Bort med batongerna

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka.

Vad hände med "liberalerna"?

Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte väljare i längden. Den som vill skapa sig och behålla en stabil väljarbas måste kommunicera sina värderingar och sedan hålla sig till dem.

Därför är det beklämmande att se hur Folkpartiet för tillfället utvecklas. För att vara ett liberalt parti är det en skrämmande brist på liberaler i framför allt partiets topp. Istället för liberalism har en ny agenda tagit över, vad vissa försöker legitimera genom att kalla den kravliberalism. Om det bara hade handlat om att tydliggöra de krav som ställs på individer när det utövar sina fri- och rättigheter hade det varit en sak. Istället har det allt mer handlat om batonger och tvång.

På kort tid har två orimliga förslag kommit ur denna batongströdda mylla.

Det ena är det första svenska burkaförbudet som föreslås av ett riksdagsparti. Förslaget är oroande. Dels för att det pekar ut en specifik grupp och ett specifikt klädesplagg, en retorik som inte för tankarna till just liberalismen. Dels för att det tydligt pekar ut i vilken riktning man vill att skolledare och rektorer ska resonera i sin yrkesutövning, att det saknas förtroende för deras förmåga att göra egna bedömningar av vad som fungerar i undervisningssituationen. För ett parti som vill stärka dessa yrkens ställning, går det stick i stäv med den övriga politiken.

Det andra är tvångskommenderingen av föräldrar till skolan när deras barn är stökiga. Om meningen är att straffa föräldrarna för att de anses ha misslyckats med barnets uppfostran, är det ett bra förslag. Är tanken istället att skapa engagemang för barnet, är det helt fel väg att gå. Tvång föder inte välvilja och engagemang. Inte ens inom det militära tror man på detta längre. Varför skulle det då fungera i skolan?

Detta är bara de två senaste exemplen på batongernas inflytande över vår politik. Det finns många fler.

Efter ett landsmötesbeslut för några år sedan gjordes det klart att vårt namn i alla sammanhang skulle anges som ”Folkpartiet liberalerna”. Trots det är saknas tillägget på valmaterial och en rad andra ställen. I början irriterade jag mig på det. På senare tid har jag allt mer undrat om det inte är en medveten strategi för att försiktigt skölja bort liberalismen ur partiet. Med de förslag som läggs från partitoppen just nu är det den rimligaste förklaringen.

Jag är och kommer alltid att vara i första hand liberal. Det gör att jag känner mig obekväm i det folkparti som just nu håller på att växa fram. På många håll, exempelvis i EU-politiken, känner jag mig fortfarande hemma. När det gäller exempelvis skolpolitik och integritet är jag däremot allt mer undrande och ifrågasättande. Gräsrötter och partiledning är i allt större utsträckning på väg åt olika håll. Eftersom partiledningar kommer och går men gräsrötter består är det uppenbart att det är dags att rensa ut batongerna ur partiledningen och ersätta dem med äkta värdetrogna liberaler. Det här valet är antagligen redan förlorat, men om vi ska kunna vinna nästa måste vi se till att återta våra liberala värderingar redan på nästa landsmöte. Det kommer åtminstone jag att verka för.

Per Pettersson

Vice ordförande, Folkpartiet Liberalerna i Rinkeby-Kista

Intressant?

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka. Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte...