Thomas Östros vädrar morgonluft. Enligt en utredning som socialdemokraterna beställt från Riksdagens utredningstjänst, har utanförskapet ökat med 70 000 personer de senaste tre åren. Antagligen stämmer siffrorna när man räknar i enlighet med uppdraget man har fått. Frågan är ju då vad det är man räknar på? Antagligen helt enkelt antalet personer i utanförskap nu, jämfört med antalet personer i utanförskap för tre år sedan, när Alliansen tillträtt och de första förändringarna antingen trätt i kraft eller åtminstone aviserats. Det låter väl rakt och enkelt? Det är bara en liten detalj som får bilden att rämna.
Finanskrisen.
Vad som har hänt mellan det tillfälle som jämförs med, är att en global finanskris har slagit till. Sverige har, mycket tack vare Alliansens ansvarsfulla ekonomiska politik men också, det måste sägas, tack vare att redan Göran Persson på sin tid kört över många socialdemokraters drömmar om att använda skattepengar till favoritprojekt och istället skapat ordning i statsfinanserna. Den ordningen var nyttig att bygga på för Alliansen. Vi kan däremot räkna med att den rödgröna röran, som tack och lov utgör opposition, hade klarat krisen sämre, genom att de sannolikt hade slösat bort de överskott som fanns innan krisen slog till. Om utanförskapet ökat med 70 000 individer under Alliansen, hade det sannolikt ökat med ännu fler under ett rörigt rödgrönt styre i en stormig finanskris.
Östros använder som vanligt retorik för att försöka övertyga oss om att Alliansen misskött sig hela mandatperioden och att socialdemokraterna är de enda som kan ta ansvar för landet. Men vad säger han egentligen?
Sverige är ett bra land. Men allt fler möter stängda dörrar. Ekonomin går med underskott när skatten sänks med lånade pengar. Klyftorna mellan människor ökar. Vi socialdemokrater vill satsa på fler jobb – inte ökade klyftor. Sverige ska tillbaka till överskott och starka statsfinanser. Full sysselsättning är vårt mål. Utanförskapet ska minska.
Alliansen har också gjort sitt bästa för att satsa på fler jobb. Vad Alliansen gör är dock inte att använda skattepengar för att skapa fler jobb i offentlig sektor och därmed tycka att allt är frid och fröjd. Istället försöker Alliansen att skapa jobb i privat sektor och därmed minska den allmänna skattebördan. När fler jobbar i den privata sektorn, behöver vi inte betala lika mycket skatt per capita för att upprätthålla en servicenivå i det offentliga. Det går också att skapa fler jobb utan att höja skatten. Vänsteroppositionen undviker alltid att kommentera detta enkla faktum och det är inte svårt att förstå varför.
Östros försöker också dupera väljarna genom att prata om att ”ekonomin går med underskott”, som om hela landet Sverige gick dåligt. Så är inte fallet. De statliga finanserna visar ett visst underskott, ja, men en princip som även socialdemokraterna brukar gilla är att staten i dåliga tider ska använda mer pengar för att stimulera ekonomin, för att sen dra åt på svångremmen och gå med överskott i goda tider för att då kunna återbetala eventuella lån. Att statsfinanserna tillåts att gå sämre i dåliga tider är naturligt. Det är direkt skadligt för ekonomin som helhet att öka skattebördan för vanliga människor i en lågkonjunktur och därmed minska en redan dålig köpkraft. Politiken som bedrivs idag är rätt under en lågkonjunktur.
Att minska utanförskapet har använts som argument när regeringen till exempel infört en hårdare beskattning av pensionärer, försämrat arbetslöshetsförsäkringen, stängt dörrar på utbildningsområdet och när tryggheten för svårt sjuka människor försämrats.
Regeringen har inte infört en hårdare beskattning av pensionärer, regeringen har sänkt skatten för människor som arbetar. Pensionärer som arbetar drar nytta av jobbskatteavdraget på de pengar de drar in i lön. Att Alliansen underlåtit att sänka skatten på pensioner, som ju är en uppskjuten lön, är förvisso välsigt dåligt även om det sedan har presenterats förslag för att ändra på den saken, men att säga att man ”infört en hårdare beskattning av pensionärer” är ren och skär lögn.
