Internationella kvinnodagen måste vara för alla kvinnor

Idag firas internationella kvinnodagen världen över. Det är ett trist faktum att det ens ska behövas en sådan dag, men vi har tyvärr inte ett jämställt samhälle, inte i Sverige och i synnerhet inte i en mängd andra länder.

Något jag reflekterat över i detta sammanhang är att internationella kvinnodagen inte verkar vara ”till för” alla kvinnor. Jag tänker då på de transsexuella kvinnor som lever i samhället idag. Varken samhället eller för den delen delar av kvinnorörelsen accepterar dessa kvinnor för vad de är. Det är inte alls ovanligt att en transsexuell kvinna får höra att hon är ”en manlig spion” och liknande, idiotiska uttalanden. Jag kan som cisperson (begreppet cissexuell och därmed cisperson är hämtat från Trollhares definition, via Amanda Brihed, och betyder ”en person som haft turen att födas till rätt kön direkt”, mer eller mindre) inte förstå allt som en transperson tvingas genomgå, men jag har en ganska bra uppfattning trots allt. Det är rent utsagt för jävligt (tror detta är första gången jag svär i min blogg för övrigt, men jag kan ha fel). Läs gärna det Amanda skrev för ett par veckor sen för att själv få en uppfattning.

Jag har länge vetat att situationen för transpersoner inte är bra, men det var för bara några veckor sen jag förstod riktigt hur det ser ut. Det är skrämmande. Än mer skrämmande är att ingen, inte ens våra ledande politiker, verkar vilja ta i frågan med tång. Av någon anledning har de fått för sig att den är livsfarlig och att man bränner sig totalt politiskt om man tar i den. Man kommer förlora röster och göra sig till ovän med sitt parti. Därför händer det heller ingenting. Den enda person som drivit frågorna i riksdagen, vad jag vet, är Barbro Westerholm. Hon verkar dock ha tröttnat. Jag förstår henne. Vem vill stånga sig blodig mot en vägg i all evighet?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge henne och andra modiga politiker lite hjälp på traven. Hur vi behandlar våra medborgare är grundläggande i ett modernt, demokratiskt samhälle och att behandla vissa personer som om de knappt är människor underkänner hela samhället.

Därför tar jag idag initiativ till ett nytt nätverk, Cis-Persons for Transgender Rights, med den vackra förkortningen C4T. Det är inte ett helt optimalt namn, speciellt eftersom det är dumt att göra skillnad på cis- och transpersoner. Dessutom är inte tanken att utesluta transpersoner från nätverket, tvärtom vill jag engagera så många som möjligt och ju fler som har sakkunskap, desto bättre. Fördelarna överväger dock, eftersom det är en markering att det finns rätt många av oss som inte personligen berörs av vilka rättigheter transpersoner har, men som är villiga att kämpa hårt för dessa rättigheter trots det. Dessutom är jag väldigt nöjd med förkortningen, även om Amanda Brihed tyckte det lät som ett bevakningsbolag när jag presenterade min idé.

Jag vet inte om det kommer att lyckas. Jag hoppas på det dock. Förhoppningsvis kan jag få med mig en del politiker, opinionsbildare och andra inflytelserika personer. Jag vet att alla de ”vanliga människor” jag pratat med tycker som jag att det är hemskt hur vi behandlar transpersoner i dagens samhälle. Det bådar gott, om dessa och andra också vågar säga det rakt ut till andra och inte bara till mig som brinner för frågan. Om fler kan skriva blogginlägg och debattartiklar, fler kan skaffa sig bättre kunskap om vad trans innebär och hur transpersoner behandlas i dagens samhälle, om fler kan börja prata med sina vänner om hur sjukt allt detta är, ja då har vi kommit långt.

Vill du ansluta dig till nätverket? Kontakta mig på per.pettersson [at] liberal.se.

Läs också gärna Trollhares två funderingar på internationella kvinnodagen, mycket intressant läsning. Noterar också att SvD skriver om den franska ”prins Margareta”, lite transgenderism på 1500-talet.

Intressant?

Idag firas internationella kvinnodagen världen över. Det är ett trist faktum att det ens ska behövas en sådan dag, men vi har tyvärr inte ett jämställt samhälle, inte i Sverige...