Därför behövs Piratpartiet

Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest i form av tre sjökort för områdena kultur, integritet och kunskap. Även om frågorna sannolikt hamnar i skymundan till förmån för frågor som jobb och skatter, så förtjänar många av deras frågor egentligen att bli avgörande valfrågor. Så länge övriga partier inte tar frågorna på allvar behövs också Piratpartiet i den svenska politiken.

Piratpartiets närvaro i EU-parlamentet har påverkat politikens riktning, även om betydelsen av en ledamots arbete givetvis är begränsad. Vad som däremot inte hänt är att deras opinionssiffror förbättrats när det handlar om riksdagsvalet. Genom att valet allt mer handlar om jobben och synen på skatter och ekonomisk politik, har piratpartiets kärnfrågor hamnat i skymundan och partiet står och stampar i opinionen.

Det är på många sätt synd.

Piratpartiets valmanifest, som presenterades häromdagen, innehåller nämligen många bra idéer. Förvisso finns en hel del orealistiska och rättshaveristiska krav också, men charmen med en parlamentarisk demokrati är att kompromisser tenderar att kunna rensa ut de mest galna kraven. Tur är ju det, med tanke på att vänsterpartiet haft reellt inflytande över svensk politik i tolv år rätt nyligen.

De mer orealistiska kraven finns insprängda här och var. Kravet att personnummer bara får användas i myndighetsutövning och på myndigheters uppdrag är ett exempel. Personnummer är kanske inte nödvändiga för en prenumeration på Kalle Anka, men för exempelvis en bank är personnummer en viktig uppgift. Det finns fler exempel givetvis. Dessa kategoriska krav framstår som ogenomtänkta och rättshaveristiska och riskerar att leda till att partiets legitimitet ifrågasätts. Med tanke på alla de krav som förtjänar uppmärksamhet och som borde ingå i fler partiers program, är det olyckligt.

Viktigast av allt är att integritetsfrågan och rättssäkerheten fortsatt diskuteras och förblir en viktig valfråga. Alldeles för många lagar har på senare år gått över gränsen för vad som är ok i en demokratisk rätsstat. Det stora problemet i det sammanhanget är också att inget av regeringsalternativen erbjuder ett rimligt alternativ när det gäller att, som Piratpartiet uttrycker det ”återupprätta rättsstaten”. Båda kandidaterna till justitieministrar verkar ha ungefär lika mycket respekt för rättssäkerhet som maffiabossar. På ena sidan har vi justitieminister don Thomas Bodström, alias Deckardrottningen, som tagit initiativ till många övervakningslagar, något som lett till myntandet av den föga smickrande termen Bodströmsamhället. På den andra sidan har vi donna Beatrice Ask, alias Tant Gredelin, som bland annat velat skicka kuvert i grälla färger till misstänkta sexköpare – skamstraff utan rättegång. Jag är antagligen inte ensam, ens inom de etablerade riksdagspartierna, om att inte vilja se någondera av dem som justitieminister efter höstens val.

En annan fråga som seglat upp på agendan handlar om barnpornografilagstiftningen. Efter domen mot en översättare av mangaserier har absurditeterna i dagens lagstiftning blivit uppenbara. I kampen mot sexuella övergrepp mot barn har många, speciellt politiker, tappat huvudet. Dessutom används denna kamp som en oantastlig motivering för att införa ännu mer integritetskränkande övervakningslagstiftning. Den trenden verkar äntligen vara på väg att brytas efter de senaste veckornas intensiva debatt i både gamla och nya medier, men det är synd att inget riksdagsparti ännu lyft frågan och krävt en förändring av orimliga lagar. Frågan är nämligen otroligt viktig för rättssäkerheten, även om den inte är den fråga som lockar flest röster i valet. Piratpartiets ställningstagande i frågan är därför välkommet och viktigt.

Piratpartiet står möjligen ensamma i många frågor än så länge. På sikt är det dock omöjligt för de etablerade riksdagspartierna att inte ta tydlig ställning i dessa frågor. När jobbpolitiken blir allt mer likartad mellan regeringsalternativen kommer värderingsfrågorna att bli allt viktigare. Ytterligare en nödvändig utveckling, som tyvärr snarast blir mer avlägsen för tillfället, är fler samarbeten över blockgränserna och utanför regeringssamarbetena. När det gäller värderingsfrågorna går nämligen inte sprickorna mellan blocken utan inom dem. Socialdemokraterna och Moderaterna är ofta inne på samma linjer i många värderingsfrågor, medan Folkpartiet och Miljöpartiet i dessa fall ofta är de såtaste vänner och i opposition mot de två stora drakarna.

Piratpartiet förtjänar inte några 20 % i riksdagsvalet, helt enkelt för att de är väldigt begränsade i sin politik. Däremot vore det synd om partiet tappade väljarstöd gentemot förra riksdagsvalet. Deras opposition mot rådande utveckligen är nämligen nödvändig för att vända en förfärande utveckling när det gäller rättssäkerhet och personlig integritet. När inga andra partier förstår allvaret måste det finnas en aktiv röst som vägrar vara tyst. Jag skulle definitivt inte ha något emot att Piratpartiet blev vågmästare i riksdagen. Om inte annat skulle de kunna hindra don Bodström och donna Ask från att komma i närheten av justitieministerposten.

Intressant?

Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest i form av tre sjökort för områdena kultur, integritet och kunskap. Även om frågorna sannolikt hamnar i skymundan till förmån för frågor som jobb och skatter,...