Jag har nu varit politiskt aktiv i fyra år och medlem i Folkpartiet i ytterligare fyra år innan det. Vad som motiverat mig har alltid varit liberala värderingar och en dröm om en friare värld. De senaste åren har jag med sorg sett partiet vandra längre och längre från mina ideal och istället omfamnat populismen. Jag delar fortfarande i stort de ideal som Liberala ungdomsförbundet står för, men kan för mitt liv inte se hur dessa är förenliga med Folkpartiets politik. Det är därför jag i tre veckor nu arbetat inom ramarna för Projekt Liberaldemokraterna, ett projekt som syftar till att äntligen skapa ett sant liberalt parti i Sverige.
Jag har ända sedan jag blev medveten om mina politiska åsikter definierat mig som liberal – aldrig med några pre- eller suffix. Det var därför naturligt för mig att gå med i Folkpartiet liberalerna år 2002. Efter att ha varit passiv medlem i några år engagerade jag mig för första gången i valrörelsen fyra år senare. Inom kort hade jag uppdrag inom såväl Liberala ungdomsförbundet som i partiet. Snart hade jag också kommit igång med min blogg för att delta i idédebatten aktivt.
De kommande fyra åren fick jag allt mer inblick i politiken och i de internpolitiska strukturerna. Vad gällde LUF blev jag för det mesta inspirerad och motiverad, i undantagsfall har jag suckat över hur vissa människor sålt ut sina åsikter till förmån för en karriär i partiet. Partiet har istället mer och mer skrämt mig och gjort mig desillusionerad. Istället för att vara sann mot de liberala idealen, har populismen och den kortsiktiga röstmaximeringen i disparata grupper fått vara den avgörande faktorn för politiska ställningstaganden. Den egna positionen, speciellt om den har ett arvode, har varit det viktiga för alldeles för många partiföreträdare.
Utöver detta, som varit tydligast på lokal nivå, har partiets inriktning på nationell nivå fått bort från liberalism och istället handlat allt mer om tuffare tag, hårdare straff och fler förbud. Populismen och konservatismen har blivit de nya ledstjärnorna ju mer inflytande Jan Björklund och Johan Pehrson fått i partiet. Under mina fyra år som aktiv och tre år som aktiv debattör har jag fått se partiet vandra i precis motsatt riktning mot vad jag önskat. Intressant nog torde partiet också ha fjärmat sig allt mer även från LUF under den perioden.
Under den senaste valrörelsen ställdes det hela ytterligare på sin spets. Bloggosfären förvandlades helt till en partimegafon och de mer nyanserade inlägg som skrevs fick i princip inga inlänkar. Den som inte gillade burkautspel och tvångskommenderingar av föräldrar till skolan tegs ihjäl av karriärpolitikerna, istället för att det blev en levande debatt om hur dessa populistiska utspel kunde motiveras utifrån ideologin. I takt med att valrörelsen närmade sig crescendo, rasade min inspiration vad gällde både bloggande och kampanjande. Min kampanjtid ägnade jag allt mer åt Amanda Briheds personvalskampanj. Valrörelsen slutade med att jag röstade på centerpartiet i kommunalvalet och bara med tveksamhet lade folkpartiets valsedlar i de andra valkuverten.
Valresultatet mottog jag med blandade känslor. Självklart är en alliansregering bättre än ett rödgrönt alternativ, men de starka liberala rösterna i riksdagen försvann nästan helt för att ersättas med inpiskade partigängare. Dessutom kom Sverigedemokraterna in i riksdagen, ett parti som antagligen sammantaget är ännu längre från de liberala idealen än vänsterpartiet.
När jag så blev kontaktad med en frågan om jag är intresserad av ett projekt med syfte att starta ett nytt, liberalt parti, hoppade jag givetvis på utan att blinka. Under tre veckor har jag nu deltagit i debatter på maillistan och känner att den ideologin som liggeer till grund för projektet och de sakpolitiska ståndpunkter som utkristalliseras i debatten passar mina egna åsikter som hand i handske. Vissa saker kommer säkert landa lite annorlunda än mina egna uppfattningar i vissa sakfrågor, men det är tydligt att Liberaldemokraterna tänker på samma sätt som jag och delar samma grundläggande värderingar. Det är därför jag just nu sitter på Liberaldemokraternas första stormöte. Det är därför jag är inblandad i projektet. Det är därför jag samlat namnunderskrifter för partiregistrering i ett par veckor och det är därför jag kommer att bli medlem i partiet så snart projektet övergått till att faktiskt vara ett regelrätt parti.
Liberalismens framtid i Sverige ligger inte i Folkpartiet, den ligger i Liberaldemokraterna och dess ungdomsförbund Ung liberal. Den framtiden kommer jag att vara en aktiv del i.
10 kommentarer
2 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Lycka till! Hoppas detta förpassar nuvarande fp ledning i Stockholm till historien. De börjar bli ett dumkonsevativt alternativ till mp och verkar helt ha tappat kursen. Jag är dock inte så säker på att det handlar om populism snarare om ett fåtal dominanta personer och deras åsikter.
Snälla sluta blanda ihop liberalism med socialliberalism. Ska det vara så himla svårt. Bards avsikt med Liberaldemokraterna är att skapa ett Socialliberalt parti, kom då inte och påstå att det ska bli ett sant liberalt parti då socialliberalismen inte är förenlig med liberalismen. Det är två olika ideologier och bör behandlas som det, precis på samma sätt som socialdemokratin och socialismen inte är samma sak även om dom har vissa gemensamma nämnare.
