Om du frågar liberaler hur man definierar liberalismen kommer du troligen få lika många olika svar som det finns liberaler. Liberalismen är en av de bredaste ideologierna som finns, något som är positivt eftersom det därför finns utrymme för idédebatt, men samtidigt lite problematiskt eftersom två liberaler kan ha diametralt olika åsikter i en fråga och ändå hävda att just deras ståndpunkt är den rätta utifrån ett liberalfilosofiskt perspektiv.
Jag har tagit intryck från många olika håll när jag tagit ställning och skapat mig en uppfattning om min personliga ideologi. Jag är liberal, har även fått höra att jag är en av de mest liberala personer man kan hitta. Vad jag inte lyckas med är att hitta mig själv klockrent i någon klassiskt definierad inriktning. Jag har därför valt en egen variant och döpt den till Lila liberalism. Ja, det är lite fånigt, jag vet, men alla andra namn var upptagna, så jag tänkte ”varför inte” och bestämde mig för det namnet.
På den här sidan hoppas jag att kunna förklara lite mer om vad det innebär. Den är skriven för nästan ett decennium sedan (2009) och jag kommer antagligen se över den snart – människor utvecklas över tid och jag är mer insatt och medveten idag än vad jag var då. Men den berättar ändå något om hur jag tänker, speciellt för många av de gamla inläggens räkning.
Grundläggande rättigheter – du bestämmer
Grundläggande för all liberalism är att man erkänner individen mänskliga rättigheter och frihet att utöva dessa rättigheter, så länge de inte inkräktar på andra människors grundläggande rättigheter. I praktiken handlar det om de så kallade negativa rättigheterna, alltså frihet från att bli berövad saker. Rätten till liv och rätten till egendom är de mest grundläggande, som de flesta andra rättigheter utgår från. Demokrati är en självklarhet.
Denna rättighet omfattar även rätten att bestämma vad du vill göra med din egen kropp och din sexualitet. Av den anledningen har jag ofta argumenterat kring prostitution och varför sexköpslagen borde avskaffas. Rätten att bestämma över sin egen kropp innefattar inte bara rätten att säga nej, utan även att säga ja. Alla handlingar människor emellan, såväl sexuella som andra, ska vara tillåtna så länge alla inblandade individer samtycker. Detta innebär givetvis också att trafficking och prostitution under tvång är förkastliga, men att förbjuda prostitutionen i sig är inte lösningen på problemen.
Rätten omfattar även rätten till det din kropp skapar. Intellektuella rättigheter är en självklarhet, men exempelvis nuvarande upphovsrätt är problematisk. Min uppfattning är att ingen olovligen ska kunna tjäna pengar på det någon annan skapat. Att däremot helt utan vinst dela med sig av immateriella tillgångar mellan individer bör vara tillåtet. Det skapas ingen vinst och inte heller undanhålles en vinst, eftersom det i de flesta fall inte skulle skett ett köp istället. De intellektuella rättigheterna bör också i första hand tillfalla upphovsmannen, inte dennes efterlevande i flera generationer. Upphovsrätt bör därför ha en längd som ligger närmare den som gäller för patent. Läs gärna mer om mina tankar om Upphovsrätt 2.0.
Personlig integritet, inte övervakning
Staten har alltid velat kontrollera allt dess medborgare gör och liberalismen har i alla tider kämpat emot en statlig kontroll och istället värnat individens rättigheter, argumenterat för att individer kan klara sig själva i stor utsträckning. Liberalismen tror på individen och är skeptisk till staten. Idag ser vi tyvärr hur stater världen över ökar sin kontroll och övervakning över sina medborgare. Det sker med olika förevändningar; terrorismbekämpning, nationell säkerhet, upprätthållande av en förlegad upphovsrätt, brottsbekämpning, ökad säkerhet för medborgare eller kontroll av att skatteregler efterlevs. Listan kan säkert göras längre.
Jag är en stark förkämpe för personlig integritet och ifrågasätter varje statligt ingrepp i individers privata sfär. Övervakning är inte lösningen på alla problem, regleringar, lagstiftning och kontroll är sällan så nödvändiga som politiker, som vill visa sig handlingskraftiga för att vinna nästa val, vill göra gällande. Min tro på individen är stark, min tilltro till en stat som kan hamna i händerna på hänsynslösa antidemokrater är långt ifrån lika stark.
