Torbjörn Jerlerup är en liberal debattör med stort förtroende i integrations- och migrationsdebatten. Det är inte konstigt att bloggen Politiskt inkorrekt (PI) ser honom som en av sina viktigaste meningsmotståndare.
Trots detta har Torbjörn idag fått skriva ett öppet brev på just PI.
Bakgrunden är naturligtvis terrordåden i Norge och det chockartade uppvaknande som de nationalistiska och islamkritiska rörelserna tvingats till på grund av dem. Insikten att hat och extremism föder hat och motextremism börjar så sakteliga att växa fram, åtminstone i de övre skikten i dessa rörelser. Därför får Torbjörn skriva just om hatet och generaliseringarna i dessa rörelser, saker som är det mest skadliga bidraget från dessa rörelser till det politiska och allmänna samhällsklimatet.
Där PI visar en viss insikt, saknar många av kommentatorerna densamma.
Förvisso är det påtagliga hatet nedtonat i dagens kommentarer, även om det skränas en hel del om hur Torbjörn är falsk, inte följer sina egna uppmaningar, generaliserar och sprider hat om SD och PI samt deras följare. Det mest beklämmande är dock den totala bristen på förståelse för argumenten och hemmablindheten hos kommentarsförfattarna.
Framför allt fortsätter många av kommentarerna att skjuta in sig på islam generellt och konstatera att eftersom det står vissa saker i Koranen samt att det finns bokstavstrogna muslimer plus en del extremister, så är allt just islams fel och inte just dessa extrema varianters. Islam benämns också flera gånger som en ideologi och inte en religion, vilket är ett argument som jag hört många gånger och aldrig förstått – såvida man nu inte vill kalla alla religioner för ideologi, något som förvisso skulle kunna vara relevant i någon mening och i vissa sammanhang, speciellt då de missbrukas för politiska syften. Just den debatten kan dock vänta.
Många av kommentarerna anklagar Torbjörn för att generalisera om PI, SD &c, något som de såklart skadeglatt pekar ut som hycklande. Varefter de utan att ens dra efter andan anklagar alla muslimer för vissa saker, konstaterar att alla journalister måste svära evig trohet till 68-vänster för att bli publicerade, eller att alla i de etablerade politiska partierna lägger locket på och aldrig kan erkänna att något är fel.
Det mest tragikomiska var antagligen kommentaren som konstaterade att muslimer blir arga så fort deras tro och de som grupp kritiseras, men att de inte alls är lika snabba med att ta avstånd från terrordåd och våldshandlingar som begås av muslimer. Om vi tittar på den debatt vi nu är inne i och de terrordåd som ligger till grund för den, har det gått väldigt snabbt för alla från den nationalistiska rörelsen att indignerat uppröras över den kritik de som rörelse fått utstå, efter att en person som drivits av liknande åsikter som de har begått terrordåd. De är dock få privatpersoner som gått runt och inför alla de känner tagit avstånd från händelserna. De agerar med andra ord exakt som de muslimer de kritiserar – de enda som aktivt tar avstånd är stora organisationer, övriga upprörs men uttrycker inte sin avsky för händelserna vid varje vaken sekund. Inte heller vill de kännas vid att attentatsmannen skulle vara en av dem – precis som en genomsnittlig muslim inte alls vill ha något att göra med militanta islamister eller andra extremister.
Det är väldigt lätt att kritisera andra och generalisera över dem utan att inse vad man gör, men väldigt svårt att själv acceptera generaliseringar. Själv är jag ju en individ, det är alla andra som är ett kollektiv, eller hur?
Med detta sagt finns det ett fåtal kommentarer som ändå verkar förstå vad debatten handlar om och vem vet? Kanske kan detta leda till mer förståelse och en vettigare debatt framöver. På samma sätt som jag som liberal älskar att umgås med ett flertal socialister, munhuggas med dem och ibland faktiskt enas om vissa saker, så kanske det här kan skapa en öppenhet för att faktiskt försöka förstå varandra. Då måste vi dock – på båda sidor – bli bättre på att skärskåda oss själva, våra fördomar och våra generaliseringar. Och än så länge lämnar kommentarerna på PI mycket att önska.
15 kommentarer
2 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Jag kritiserar jerlerup på samma sätt som jag kritiserar dig. Eftersom du inte står upp för äganderätten och inte accepterar att människor främst drivs av egenintresse så är du inte en liberal. Din internationalism är en form av vänsteranarkism eller dylikt. Din socialliberalism bygger på att människor skall vara innerst inne osjälviska, vilket vi inte är och därför har dina ideer ruttnat innan de ens kommit av ritbordet. Svagheterna i din ideologi är precis samma som svagheterna i socialismen. De bygger på en orealistisk ide om människan.
