jag hoppas att det är dödsryckningar och inte en begynnande viktoriansk era vi nu ser i medierna. Kunskap om en företeelse kan inte anses vara till skada, hur mycket olika grupper försöker lansera kränkta känslor som en anledning för långtgående förbud. Vi måste acceptera att alla inte lever sina liv som vi själva skulle önska och att vi kommer att konfronteras med beteenden som inte stämmer överens med vår egen uppfattning om vad som är okej. Så länge dessa beteenden inte leder till sådant som skada på annan person eller egendom, får det dock aldrig förbjudas. Med en befolkning som på minsta sätt är heterogen går det inte att ha det på något annat sätt.

Intressant?

När kommer lagändringen?

Tecknad rödhårig yngling med bar överkroppEn mangaexpert och -översättare fälls först i tingsrätten och sedan i hovrätten för barnpornografiinnehav, för att han bland någon miljon bilder har ca 30 stycken föreställande nakna flickor som kan uppfattas som yngre än 18 år. Samtidigt rullar Utbildningsradion ut ett nytt sexualupplysningsprogram som innehåller – bilder på nakna flickor (och pojkar) som inte bara kan utan ska uppfattas som varande i högstadieålder. Det är inte svårt att se felet i denna bild.

Uppfattningen om att tecknade bilder som kan uppfattas som föreställande personer yngre än 18 i sexuellt utmanande eller upphetsande situationer, bygger på en underlig föreställning om att en tecknad bild av den arten är ett övergrepp mot alla barn på hela jorden. Samtidigt som en text av samma karaktär (jämför det berömda verket Lolita) inte alls betraktas på samma sätt utan istället kan ses som klassisk litteratur. Vari ligger skillnaden mellan text och bild?

Antagligen ligger förklaringen i att barnpornografi en gång ansågs vara främst fotografier och filmer som dokumenterade övergrepp på barn. Definitionen av barn i Sverige var under lång tid ”en individ som inte genomgått puberteten”. På så sätt skiljde vi oss från exempelvis USA, där det var en exakt ålder som avgjorde huruvida man var barn eller inte i denna mening. Den synen på juridik får den absurda effekten att du gärna får ha sex ena dagen, så länge ingen filmar det, men att det blir fullständigt lagligt att filma det dagen efter. På samma sätt är det givetvis med andra lagar som sätter rigida åldersgränser, men i det här fallet blir det extra absurt eftersom du får ha sex långt tidigare än det blir lagligt för dig eller någon annan att fotografera det hela. Tyvärr har den svenska lagstiftningen allt mer gått mot att anamma den amerikanska synen på barn, något som inte bidrar till mycket mer än att skapa moralpanik kring tonåringars sexualvanor. Den äldre synen på vad som är barnpornografi har också gjort att konstnärliga framställningar som gjort helt utan mänskliga förlagor numera kan bedömas som varande barnpornografi.

I förlängningen är risken att du inte kan ha några naken- eller sexbilder på din partner utan att också lagra bevis för att din partner var äldre än 18 när bilderna togs. Redan idag har USA infört regler som säger att erotiska och pornografiska bilder på nätet kräver att den som tillgängliggör dem också måste ha dokumenterade bevis på personernas ålder att visa upp om myndigheterna så kräver det. Hur det egentligen går till på sidor där människor delar med sig av bilder på sig själva, där det enda intyget om ålder är vad de själva uppgivit när de registrerat sig, är svårt att begripa.

Det alltmer pryda sättet att betrakta sexualitet slår allt mer igenom i politiken, framför allt för att politiker vill visa sig ”handlingskraftiga” och ”ta itu med problemen”. Det införs långtgående förbud mot allt som möjligen skulle kunna vara skadligt för någon. Då är det lätt att stifta stenhårda lagar och kräva en massa bevis på att man inte begått något brott, istället för tvärt om. Följden blir dock inte att problemen löses utan istället sopas de under mattan med ursäkten att det redan finns lagar och regler på området. Samtidigt drabbas oskyldiga, som tonåringar som skickar nakenbilder på sig själva till sina jämnåriga partners och därmed öppnar upp för åtal om barnpornografibrott. Inte heller begränsas det till den som fått bilden – även den som frivilligt delat med sig av en bild på sig kan åtalas för spridning av barnporr! Bara det faktumet borde få de flesta politiker att haja till och fundera på om inte lagstiftningen gått fruktansvärt fel någonstans på vägen.

