Jag har tidigare på bloggen kritiserat den svenska namnlagen. Nu är äntligen första steget taget mot en ny, modern lag. Läser hos Martin Andreasson att regeringen äntligen beslutat om en parlamentarisk utredning för att se över frågan. Det är inte en dag för tidigt. Många är de som kommit i kläm när namnlagens långa klåfingrar har lagt sig i deras namnval.
Frågan kan tyckas bagatellartad, men det finns två goda anledningar till att den inte är det.
För det första är det ett väldigt reellt problem för alla transpersoner. Turligt nog har lagen luckrats upp genom domstolsbeslut just beträffande namn som traditionellt tillhör det andra könet, men tidigare har namnlagens skrivning om att namn inte får ”väcka obehag” lett till att transpersoner vägrats ett officiellt namnbyte innan de juridiskt bytt kön. Detta om något har lett till obehag för dem när de kommer till banker eller andra ställen och måste visa legitimation som säger att de har ett namn som traditionellt förknippas med ett kön de inte själva identifierar sig med.
Den andra delen är principiell och symbolisk. Namnlagen med all dess klåfingrighet är ett väldigt tydligt exempel på den svenska statens kontrollbehov över alla sina medborgare. I Australien finns det en man som heter Z, varken mer eller mindre. I Sverige skulle det vara otänkbart, där bestämmer staten vad du får heta och även hur det ska stavas. Som symbolhandling för att visa att vi är på väg i en helt ny riktning i Sverige så vore ett mer eller mindre totalt avskaffande av namnlagen helt rätt. Tyvärr är det inget vi kan räkna med förstås, men att luckra upp den rejält vore en klar framgång även det.
Rasmus Jonlund, en annan duktig ung folkpartist, är ytterligare en som tidigare kritiserat namnlagen, i en artikel i SvD. Läs gärna där också.
2 kommentarer
Tack för inlägget!
Jag håller fullständigt med.
Jag är mitt i processen att byta namn och det har varit ett rent h******** med den svenska namnlagen.
Jag har hittat ett efternamn som ingen annan ha i Sverige men det finns någon liten bilfirma som har det i sitt namn och då kan inte jag få det efternamnet. Det finns ett namn med -s på slutet som liknar det namnet som jga önskar få och det är är registrerat LATENT hos Skatteverkets register vilket betyder att någon kan bara genom en anmälan ta det namnet med -s på slutet dvs det är inte ens exakt samma stavning.
Jag måste ju har ett namn, ett namn ska låta lite som ett namn. Jag vill inte heta Michael Jackson eller XCFHTGJHY men jag vill ha ett namn som ändå ingen ha, men inga förslag gå genom i Paten och registreringsverket. Helt vansinnigt !!! Och det finns inte en MÄNNISKA i Sverige med det namnet som jag önskar få.
Vilken kontroll! Det är ju ändå jag som bär namnet och inte den svenska staten.
Kraven är helt makalösa att uppfylla
Jag förstår dig fullständigt. Jag har inte ens försökt mig på att byta namn själv, även om jag övervägt saken. Namnreglerna är dock helt galna och det finns ingen hejd på vad vissa tjänstemän tycker sig ha tid med på skattefinansierad arbetstid.
Det är dags att låta människor själva leva sina liv och skaffa sig de identiteter de känner sig bekväma med. Du får gärna höra av dig den dagen du lyckas vinna över byråkratimaskinen, så jag får veta hur det har gått.