Igår antogs tilläggen till FRA-lagen av riksdagen. Visst blev det några förbättringar mot tidigare, helt klart. Fortfarande finns dock mycket kvar att göra.
Det stora problemet är dock att regeringen i och med dessa förändringar verkar anse att saken är utagerad och att vi nu ska vara nöjda med den lag vi har fått. Varken bloggosfären, oppositionen eller flertalet liberaler i främst ungdomsförbunden men även på annat håll i allianspartierna, anser att så är fallet.
Jag har förståelse för varför vi behöver en lag om signalspaning och trots att Alice Åström (v) och Sanna Rayman på SvD:s ledarredaktion inte håller med mig, så är jag faktiskt oroad över en situation där vi inte har någon form av reglering alls. Visst, vi har varit utan det länge, men så har det ju i efterhand visat sig att FRA lagrat information om svenskars telefonsamtal och e-post. Exakt hur de fått informationen vet jag ju inte, men om det inte till viss del handlar om spaning i kabel så skulle jag bli förvånad.
Det går att argumentera för att det går att stämma FRA inför Europadomstolen. Rättsläget är oklart och självklart finns det utrymme för att vinna ett sånt mål. Problemet är att FRA under tiden skulle kunna fortsätta som om inget hänt. Det är inte en situation jag anser vara acceptabel. Det borde också finnas utrymme för att be samma domstol granska lagstiftningen som nu kommer att träda i kraft; speciellt den sista punkten som anger för vilka syften signalspaning får göras, är högst problematiskt: det får nämligen spanas för att ”följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet” samt för att ”fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag”. Det här syftet kan i princip användas till vad som helst och är precis det som inte bör finnas med i lagen. Det saknas också en hel del annat i lagtexten förstås, men det här är nog det som oroar mig mest.
Tyvärr ser inte regeringen det så. De vill ha sin lag, som verkar ha blivit någons baby som måste skyddas. Oppositionen vill riva upp, men bara för att göra om den från grunden och sen lägga fram sin egen baby (förmodligen är Bodström sur för att han inte själv fått skriva den här lagen; han älskar ju övervakning och verkar tycka att Bodströmsamhället är ett positivt ord eftersom han döpt sin blogg till det). Vad ingen verkar vilja är att faktiskt göra en bra lagstiftning som öppnar för spaning i motiverade fall, men som värnar den personliga integriteten samt ser till att de motiverade fallen hålls nere till ett minimum. Jag tror inte att ett s-v-mp-märkt lagförslag kommer att uppfylla dessa kriterier heller, oavsett vad oppositionen säger i talarstolen idag. Intresset hos (S) för övervakning är alltför stort för att man ska låta det ske. Enda chansen är om MP blir ett parti på typ 20-25%.
Den enda rimliga lösningen är att tillsätta en parlamentarisk utredning som kan ta fram en ny lag, och att göra det omedelbart. Inte vänta till efter valet, inte debattera om lagen ska rivas upp eller inte, inte ta fram ett förslag från en eventuell ny majoritet. Den här gången måste det göras brett och det måste göras så snart som möjligt. Lagen vi har på plats nu är definitivt inte tillräcklig, men jag är också orolig över vad som skulle hända om vi inte ens hade den.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
”men så har det ju i efterhand visat sig att FRA lagrat information om svenskars telefonsamtal och e-post. Exakt hur de fått informationen vet jag ju inte, men om det inte till viss del handlar om spaning i kabel så skulle jag bli förvånad.”
Nu är vi där igen. Jo, om FRA har spanat i kabel tidigare så skulle jag bli väldigt förvånad. Att dom plockar signaler från mobiltelefonmaster, kommunikationssateliter och kanske i viss mån opererar i gråzonen: att tappa radiolänkar på information, förvånar mig dock inte. Men det är ju inte heller förbjudet, det får vem som helst göra, även privatpersoner. Inte kommer det att bli mer förbjudet med den nya lagen heller.
Det har varit en enorm mängd civil kommunikation som gått det hållet, minskar självklart i takt med ökad fiberutbyggnad.
Ändå påstår du att FRA spanat i kabel. Hur skulle det gått till? Inbrott i telestationer, mutade operatörer eller någon sorts under-bordet-agreement med statliga Telia? Det är strängt förbjudet, med andra ord en grovt kriminell organisation. Men ge dom tillgång till kabel vill du trots det.
Så varför skulle du inte även kunna tänka dig att ge Hells Angels ökade befogenheter i indrivarbranschen då? Dom har ju visat sig vara väldigt effektiva och har mångårig kompetens på området.
Återigen är vi tillbaka på statligt kontra privat. FRA är en statlig civil myndighet, precis som kronofogden. Kronofogden driver in skulder på ett lagligt sätt. Hells Angels gör det olagligt, dessutom med metoder som inte är lagliga. De är inte en statlig myndighet och har inte rätt att ta till tvångsmedel på något sätt.
Jag är inte principiellt emot alla former av avlyssning, jag är emot att det sker godtyckligt och framför allt i allt för stor utsträckning. Jag inser också att FRA kommer att få tillgång till kommunikationen på ett eller annat sätt. Därför vill jag ha en lag som reglerar det så hårt som möjligt och som ger möjlighet till inspektion och uppföljning.
Om FRA skulle kunna få tillgång till informationen på ”ett eller annat sätt” så hade dom väl inte behövt springa till våra politiker och be dom att avskaffa telehemligheten och tvinga operatörerna till kopiering. Resultatet av deras verksamhet är ju hemlig, så det hade bara varit att fortsätta som vanligt. Alltså kan vi avskaffa din teori om att det är reglering som är målet.
Vi kan vända på det också.
Signalspaning har alltid varit tillåtet i Sverige för gemene man. Jag har rätt att plocka in och försöka tolka signaler från polis, militär, flygledning, privat-radio, mobiltelefoner, satelliter, betal-TV-kanaler, vad som helst.
Jag har alltid haft precis samma rätt att signalspana som FRA. Har jag fortfarande den rätten efter omdefinieringen? Har en fastighetsägare rätt att koppla in sig på teleplintarna i källaren och signalspana på sina hyresgäster?
Mycket av deras motivation för lagen tror jag handlar om att göra det lätt för sig. Spana efter signaler själva kräver resurser och tid, medan det kostar tämligen lite att gå igenom signaler som serveras dem, förvisso motvilligt, av nätoperatörerna. Det handlar väl om att de inte har haft de ekonomiska resurserna för att själva ta rätt på all trafik de vill ha. Dessutom vill de ha tillgång till mycket mer trafik än de behöver samt göra mer med trafiken än vad som är motiverat.
De tre stora problemen med lagstiftningen som nu röstats igenom är, som jag ser det,
1. att det fortfarande inte finns tillräcklig kontroll och uppföljning, även om steg tagits i rätt riktning.
2. att syftena med signalspaning, speciellt med det sista stycket i syftesparagrafen, är alldeles för öppna och luddiga.
3. att operatörerna ska servera all trafik och förväntas själva betala för att möjliggöra detta. Pengarna borde istället tas ur FRA:s budget.