Nu börjar jag faktiskt få nog. Alliansen överger liberala ideal på löpande band, med vissa företrädare för Folkpartiet liberalerna ivrigt påhejande. Nu har riksdagen fattat beslut om IPRED, en lag som de flesta liberalt sinnade har kritiserat hårt eftersom den ger privata intresseorganisationer alltför långtgående befogenheter vad gäller att komma över personuppgifter kopplade till ip-adresser.
Vad jag inte uppmärksammat förrän alldeles nyss, genom Rick Falkvinges blogg, är att Riksdagen i och med propositionens godkännande, också har återinfört skampålen i Svenskt rättsväsende. Precis som Rick påpekar i sin kommentar ska dessutom den dömde själv betala för skampålen.
Följande är ett citat ur propositionen, en skrivelse som nu gått igenom och kommer att bli lag:
53 h §
På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång eller överträdelse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till eller medverkat till överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.
Hur kan man införa en sådan bestämmelse i Sverige 2009? Detta stycke borde aldrig ha lämnat regeringskansliet, än mindre yrkats bifall på från utskottet.
Förtroendet för framför allt Folkpartiet liberalernas företrädare i Näringsutskottet (som är det utskott som behandlat detta ärende) har precis sjunkit ner till samma nivå som den allra dödaste Östersjöbottnen.
Skärpning, FP!
Det är sällan jag tar till riktigt hårda ord, men nu kräver jag att FP börjar arbetet med att reformera IPRED i liberal riktning redan idag. Den antagna lydelsen är helt enkelt oacceptabel, speciellt för ett liberalt parti.
3 kommentarer
Bäst är ju att inte låta någon se ens IP:
http://fotografhelsingborg.blogg.se/2009/february/tandlos-ipred-innan-den-borjat-galla.html
Gött är vad det är.
Jag kan inte förstå det, jag är så arg att jag inte finner ord. Att i Sverige hänga ut våldtäktsmän och mördare det gör vi inte, men att låta amerikanska företag hänga ut ensamståenda mammor och dessutom skicka notan till henne, det gör vi. Jag äcklas av politiker, jag kan erkänna att jag skulle flagga hemma om någon politiker dräptes av en illgärningsman. Mitt politikerförakt har nått oanade höjder. Jag är äcklad.
Det är inte bara så att skampålen återinförs – den dömde tvingas dessutom betala för den.