En 34-årig man råkade (harkel, harkel) titta in genom fönstret på ett hus han gick förbi. Där inne i huset kunde han se ett par idka älskog. Det traumatiserade honom så till den milda grad att han anmälde paret för sexuellt ofredande. Inte av varandra alltså, utan av honom. Som tur är så är det inget brott att ha sex i sin egen bostad och ärendet avskrevs därför av polisen.
Händelsen får mig att minnas när det för inte så länge sedan var en man som blev åtalad för att ha gått omkring i sin bostad naken. Kvinnan som anmälde honom hade bland annat filmat honom genom ett fönster.
Dessa fall väcker flera frågor.
För det första: vem, om någon, är det egentligen som ofredar vem, när någon i hemmets lugna vrå är naken eller har sex, och någon utanför tittar in genom fönstret eller till och med tar fram en kamera och filmar in? Jag tycker ju definitivt inte att det är den som befinner sig i hemmet. Vad gäller fönstertittare och smygfilmare säger ryggraden mig att det är intrång i den personliga integriteten och att det borde beivras, men jag är inte säker på vad den lille juristen i mig säger. Hen har aldrig fått läsa annan juridik än immaterialrätt nämligen.
För det andra: varför är människor så rädda för nakenhet och sex? Handlar det om avundsjuka, eller har vi importerat viktorianska eller amerikanska ideal av någon anledning? För egen del har jag kanske ett extremt avslappnat förhållande till sex och nakenhet åt andra hållet, men så är jag ju aktiv i RFSU också. Jag tycker hur som helst inte att det är det minsta stötande att någon är naken eller att någon har sex, så länge de inte mot min vilja försöker trycka sin nakna kropp emot mig eller försöker få med mig i sexakten. Inte ens en trevligt formulerad inbjudan skulle jag tycka var det minsta stötande, så länge ett nej accepterades utan ifrågasättanden. Jag kan dock förstå om alla andra inte är lika avslappnade som jag, men det är därför vi inte heller går nakna på Sergels Torg eller har offentliga orgier på Medborgarplatsen.
Lärdomen av detta är två saker. Dels måste vi sluta nosa i andras privatliv och låta dem göra vadhelst de vill i hemmets lugna vrå, så länge alla inblandade har samtyckt till det förstås. Dels måste vi sluta ta anstöt av att andra människor ibland är nakna eller att de har roligt och skönt utan oss. Vad andra människor gör har vi inget att göra med, så länge de inte ägnar sig åt att bryta mot mänskliga rättigheter.
Och kom ihåg: med en bara lite annorlunda historieskrivning så skulle det kanske ha varit fullt naturligt för oss att arrangera offentliga orgier i Kungsträdgården varje midsommarafton.
