SvD:s ledarblogg redovisar en undersökning från Demoskop om hur svenskarna identifierar sig ideologiskt. Rubriken är att de flesta identifierar sig som liberaler eller socialdemokrater. Av Folkpartiet liberalernas väljare är det 88% som identifierar sig just som liberaler, naturligt nog eftersom partiets profil är att vara Sveriges huvudsakliga liberala parti. Som god tvåa kommer, föga förvånande, centern. Att folkpartiet och centern ligger väldigt nära varandra åsiktsmässigt är ingen hemlighet. LUF och CUF diskuterar med jämna mellanrum en sammanslagning och har så gjort i många år. Tydligen har dock inte alla fattat detta eftersom Stefan Tornberg (och även Johan Pettersson) måste skriva på sin blogg att ”centerpartister är faktiskt liberala”.
Annie Johansson kommenterar detta på sin blogg med att vi går mot ett partisystem som liknar det som finns i t.ex. EU med klara ideologiska skillnader mellan partierna. Samma analys gjorde jag för en tid sen i ett eget blogginlägg. Det är ju trist att jag själv inte är tillräckligt känd för att få cred för den idén men samtidigt är jag glad att jag inte är ensam om att göra den analysen. Jag tror verkligen att det vore mycket bättre för politiken om de politiska partierna stod ut från varandra med klara ideologiska skillnader. Dessutom skulle det öppna för helt andra samarbeten och skulle förhoppningsvis innebära slutet för den cementerade blockpolitiken.
Precis som Annie oroas jag dock över att bara 20% av de i min egen ålder, 18-29, definierar sig som ”liberala”. Det kan förstås bero på att man ännu inte hunnit sätta sig in i ideologierna eller att man väljer ”socialdemokrat” med motiveringen ”det är väl alla, eller..?” men det är ändå inte bra. Jag har inte sett några undersökningar alls som pekar på att docialdemokraterna skulle ha motsvarande väljarstöd i den här åldersgruppen vilket skulle stödja min tes.
Den här undersökningen skulle kunna medföra att ideologi kommer upp för debatt på ett helt nytt sätt i svensk politik. Det är inget som skulle gynna varken moderaterna eller socialdemokraterna, som baserar sin politik på väljarmaximering snarare än ideologi. Däremot skulle de mindre partierna kunna stå upp för värderingar och ideal och få över många väljare till sina partier just på sin konsekventa inställning till allting. Då fordras dock t.ex. fler konsekventa liberaler som står upp för sådana värden som personlig integritet. Annie Johansson, Birgitta Ohlsson och Camilla Lindberg är tre sådana personer och jag hoppas att jag själv kan stå upp i samma liberala anda som dem.