Sexuella övergrepp, eller för den delen alla övergrepp, är fruktansvärda brott som ska bekämpas. Det görs däremot inte genom att förbjuda teckningar som kanske och kanske inte föreställer personer under 18 år. Inte heller görs det genom att åtala en 17-åring som skickar en nakenbild på sig själv till sin partner. Alla dessa effekter av sexualpaniken i samhället måste istället bekämpas och det viktiga måste åter bli att försvara dem som utsätts för saker mot sin vilja, inte att förfölja och åtala människor som lever ut sin sexualitet av egen fri vilja.

Mangaöversättarens mål kommer att överklagas till Högsta domstolen och utgången där blir avgörande. Lagstiftningen som den är utformad idag torde bryta mot yttrande- eller tryckfriheten och HD har möjligheten att slå fast detta. Om de inte gör det, utan fastställer tidigare domar, blir det än mer akut att göra om lagstiftningen. Dessutom kommer det att ha långtgående konsekvenser för Utbildningsradion. Deras informationsfilm måste då i konsekvensens namn dömas som barnpornografi och ansvariga producenter, distributörer och tittare måste ställas inför rätta. Filmen är redan anmäld. Frågan är om det var den utvecklingen Beatrice Ask och hennes kumpaner hade tänkt sig.

Fotnot: de japanska lagarna om förbud mot könshår i erotiska och pornografiska framställningar stammar ur ”västvärldens” gamla prydhet. Nu får samma västvärlds prydhet de nya framställningarna att dömas som barnpornografi. Vissa blir aldrig nöjda.

Intressant?

Dags för mer erotik, porr och nakenhet

Pornografi. Bara ordet kan få känslorna i svall hos många människor. Avbildningar och beskrivningar av erotiska och sexuella aktiviteter är något väldigt spännande, tabu och kontroversiellt. I många år har alla företag och organisationer som inte bojkottar hotell som erbjuder porr bland betalkanalerna blivit betraktade som suspekta och beskyllts för att motarbeta jämställdhet. Erotik, nakenhet och pornografi har blivit i princip omöjliga ämnen att vara positivt inställd till om man vill ha en framgångsrik karriär, inte minst i offentliga sammanhang som politik.

Canal plus är en av de kanaler som sänder pornografiskt material. De ägs sedan några år av TV4 och efter att det pyrt ett tag flammar nu konflikten upp. Ett par anställda på TV4 lämnar sina uppdrag i protest mot att Canal plus inte slutat sända porr på nätterna. Jytte Guteland säger att ”porren kan tvinga oss politiker att säga nej till TV4”. Jonas Björck, utrikesreporter på TV4, kallar det skamligt.

Inte ens de som försvarar det hela lyckas hålla sig riktigt lugna. Jan Scherman säger exempelvis att ”så länge det är betal-tv, mitt i natten, finns tekniska spärrar och inte sänds dygnet runt så tycker jag att porr är tillåtet”. Det är ju trevligt att du tycker så, Jan. Även svensk lagstiftning tycker att det är tillåtet att visa dessa filmer, annars hade Canal plus inte fått göra det, så det behöver du inte ens tycka. Det räcker att konstatera fakta.

Manskropp iklädd ett par boxershorts, liggande på en säng.Efter att under stora delar av 1900-talet varit väldigt frispråkiga och haft en liberal syn på sexualitet, börjar nu Sverige allt mer närma sig det pryda USA i synen på nakenhet, erotik och sex. Det faktum att sexindustrin frodas långt mer där verkar inte avskräcka dem som är emot fri sexualitet. Man får anta att de, precis som sina systrar och bröder på annat håll i världen, hyser en övertro till statens och opinionens förmåga att stoppa sex som i deras ögon inte är ok, trots att motsatsen torde vara väl bevisad vid det här laget.