Tryggheten för svårt sjuka människor har inte heller medvetet försämrats. Visst, allt blev inte som man tänkt sig med förändringarna i sjukförsäkringen och några av dessa fel hade kunnat rättas till innan, eftersom det fanns indikationer att vissa saker borde ses över en extra gång. Systemet är dock inte inrättat för att straffa folk och göra det sämre för dem, förändringarna är gjorda för att man tror att människor hellre är friska och går till arbetet än är hemma sjuka och tar emot bidrag. Alltså ville man skapa incitament för att rehabilitera människor och få ut dem på arbetsmarknaden igen, ge dem deras fulla människovärde åter. Att systemet precis som det som fanns innan inte är perfekt och att det fortfarande finns människor som hamnar på tvärs mot hur systemet borde fungera, får vi tyvärr finna oss i under den första tiden. Inga stora förändringar har någonsin genomförts helt perfekt i första försöket. Vad vi kan göra är att försöka rätta till dem så snabbt som det bara går.
Östros pekar gång efter annan på vad han anser att Alliansen gjort fel, trots att han måste vara högst medveten om att knappt hälften är riktigt sant och några saker är rent lögnaktiga. Sen avslutar han med att presentera vad den rödgröna röran skulle gjort annorlunda och hamnar, såklart, i mestadels floskler och intetsägande önskedrömmar. Det enda skarpa förslag jag kan utläsa är 50 000 nya utbildningsplatser, bland annat på yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. I övrigt är det vaga formuleringar som att ”tillgången på riskkapital ska öka” och ”innovationskraften måste stärkas”. Att riskkapital mår bäst i en stat som inte har skyhöga skatter har inte föresvävat Östros. Eller så menar han att staten ska använda skattepengar till riskkapital när det privata näringslivet ”inte tar sitt ansvar” utan flyttar sina pengar någonstans där de faktiskt tror sig kunna få en vettig utdelning på sitt investerade riskkapital.
Spännande är också att Östros vill satsa på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för dem vars utbildning inte längre behövs av arbetsmarknaden. Samtidigt har hans socialdemokrati tidigare skrikit högt när Alliansen velat införa olika former av praktiska utbildningar för att göra de ungdomar, som inte vill plugga vidare och därför inte orkar ta sig igenom den klassiska studieförberedande gymnasieskolan, anställningsbara. Antingen säger socialdemokraterna emot sig själva, eller så menar de att ”yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning” bara ska vara av den typen som inte leder till de hantverksjobb som de i sitt motstånd mot praktiska utbildningar har visat sitt tydliga förakt mot.
Östros har också några andra visioner, som påminner om Alliansens egna. ”Riktade resurser för att höja kvaliteten i undervisningen” i högskolan, ”Forskningen måste prioriteras”. Med god infrastruktur ”kan människor flytta och pendla dit jobb och utbildning finns”. ”Framtidsprogram ska utformas tillsammans med tjänstesektorn” (och därmed ska staten sluta subventionera tillverkningsindustri som går med förlust, typ Saab, får man förmoda?). Det här låter som programförklaringar författade i en badtunna hos Maud. Det är ju trevligt att socialdemokraterna ändå delar några av våra visioner. Synd bara att de inte talar om för oss hur de vill uppnå dem, speciellt inte med en samarbetspartner som Lars Ohly som säger nej till i princip alla intelligenta förslag som faktiskt skulle kunna ta oppositionens politik åt det håll som Östros verkar förespråka i dessa formuleringar.
Den rödgröna oppositionsröran är bra på att klaga och gnälla, men när det gäller att komma med egna, konstruktiva och trovärdiga lösningar på människors vardagsproblem kommer de till korta med flera mils marginal. Innan Östros och hans anhang fortsätter att kritisera Alliansen, borde de se till att ha något eget att komma med. Men det är ju inte första april än och ”ni får vänta till april” är ju det enda vi fått veta om den rödgröna rörans gemensamma politik än så länge, så vi får tydligen vänta på oppositionens förslag ännu ett tag. Det är också det enda som räddar Östros från att bli genomskådad som den bluff han är.
På Knuff hittar du fler som skriver om Östros klagolåt.
1 kommentar
Det var ju ett långt inlägg, men det svarade ju inte på den grundläggande frågan – hur vår finansminister egentligen räknar ? Finansminister Anders Borg börjar ju bara sväva allt högre på sina haschdimmor.