Denna text var från början tänkt som debattartikel i tidningen Nu, men jag publicerar den nu här istället.
Roland Utbults partibyte har rört upp stämningarna inom Folkpartiet liberalerna, detta är tydligt. Tack vare uppmärksamheten har vi nu öppnat för en ideologisk debatt som kan driva partiet framåt och skapa en tydligare profil. Vad det till syvende och sist handlar om är frisinnets ställning inom partiet, en ställning som det är dags att ifrågasätta.
Roland Utbult har länge haft en något annorlunda profil inom Folkpartiet. Själv uppmärksammade jag honom för första gången under EU-valrörelsen i våras och jag blev en aning brydd. Med hänvisning till sitt frisinne intog han ställningar som verkade som hämtade ur Kristdemokraternas partiprogram och inte vårt eget. Jag blev därför inte det minsta förvånad när han nu tog steget fullt ut och bytte parti.
Trots det är det många som nu uttrycker förvåning och besvikelse. Esse Petersson skrev också i förra numret av Tidningen Nu att ”När fler delar de frisinnade idéerna … så blir också genomslaget för de kristna och nyktra idéerna allt större, tydligare och kraftfullare”. Han sätter också något slags likhetstecken mellan socialliberalism och frisinne. Förvisso finns det ingen entydig definition av vad frisinne innebär, vilket försvårar jämförelse och även debatt. Oftast får man enbart en vag hänvisning till ”kristna ideal”, vilket kan betyda nästan vad som helst med tanke på de olika tolkningar människor gör grundat på bibeln. Baserat på vilka åsikter som Utbult med flera uttrycker med hänvisning till sitt frisinne vill jag dock hävda att likhetstecknet är helt felaktigt.
Liberalismen grundar sig på en tro på individen och att alla ska få fatta sina egna beslut så länge man inte inkräktar på andras fri- och rättigheter. Genom religionsfriheten finns också en grundläggande princip om en sekulär lagstiftning och beträffande alkoholkonsumtion är det upp till varje individ att göra sina egna val. Uppenbarligen finns här en konflikt med frisinnet. Det finns fler exempel där hänvisande till frisinnet resulterar i åsikter som inte är förenliga med de liberala värdena (abortfrågan och könsneutrala äktenskap är exempel på andra frågor där Utbult med flera har haft en frisinnad snarast konservativ åsikt, och inte en liberal sådan).
Visst har vi högt i tak i Folkpartiet liberalerna vad gäller idédebatt, det är en självklarhet i ett liberalt parti. Det är också självklart att det går att förena en personlig tro med att vara liberal. Men när värderingar så uppenbart går emot grundläggande liberalism och istället konsekvent passar som hand i handske med ett annat riksdagspartis, är det bättre för båda partier om man tar steget ut och byter parti istället för att försöka förändra de grundläggande värderingarna i det egna partiet.
Folkpartiet liberalerna stammar ur en frisinnad folkrörelse, men redan då alkoholförbudet diskuterades splittrades partiet i två nya, ett frisinnat och ett liberalt. På senare år har det nya partiet Kristdemokraterna tagit tydlig ställning för just de frisinnade ideal som Utbult med flera ger uttryck för, medan Folkpartiet uttryckligen lagt till ”liberalerna” i sitt partinamn och tagit ställning för liberalismen snarast än frisinnet.
Därför är det nu dags att slutligen göra upp med frisinnet och bli ett alltigenom liberalt parti. Frisinnet har en självklar plats i Svensk politik, men det är inte längre Folkpartiet som är dess hem.