Jodå, jag accepterar visst detta. Men du förstår ändå inte hur jag menar. Bara för att du själv anser att du inte vill dela med dig till någon som inte råkar tillhöra samma etniska eller religiösa grupp, så betyder det inte att alla människor värderar det lika. Det är också så, att vissa faktiskt inser (eller, om man så vill, anser) att det i förlängningen faktiskt är gynnsamt även för de egna ekonomiska eller andra intressena att ta emot människor, öka demokratin och hjälpa dem undan förtryck och krig.
Ditt logiska felslut är att tro att alla fungerar precis som du och gör samma värderingar. Så är det inte. Det faktum att människan i grunden drivs av egoism betyder inte att alla delar samma åsikter om vad som är gynnsamt för deras eget ego. För övrigt bygger liberalismen i grunden på en positiv tro på människan. Den som inte bryr sig om andra människor alls och bara anser att de egna rättigheterna är viktiga, är inte liberal i klassisk bemärkelse, utan cynisk och egoistisk på ett väldigt osympatiskt sätt. En liberal anser att alla människor ska ha samma rättigheter och för den delen skyldigheter. Den som bryr sig om andra människor men har en negativ syn på människan blir socialist, som tror att staten ska ta hand om alla och sönderreglera hur människor lever sina liv, eftersom de inte har en tro på att människor kan ta hand om varandra och de tror inte heller att människor vill dela med sig av egen fri vilja.
Om du trodde att människor vill dela med sig av fri vilja så skulle du tro på nattväktarstaten. Men det gör du inte. Du tror på att ta ifrån människor vad de släpat ihop med hjälp av våld och sedan låta byråkrater fördela dem.
Vidare verkar du mest koncentrera dig på att kalla meningsmotståndare osympatisk, billig moralism således.
Vidare menar du att socialismen ser människan som egoistisk. Det är helt enkelt fel. Socialistiskt inspirerade system tror på stora mängder delade resurser, där ju rädsla och girighet blir destruktiva. Följaktligen tänker socialister inte att rädsla och girighet är människans starkaste ekonomiska drivkrafter.
Du tycks väldigt snabb med att lägga åsikter i andras munnar. Jag tror definitivt att människor är villiga att dela med sig av fri vilja. Jag tycker definitivt att staten ska göra mycket mindre än den gör idag. Jag anser dock att grundläggande sjukvård och utbildning ska vara offentligt finansierade, inte bara rättsväsendet. Därför är jag inte för en nattväktarstat. Alla (negativa) mänskliga rättigheter är lika viktiga och för att kunna använda sina rättigheter krävs grundläggande utbildning om vilka de är och hur de fungerar i praktiken. En nattväktarstat måste bygga på någon form av idé att alla ska ha en medfödd förståelse för sina egna och andras rättigheter och skyldigheter, eller hur tänker du dig att det ska fungera i praktiken?
Min personliga erfarenhet av socialister är att de argumenterar för att staten och socialismen är nödvändig, eftersom människor med pengar är egoister och aldrig kommer att vilja dela med sig av sina tillgångar frivilligt. Istället ska staten tvinga ifrån dem dessa pengar och dela ut till behövande. Min verklighetsbild stämmer med andra ord illa överens med den du presenterar, när det kommer till socialismen.
Vad jag tror på är inte att tvinga ifrån människor saker med våld. Vad jag tror på är att vi faktiskt gemensamt kan ge alla människor en vettig grund för att kunna utnyttja sina rättigheter och att hjälpa till att skapa välstånd. Jag är pragmatisk liberal, som hellre ser hög levnadsstandard, demokrati och att alla människor i maximal utsträckning kan göra sina egna val, än jag ser en nattväktarstat som förvisso följer vissa enskilda liberala filosofers ideal fundamentalistiskt, men som inte når upp till de högre målen som jag anser är liberalismens mer grundläggande idé.
Om du har rätt och människor inte är i grunden egoister så duger nattväktarstaten utmärkt eftersom de kommer dela med sig ändå. Så varför måste du använda lagtvång och polisvåld för att tvinga ifrån människor och fördela deras surt förvärvade enligt dina ideer?
Jag har ju dock sagt att människor är egoister, men att alla människor inte definierar egen vinning på samma sätt. Den skillnaden måste du förstå om du ska hänga med i resonemanget.
