Idag gästbloggar järnvägsingenjören Fredrik Thurfjell här på bloggen, med anledning av att tunnelbanan fyller 60 år.
Det är idag 60 år sedan som första tåget rullade i Stockholms tunnelbanenät. Ett tåg till Hökarängen, på samma bana som det fram till för några år sedan kördes spårvagn på.
Vad har då hänt på dessa år. Tunnelbanan har naturligtvis byggts ut en hel del och har nu 100 stationer, den senaste invigd 1994. Driftformer och fordon har förändrats. Men en hel del av det äldre vagnarna rullar än och kapaciteten räcker inte till för de resandemängder man har. Det har talats om många vackra utbyggnadsplaner, men det senaste ett och ett halv decennierna har alltså ingen utbyggnad skett.
Man har dock bytt signalsystem på gröna linjen (som ju trafikeringsmässigt är tre linjer, bara SL som förstår den logiken) till ett system som nu ger nästintill sämre kapacitet än det man hade innan för att man vill vara på den säkra sidan att det inte kollapsar. Nu står röda linjen på tur att bytas, vad det blir för system är än så länge oklart men man kan ju hoppas att det blir ett bättre.
Man skulle ju också kunna bemöta trängseln med att köra tåg som är lika långa som plattformarna och inte kortare för att man inte vill/kan/har råd (välj valfri ursäkt) skaffar fler fordon.
Vad då gäller utbyggnader så är det närmast pinsamt att blåa linjens östra slutstation ligger mitt i innerstaden. Att antalet stationer där tunnelbanan möter det andra stora spårtrafiksystemet i Stockholm – pendeltågen – är hela 3 (!) är inte speciellt imponerande. Enkla anslutningar man kunde göra är exempelvis förlänga en av blåa linjens norra ändar till Barkarby station. I söder finns liknande korta sträckor som fattas. I Högdalen korsar Gröna linjen Pendeltågen men här har man inte byggt någon station för pendeltågen.
Men nu verkar hela SL och Stockholm drabbats av spårvagnssjuka efter att ha aktivt tillämpad filosofin att spårvagn är omodernt och nåt som bara småstäder och städer som inte kan bygga en fin tunnelbana (läs Göteborg) pysslar med. Så nu får vi kanske inte se någon utbyggnad alls av tunnelbana. Vissa politiker har ju hävdat i åratal att tunnelbanan är ”färdigbyggd”. Spårvagn är ett jättebra transportmedel det säger jag inte emot, exempelvis skulle det vara en oerhört välgärning om Sveriges mest belastade busslinje, Blåbuss/stombuss 4, konverterades till spårvagn. Tvärbanan har också fyllt ett stort behov och att den fortsätt byggas ut är mycket positivt. Men varför förstår man inte att man måste tänka helhet när man planerar trafik. Man kan inte satsa på ett trafikslag i taget.
Slutligen vill jag stämma upp i en skål för en sextioåring som är ungefär som en sextioåring ska vara, lite krämpor men full av minnen och hyfsat livsglad och lever förhoppningsvis många år till.
Men behövs det inte en höftledsoperation – eller är det hjärtproblem??
Fredrik Thurfjell, järnvägsingenjör
1 kommentar
Intressant inlägg!