Vänsterpartiets Josefin Brink har tydligen ett förflutet som strippa. Ovanligt för en vänsterpartist, minst sagt, men faktiskt väldigt bra. En person som faktiskt arbetat inom branschen har mer rätt att uttala sig om villkoren för de (oftast) kvinnor som jobbar inom den, än de som bara betraktar den utifrån. Jag måste ju inkludera mig själv i denna senare kategori eftersom jag aldrig strippat för någon mot betalning (pojkvänner är ju en helt annan sak).
Per Gudmundson, som skriver om detta på SvD:s ledarblogg, undrar dock om hon har släppt strippstången. Han motiverar detta med ett uttalande hon gjort i boken Femmes of Power: Exploding Queer Femininities (Serpent’s Tail Press, 2008).
Här möter man Josefin Brink, fotograferad inne i vänsterpartiets kansli, under rubriken Parliamentarian Pin-up.
– Jag älskar alla typiskt feminina attribut och ser dem inte som förtryckande i sig. Tvärtom känner jag mig mäktig i mina röda högklackade och rött nagellack, säger Brink, samtidigt som hon något kryptiskt understryker att hon nuförtiden representerar vänsterpartiet och på grund av detta ”inte kan säga saker som får ätas upp senare”.
Man kan ju undra vad det är för saker som inte kan sägas. Eftersom det är vänsterpartiet vi pratar om handlar det säkert om något positivt om sexualitet och eventuellt porr eller liknande.
Jag håller ju inte med Josefin Brink om mycket saker, eftersom jag är liberal och hon vänsterpartist, men jag kan ändå beundra henne som en duktig och stark politiker. Det är starkt av henne att berätta om sitt förflutna som strippa och jag hoppas att hon inte lider något av det.
Nu verkar det också som att vi närmar oss i vår syn på sexualitet, porr och prostitution. Jag har inga starka förhoppningar på att hon kommer att vända sig emot sexköpslagen, så hon lär ju aldrig bli perfekt ifrån min (och Petra Östergrens) synpunkt, men om hon faktiskt kan vända sig emot vänsterpartiets kategoriska korståg mot all sexualisering kan vi i alla fall börja diskutera med varandra.
Vänstern har ju annars traditionellt varit för sexuell frigörelse, så det vore ju trevligt om de kunde ansluta sig till oss liberaler kring dessa frågor igen. Samarbete över blockgränserna i frågor där man överens är alltid bra i mina ögon. Om Josefin Brink kan komma ut som sexualliberal och bekänna sig till den feministiska rörelse som inte ser något fel i porr och prostitution där alla aktörer deltar av egen fri vilja, skulle i alla fall jag jubla. Vi behöver bli fler som kan agera röst för alla de som arbeter inom denna tjänstesektor och trivs med det.
Det är, för mig i alla fall, dessutom en grundläggande liberal fråga. Att låta människor själva bestämma över sina liv och vad de vill göra, inklusive om de väljer att sälja sexuella tjänster, måste vara en självklarhet.
Det är starkt av Jofefin Brink att våga stå upp för sina åsikter på detta sätt, även när de går emot mainstream-åsikterna i hennes eget parti. Hon må vara vänsterpartist och ha fel om många åsikter, men alla som vågar stå upp för sina ideal och gå emot partilinjen, oavsett om de heter Josefin Brink eller Camilla Lindberg, är värda respekt.
