Livet är det som händer medan du planerar för andra saker, sägs det ibland. Hur det än är med den saken, så är livet en konstig sak som har en tendens att vara oförutsebart. Jag har ramlat in i och ut ur olika organisationer under de senaste åren, letat nya fokusfrågor och försökt komma underfund med vad jag vill lägga min tid på. Liberalismen har alltid funnits där, men vilka frågor är det egentligen jag tycker är intressanta? Och var ska jag driva dem? Tillsammans med vem?
Jag har fått höra att jag är den mest genomliberala människan som andra känner, eftersom jag faktiskt inte försöker trycka ner mina egna åsikter om hur man ska leva sitt liv i halsen på andra. Jag är ateist, jag är liberal, jag är bög och en massa andra etiketter som det går att sätta på mig som om jag vore en syltburk – även om det inte skulle gå att se innehållet i den om alla etiketterna skulle fästas på den. Det betyder dock inte att jag vill tvinga andra att vara varken ateister, liberaler eller bögar. Det här är tydligt i hur jag lever mitt liv, hur jag ser på andra människors livsval och hur jag vill bedriva opinionsbildning. Kort sagt accepterar jag alla livsval som innebär en princip om att leva och låta leva. Den som försöker tvinga andra att leva efter de egna idéerna om moraliskt leverne eller vad hen anser är bäst för alla människor, den personen kommer att möta en hård motståndare i mig. Den som accepterar att andra människor gör annorlunda prioriteringar och val än hen själv skulle gjort och inte lägger sig i dessa, den personen kommer bara möta intellektuell debatt från min sida om hur man kan se på världen.
Allt detta har gjort att jag nu fokuserar på tre forum för min opinionsbildning.
Först och främst har vi Frihetssmedjan, ett liberalt projekt som tagit lite inspiration från Alliansfritt Sverige. Till en början var Frihetssmedjan endast en gruppblogg där liberaler av alla de slag tillsammans tänjde, vände och vred på verkligheten för att driva hela samhällsdebatten i en mer liberal riktning. Nu håller vi på att utveckla projektet till att skriva rapporter och göra andra saker som snarast drar oss i en riktning av tankesmedja light. Fokus är dock hela tiden att visa på hela bredden av liberalismen och inte slå varandra i huvudet med tunga böcker av sedan länge döda filosofer för att komma fram till vem som är mest liberal eller vem som egentligen inte är liberal alls.
Det andra stora projektet, som jag lägger mest tid på för tillfället, är det nya förbundet Förenade Humanister, som jag varit med och grundat och även kommit på idén till. Förbundet arbetar med positiv humanism och vill på sikt vara ett paraplyförbund för humanister av alla de slag, såväl kristna humanister som sekulära. Vårt mål är att bedriva en positiv humanistisk debatt och att skapa dialog mellan olika livsåskådningar. Vi har humanistiska ideal i centrum, ideal som handlar om mänskliga rättigheter, det mänskliga förnuftet, vetenskaplighet och den vetenskapliga metoden. Alla som delar dessa ideal är välkomna, oavsett om de är ateister, ignostiker eller religiösa. De som inte delar våra ideal tar vi gärna en debatt med, samtidigt som vi gärna samtalar med dem om livsåskådningsfrågor och samarbetar i de frågor där vi är överens. Vi tror att det är bättre med dialog om man vill komma någonstans, än att gräva ned sig i skyttegravar och kasta avföring på varandra som om vi aldrig klättrat ner från träden på den afrikanska savannen.
Det tredje forumet är RFSU, där jag numera sitter i styrelsen för RFSU Stockholm. Sexualpolitik har alltid varit en stor del av min politiska gärning, så när jag insåg att RFSU ju faktiskt är en medlemsorganisation där man inte måste ha en doktorsexamen inom medicin, psykologi eller sexologi för att vara engagerad, kände jag att det var ett forum där jag ville vara delaktig. Vi har hittills haft två styrelsemöten sedan jag blev invald, men jag känner redan att jag har kommit helt rätt. Trots våra olika ideologiska bakgrunder, har vi ett dynamiskt utbyte av varandra och vi vill åt samma håll. Sällan har jag känt mig så hemma någonstans, det är helt enkelt sjukt roligt att lägga sin tid på den föreningen.
Så, med dessa nya fokus kommer också den här nya bloggen. Det är dags att bryta med den gamla bloggen, som dock kommer att ligga kvar för den som vill läsa äldre texter. Men nu är det nya tider och det här är jag. Den lila liberalen. Pirat, sexgalning och urspårad nyliberal enligt vissa. Andra tycker snarare att jag är copyrightreformist som själv är kulturproducent, påläst sexualliberal som vill att alla ska få njuta på sitt eget sätt och en liberal ideolog som gärna lyssnar på och har en intellektuell dialog med sina meningsmotståndare. Var just du placerar mig får du själv bestämma dig för när du läst mina texter.
