Kårobligatoriet upphör från den första juli i år. Äntligen slipper högskolestuderande att tvingas bli medlemmar i organisationer som de i många fall inte ens vet vad de står för. Det är inte en dag för tidigt, även om jag hoppas att studentkårerna kan fortsätta att locka medlemmar genom att vara duktiga och effektiva på det de gör.
En något oväntad effekt är dock att många universitet tänker gå in med extra pengar till kårtidningarna för att hålla dem vid liv. Tidigare har en del kårtidningar finansierats med medlemmarnas avgifter, något som många är rädda för att det inte ska gå efter obligatoriets avskaffande. I praktiken verkar det handla om att universiteten går in och köper prenumerationer på tidningarna till alla studenter och anställda.
Detta är dumt och onödigt på två sätt. Dels ska universiteten satsa sina pengar på forskning och utbildning, inte på att stödja studentkårens tidningar. Dels kommer pengar från universiteten också att kunna påverka tidningarnas redaktioner till att inte skriva så fritt och kritiskt om universiteten som tidigare varit fallet. Det finns därmed en risk att tidningarna blir mer lättsam underhållning än den kritiska granskare av lärosäte och studentkår som tidigare varit fallet.
Dessutom är det inte alls omöjligt att få en kårtidning att gå runt på reklamintäkter. Osqledaren, tidningen som Tekniska högskolans studentkår ger ut, har ofta klarat sig med reklamintäkter. Genom beslut i kårfullmäktige för några år sedan gavs också tidningen alla rättigheter till sina intäkter för att kunna bygga upp ett kapital att äta av de år tidningen inte lyckas gå med vinst. Ett bra system som garanterar oberoendet inte bara från KTH utan också från övriga studentkåren. Det bör inte vara ett problem för andra tidningar att klara samma sak, om de är villiga att anpassa utgivningsplaner, omfattning och tryck till plånboken.
Studentkårer har på många håll underlåtit att säkra sin ekonomi. Andra, som THS, har arbetat i flera år för att säkra sin ekonomiska situation även vid ett avskaffande av kårobligatoriet. Det är dags att fler kårer inser att obligatoriet försvinner på allvar och att de inte kan räkna med hjälp från andra än sina medlemmar för att klara ekonomin.