Det skrämmande är att ingen någonsin protesterar mot våldsskildringar i filmer och TV. Underhållningsvåld på bästa sändningstid verkar enligt den moralkonservativa antisexmaffian vara helt ok, medan porr på en betalkanal mitt i natten inte är det. Borde det inte vara minst lika stora protester mot att visa misshandel, dessutom på tider när lättpåverkade barn kan titta, som att visa porr mitt i natten på svåråtkomliga kanaler?

I mina ögon är det inga problem att visa någonting som sker mellan samtyckande individer, oavsett vad andra tycker om det. Inte heller tror jag på censur av våldsskildringar. Däremot respekterar jag de anställda som väljer att inte arbeta kvar hos en arbetsgivare vars värderingar de inte delar – det står var och en fritt att göra så. Jag skulle själv välja att gå från en arbetsgivare som tyckte att censur var ok eller hycklade med moralistiska åsikter om sex medan de fritt visade våldsskildringar. Vad jag har problem med är hyckleri och inkonsekvens. Om sex är så livsfarligt och TV4 nu har en så familjevänlig profil, varför visar de då actionrullar och kriminalserier till höger och vänster? Borde inte samma människor som nu lämnar TV4 ha reagerat långt tidigare på det sprutande blodet och krävt ett stopp även för detta? Eller kan det vara så att de personligen gillar just blodiga filmer men inte sex? Är det så enkelt att det är deras egna tycke och smak som ska utgöra mall för vad alla andra ska gilla?

Jytte Gutelands uttalande är också högst olyckligt och vi får hoppas att hon står relativt ensam. TV4 har nämligen inte sänt porr mig veterligen, däremot har en kanal som ägs av samma koncern gjort det. Att då överreagera och kräva bojkott mot TV4 är helt enkelt vrickat och verklighetsfrånvänt. Alternativt får Jytte löpa linan ut och kräva bojkott även av produktioner som gjorts av samma produktionsbolag och av alla andra medier som är kopplade till TV4 och Canal plus. Med tanke på att TV4 ägs av Bonnier så vore det att tacka nej till ungefär hälften av Sveriges stora medier. Det är inte realistiskt att tro att ens Jytte Guteland har lust att bojkotta t.ex. DN Debatt, så hennes uttalande faller tämligen platt.

Det stora bakomliggande problemet är dock att vi fortfarande har väldigt starka föreställningar om sexualitet och vad som ska vara ok och inte. Varför två samtyckande individer som gör något ska vara föremål för granskning av utomstående är för mig obegripligt, men för moralismmaffian är det en självklarhet och nödvändighet. Resonemanget är, så vitt jag förstår det, att om aktiviteten kan vara ett problem om en eller flera av de inblandade parterna inte samtyckt till det, så ska hela företeelsen förbjudas. Det är ett resonemang som jag aldrig har kunnat förstå. Problemet måste väl ändå uppkomma först om man gör något mot någon mot dennes vilja? Huruvida Jytte Guteland gillar det jag gör i exempelvis sängen struntar jag fullständigt i, så länge den jag är med gillar det jag pysslar med. Ja, förresten föredrar jag om också jag gillar det förstås, helt osjälvisk är jag såklart inte.

Jag kan respektera åsikter om det allra mesta och människor har rätt att tycka och tänka vad de vill om saker och ting. När det kommer till förbud som ska omfatta alla kan jag dock inte acceptera förbud som bygger på att man ogillar att samtyckande individer håller på med något tillsammans. Det är då det blir moralism. Grunden ska vara att det är tillåtet att göra saker med varandra så länge alla inblandade är med på noterna. När saker sker mot någon inblandads vilja ska vi sätta stopp. Jag kan verkligen inte förstå, varken känslomässigt eller intellektuellt, hur människor kan ta illa upp för att människor gör saker som de gillar tillsammans. Det finns massor med saker jag inte för mitt liv skulle vilja göra själv, men jag har inga tankar på att förbjuda dem för alla andra.