För övrigt låter du inte som liberal utan som objektivist, kan det stämma? Är det Ayn Rand som är definierat de idéer du följer? Jag har respekt för hennes resonemang, men tycker att hon är lite för cynisk och onyanserad för att riktigt gå med på hela hennes ideologi.
Jag är imponerad av det jag snappat upp av liberalismens grundide. Jag har gjort analysen att liberalismen (eller libertarianismen som du skulle säga) har fyra fördelar:
-Enkel och därmed elegant. Gör liberalism lätt att hålla med eller opponera mot. Lätt att förstå.
-Kräver inte mer än att någorlunda civiliserade människor kan gå med på det. Dvs, skada inte andra.
-Fungerar för mångkulturella samhällen där folk inte bryr sig ett smack om varandra och inte känner någon solidaritet med varandra, som tidigare usa och numera sverige. Eftersom det inte finns så mycket gemensamma resurser att mygla åt sig (från ”de andra”).
-Sedan är den också rättvis. Enligt den icke socialistiska versionen av rättvisa, ”Om du inte producerar så äter du inte”.
Jag är inte politiskt skolad. Jag är alltför förtjust i min tankes frihet för att utsätta den för svenska universitet, alla som läser icke naturvetenskap på svenska universitet tycks ju förvandlas till infantila vettvillingar? Eller snarare lydiga människor som tror att upp är ner och ner är upp? Däremot har jag läst böcker och då möjligen plockat upp saker mellan raderna. Om du minns så tiggde jag någon mer formellt politiskt teoretiskt skolad i kommentarsfältet till din artikel på newsmill att hjälpa till när jag blev alltför frustrerad.
Vidare så ser vi att människor som du som sjunger med änglarna oftast bosätter sig långt ifrån den mångkultur du hyllar och är med om att skapa. Det kallas för hyckleri. För oavsett vilka ideologiska luftslott du bygger så är du inte mer än människa. Och därmed dig själv närmast.
Jag bor i Husby och har så gjort i snart sex år. Vet inte riktigt om jag skulle räkna det som att vara långt från mångkulturen, i den mening som jag misstänker att du menar?
Och du flyttar därifrån när dina ungar är 10.
Med tanke på att jag inte har några ungar och att det fortfarande är svårt att adoptera som samkönat par, så vet jag inte om just den tidsangivelsen är helt korrekt.
Touche. Du har helt klart rätt i detta. Jag har helt klart fel. Banalt men ville erkänna det. Mitt påstående var inte ärligt gjort. Däremot finns en sådan tendens som jag enfaldigt ville pådyvla dig, bland väldigt många helin-typer.
”Det mest beklämmande är dock den totala bristen på förståelse för argumenten och hemmablindheten hos kommentarsförfattarna.”
Här får jag stor igenkänningsfaktor. I många kommentatorers världsbild verkar det inte finnas något utrymme för nyanser eller ens gråskala.
Tycker du gör en bra analys av hela debatten. Tack!
PP: ”…såvida man nu inte vill kalla alla religioner för ideologi, något som förvisso skulle kunna vara relevant i någon mening och i vissa sammanhang, speciellt då de missbrukas för politiska syften. Just den debatten kan dock vänta.”
Fast det kunde ju vara intressant. Även om jag själv kallar religioner för just religioner, även om de må bära idéer eller ideologier – så kan det som PP skriver kanske i någon mening vara relevant att betrakta dem som ideologier. Och det kan ju få följder för hur de ska betraktas. Eller hur de ska betraktas i relation till andra ideologier och rörelser.
Kanske anledning återkomma till detta?
Jag kan gärna återkomma till det någon gång, ja. Det är ju ingen hemlighet att religioner använts som ursäkt för diverse dumheter genom åren, eller som syndabock. Men utöver det har jag flera gånger diskuterat om inte religionsfriheten egentligen bara är ett särfall av åsikts- och yttrandefriheten och därmed tämligen onödig som egen rättighet. Det är ju en samling trossatser och uppfattningar och skiljer sig därmed inte nämnvärt från ideologier, med skillnaden att de flesta religioner hänvisar till något metafysiskt. Som sagt, jag återkommer gärna till den debatten.
[…] vardag, ställs vi inför den stora paradoxen att folk har världen vid sina fingertoppar och aktivt låter bli att använda den. Det har aldrig varit lättare att få ut sina budskap, och aldrig […]
[…] on Sverigedemokraternas begrepp …Humanist_PI on Varför jag gästbloggar på Poli…Öppenhet och instäng… on Varför jag gästbloggar på […]