Igår firade nykterhetsrörelsen folknykterhetens dag, bland annat på Skansen. I en intervju i SvD med anledning av detta säger vice ordföranden i IOGT-NTO Anna Carlstedt att fler unga väljer bort alkoholen helt, eftersom ”de är trötta på att det sups så mycket”.
Det är ju bra med protester mot ohälsosamt supande. Samtidigt har nykterhetsrörelsen förstått att förbud inte är den väg man ska gå;
Det är inte politiskt gångbart att kräva alkoholstopp. Det gäller att begränsa tillgängligheten, säger Anna Carlstedt.
Jag håller väl själv inte direkt med henne till hundra procent. Tillgängligheten finns alltid där, att försöka begränsa den kommer mest leda till att folk hittar alternativa vägar att få tag på alkohol. Det som är viktigt är att ha ordning på åldersgränserna. Att ha kvar ett förlegat monopolsystem på försäljningen är dock inte en väg för framtiden, inte heller att begränsa införselkvoter inom EU. Dels leder det till ökad smuggling vilket gynnar organiserad brottslighet och dels går det emot principen att vi ska ha fri rörlighet för människor, varor och tjänster inom EU.
Om en vara är laglig så ska den få flyttas fritt inom EU. Vill man begränsa något får man göra den varan olaglig. Vi ska inte särbehandla vissa handelsvaror. Vissa hävdar att det beror på att man har olika skatt och regleringa för alkohol i olika länder i EU. Visst är det så, men vi har också olika momssatser och så vidare inom EU. Ska vi alltså belägga alla andra varor som inte har exakt samma moms i andra EU-länder med införselkvoter? Skulle inte tro att någon ens funderar på att lägga det förslaget. Så varför ska alkohol kunna begränsas med det argumentet?
Nej, det är dags att lägga krutet på förebyggande arbete för att förebygga alkoholskador, genom informationsinsatser och arbete med attityder. Sen måste vi se till att serveringen på krogarna sköts så att ingen överserveras. Det är där de stora vinsterna finns att göra. Förbud och begränsningar hjälper inte i längden för att komma åt de allvarliga problemen.
För övrigt firade jag själv folknykterhetens dag i enlighet med familjetraditionen; jag tog mig en nubbe till middagen.
2 kommentarer
Forskning visar ju att en ökad tillgänglighet av alkohol ökar konsumtionen och därmed skadorna och eländet som följer i alkoholkonsumtionens spår, inte bara i Sverige utan generellt över världen. Hur mycket frihet är det att låta mig drabbas av andras drickande? Alkohol är inte vilken vara som helst, så det är självklart för mig att man kan behandla den annorlunda.
Jag anser inte att man ska specialbehandla alkoholen vad gäller statliga monopol eller fri rörlighet, vilket ju framgår av mitt inlägg. Däremot ser jag att man ska informera om skadeverkningarna, ha en förebyggande verksamhet rent allmänt för att minska skadorna av alkoholkonsumtion och framför allt se till att ha fungerande skyddsmekanismer för att inte individer ska drabbas av andras missbruk t.ex. i form av misshandel. Som jag skriver så kommer de allvarliga problemen inte att begränsas effektivast genom att minska tillgängligheten i stort, det är andra metoder som måste till. Så avskaffa monopol och införselkvoter och jobba mer med utbildning och förebyggande insatser.