Jytte Guteland får gärna säga nej till medier hon inte gillar, journalister kan välja att inte jobba på TV4 och konsumenter kan välja bort kanalen. Det är ett personligt val. Om det däremot förutsätts att alla andra ska göra likadant och att vi som inte kommer att göra det är onda, dåliga människor som borde skjutas, då är det inte ok längre. Personligen vill jag gärna ha mer erotik och nakenhet, ja varför inte mer porr också? Personligen förstår jag förstås inte upphetsningen med modern heterosexuell porr, men om det finns människor som gillar att titta på den och människor som gillar att spela i den finns det ingen anledning att stoppa den. Så länge det är ett fritt val att titta på eller medverka i så står det Jytte Guteland med flera fritt att välja bort den. På samma sätt är det självklart inte företags och organisationers uppgift att betala för anställdas porrkonsumtion när de befinner sig på tjänsteresa, men om de väljer att med sina privata pengar betala för det så kan ingen ha några synpunkter på det. Det är av den anledningen orimligt att kräva porrfria hotell – speciellt när de flesta har bärbara datorer med sig ändå.

Så fram för mer erotik, porr och nakenhet för alla som vill och låt de andra slippa.

Intressant?

En befriande dom

Nu har domen fallit mot den man som åtalats för att ha idkat BDSM-sex tillsammans med en samtyckande tjej. Den friande domen är glädjande för oss som tycker att staten inte har i sovrummet att göra, så länge alla som befinner sig i rummet är samtyckande mogna individer. Samtidigt finns det vissa som tycker att staten visst ska in där, när aktiviteterna inte passar deras bild av vad sex är. Den attityden måste vi arbeta bort.

En bunden man med munkavle och en annan man som kysser hans hudNerver är nerver. Det är därför inte konstigt att vissa människor gillar att kombinera sexuell stimulans med smärta för att förhöja njutningen. Rollspel med inslag av dominans, undergivenhet och förnedring är inte heller svåra att förstå, eftersom det kan vara eggande att göra något som är ovanligt eller rent av lite tabu. Så länge de inblandade har samtyckt till allt som händer ska det inte heller vara ett problem att praktisera den här typen av sexuella aktiviteter.

Därför är det befriande att läsa att tingsrätten friar den man som stått åtalad för att ha hållit en tjej inåst i en bur och bland annat satt klädnypor på olika delar av hennes kropp. De var båda samtyckande parter, vilket alltså ingen ska ha åsikter om. Tjejens ålder, 16, anfördes som ett argument för varför det inte skulle vara ok. Varför det skulle spela roll när den lagliga åldern för att ha sex är 15 är svårt att förstå och uppenbarligen resonerar domstolen likadant.

Tyvärr är inte alla sinnen likna öppna och domen är både överklagad till hovrätten och utskälld på debattplats i Aftonbladet. I båda fallen handlar det om oförståelse för fenomenet, i åtminstone debattartikeln uppblandat med sexualmoralism och underliga föreställningar om jämställdhet och könsroller. Hela debattfokus ligger på att det är kvinnor som blir utsatta offer för den här typen av sex. Hur är det med män som frivilligt väljer att låta sig bli dominerade av kvinnor, eller för den delen av andra män? BDSM-kulturen är stark inom gayvärlden men även vanliga heterosexuella svenssons ägnar sig åt olika former av BDSM-sex i långt större utsträckning än de flesta känner till eller vill tro på. Vill, eftersom mångas världsbild är att sex är mjukt och helst sker i skenet av mån- eller stearinljus, bland rosenblad på ett mjukt sidentäcke.

Förhoppningsvis inser även hovrätten det som tingsrätten konstaterat, nämligen att smärta och förnedring också kan vara en form av njutning, när det sker under rätt förhållanden och former och när alla parter samtycker till det. Sex är något som ska bejakas i alla dess former och ingen utomstående ska ha rätt att lägga sig i vad just du tycker är skönt. Det är egentligen bedrövligt att vi ska behöva ta saken till domstol för att få det fastslaget.

Intressant?