Ekonomin då?
Självklart har jag åsikter om ekonomi, bidragssystem, regleringar och så vidare. Mina åsikter bygger på det jag beskrivit i de första två kapitlen. Dels ska överenskommelser mellan människor värnas, precis som alla frivilliga överenskommelser mellan individer ska respekteras. Dels ska staten ha minimalt inflytande, eftersom en stat inte alltid är god och dessutom aldrig kan tillgodose alla individers behov och önskningar, vem som än styr den. Det innebär att staten aldrig ska driva affärsverksamhet. All statlig verksamhet ska skötas i myndighetsform. Det innebär att jag är emot statliga företag oavsett syfte, jag är definitivt emot monopol och jag är emot regelkrångel och byråkrati.
Jag ser statens ansvar som att ta hand om de allra svagaste och låta dem som kan klara sig själva. Skatterna ska finansiera den verksamhet staten antagit sig att sköta och ska inte ha som självändamål att utjämna skillnader i inkomst. Det ska finnas ett grundläggande skyddsnät, ett golv, under vilket ingen ska tillåtas falla. Det ska däremot inte finnas något tak utan systemet ska uppmuntra människor att sikta mot stjärnorna. Staten ska garantera sjukvård, rättsväsende, utbildning och liknande grundläggande verksamheter. Att t.ex. driva opinionsbildande myndigheter ingår inte i kärnverksamheten och ska därmed inte heller finansieras med skattemedel.
Livsstilsliberalism och tolerans
Jag är livsstilsliberal ut i fingerspetsarna. Jag gör mitt bästa för att leva som jag lär. Jag vägrar därför fördöma människor som lever utanför normerna, så länge de respekterar andra individers rättigheter. Förtryckande livsstilar som kräver andras underkastelse kommer jag aldrig att förlika mig med och jag kommer att kämpa mot dem som sätter sina egna rättigheter högre än andras. De som däremot själva väljer att leva som vegetarianer, att bära slöja eller vara polygama ska få göra det, så länge de inte vill tvinga andra att göra likadant. Jag kommer däremot aldrig att respektera vegetarianer som försöker påtvinga alla att sluta äta kött, muslimer som kräver att andra ger upp sin yttrandefrihet eller klädstil för att de känner sig kränkta, eller heterosexuella som vill förbjuda samkönad kärlek.
Jag vill inte att andra ska tala om för mig hur jag ska leva och jag tänker inte tala om för andra hur de ska leva. Så länge alla inblandade samtycker ska ingen utomstående lägga sig i en livsstil. Därför kritiserar jag så gott som aldrig andra för deras livsval, om de inte väljer att leva för att påtvinga andra människor sin egen livsstil. Alla kulturuttryck ska bejakas, alla individer respekteras och tillåtas att göra sina egna val. Att känna sig kränkt för att andra inte lever som man själv vill är inte en godtagbar anledning att försöka påtvinga dem ett annat levnadssätt. Detta omfattar i allra högsta grad moral, speciellt beträffande sexualitet. Ingen kan definiera ”bra” och ”dålig” sexualitet objektivt, med ett undantag: då det sker utan alla inblandades medgivande. Om någon utomstående tar illa vid sig för saker människor gör i sitt sovrum (eller var de nu gör det) spelar ingen roll. Det människor gör med varandra berör bara de inblandade, inte utomstående som råkar få se eller höra det.
Varför lila?
Varför har jag valt att kalla min ideologi lila liberalism? Det grundar sig i faktiskt i två saker.
Den ena är högst personlig, nämligen att jag hela mitt liv älskat färgen lila. Min favorit bland Turtles-karaktärerna var Donatello, eftersom han var lila. Numera klär jag mig gärna i lila, dels är det snyggt och dels klär jag i det.
Den andra är kopplad till piratpartiet. Piratpartiet har gjort sig kända för att kämpa för personlig integritet och mot övervakning, något jag också gjort i hela mitt aktiva politiska liv. Detta inspirerade mig till att plocka upp den lila färgen som min egen politiska färg. Jag tillhör inte Piratpartiet och ser mig inte heller som framtida medlem. Kärnfrågorna sympatiserar jag med, däremot har jag så mycket mer att ge åsiktsmässigt än det som ryms inom Piratpartiets ramar.