Partiet ska faktiskt inte bli just socialliberalt. Den grundläggande ideologin är ”pragmatisk liberalism”, där pragmatismen precis som liberalismen har väl definierade grunder inom filosofin.
Syftet är dock inte att skapa ett nytt ”klassiskt liberala partiet”, det är helt sant. Vi vill ju faktiskt få lite fler röster än 700 och framför allt så vill vi jobba med evidensbaserad politik för att maximera individens frihet. Det är i mina ögon det bästa sättet att bedriva liberal politik.
Kan också notera att jag inte är socialliberal, jag kallar mig kort och gott liberal. Däremot är jag inte libertarian, så jag tycker att staten kan göra lite mer än att vara nattväktarstat.
Bard: ”Därför kommer majoriteten av medlemmarna i Liberati att hoppa av Folkpartiet och tillsammans med enskilda centerpartister och piratpartister plus en hel hord av nytillkomna politiskt engagerade som saknat ett hem att satsa på att bilda ett nytt politiskt socialliberalt frihetsälskande parti: Liberaldemokraterna.”
Så du menar att när Bard säger att han ska starta ett socialliberalt parti så menar han att han ska starta ett liberalt parti?
Nej, jag menar att det är ett pragmatiskt liberalt parti som ska startas. Kalla det socialliberalt om du vill, för det är inte ett libertariansk parti eller renodlat ultraliberalt parti. Det är lättare att kommunicera socialliberalism, eftersom det är ett mer känt begrepp, men den grundläggande ideologin är pragmatisk liberalism. Det är uttalat och kommer att stå i såväl stadga som partiprogram.
Jag har för mig att det redan finns ett ”Liberaldemokraterna” registrerat. Detta ”projekt” du talar om, är det det som man hittar på http://liberaldemokrat.se/ ?
Annars finns även Liberala partiet, som man hittar på http://www.liberalapartiet.se/ , och som jag tror delar dina uppfattningar. Har du någon kommentar om dem? Såvitt jag vet är de ett redan etablerat parti som har fått åtminstone något tusental röster.
Nej, det du pratar om är inte samma projekt. Det är ett projekt som en ensam bloggare, Blogge Bloggelito, försöker driva. Han har i princip ingen som stödjer projektet, utom vissa som har fått för sig att det är samma projekt som vi inom (L) jobbar på. Vi har dock registrerat varumärket Liberaldemokraterna och inom kort kommer vi även att ha registrerat partibeteckningen hos Valmyndigheten. Vår hemsida ligger tills vidare på liberaldemokraterna.com.
Liberala partiet är ett litet parti som må ha en hel del intressanta idéer ideologiskt, men de är alldeles för dogmatiska. Istället för att titta på hur man rent praktiskt kan maximera individens frihet och driva politiken i den riktningen, jobbar de helt utifrån principer som ofta inte alls reflekterar dagens samhälle. Liberalism måste förändras över tid och ta till sig av vetenskapen. Vi inom L vill ju jobba med den pragmatiska liberalismen i första hand, vilket gör att vi jobbar både utifrån klassisk liberal ideologi och utifrån vetenskaplighet, där vi anammar de idéer som visat sig fungera bäst för att maximera individuell frihet.
Mycket bra initiativ, kanske så att man svänger rösten in mot mitten igen då 🙂 För dagens folkparti, och framförallt deras ledare är nått jag inte tål. URS!
Men lycka till, och har ni vettiga åsikter kanske det blir en röst på er från Hede då 😉
Inte i europavalet då, för jag antar att herrn fortfarande är EUförälskad 😉
Jag delar i långa stycken din analys av folkpartiet och dess utveckling. Jag vill dock lägga till att före 2000 eller så var det socialliberalismen som var folkpartiets politik. Och att man därför i princip inte behövde närmare precisera om man var folkpartist, liberal eller socialliberal. Det var precis likvärdiga begrepp.
Min period inom fp är en livstid. 50 år. Och jag hoppade av för sådär 5 år sedan, då jag inte stod ut längre med de senaste årens förfall. Och det har ju inte blivit bättre precis därefter.
Jag vill verkligen se ett klart socialliberalt parti i Sverige. Liberaldemokraterna säger sig vara det, men det återstår mycket för att visa att det blir så!
Jag har i mina kontakter sett åtskilligt som gör mig fundersam. Fokusering på fel frågor, en oklar uppfattning om vad som är socialliberalism, märklig ledarstil etc. Sådant som omöjliggör en vettig och sansad diskussion.
Samtidigt så känner jag flera, och har visst el stort förtroende för en del (och kan diskutera direkt med).
F.n. känner jag att jag bara kan avvakta och hoppas på det bästa.
Bidrar frihandel till demokrati? Har kina blivit mer demokratiskt?
[…] Petterssons blogg Liberalismens framtid är Liberaldemokraterna oktober 17, 2010Staten och prästerskapet sitter ännu i samma båt? oktober 10, […]
[…] detta folkpartisten Per Pettersson skriver idag på sin blogg om hur ideologin försvunnit i folkpartiet. Han ser sitt hopp stå till […]