I Strindbergs Ett drömspel upprepar Indras dotter gång efter annan att ”det är synd om människan!” Hade Indras dotter blivit politiker på äldre dagar hade hon antagligen sällat sig till den kör som allt oftare utropar att det är liberalismen det är synd om. Precis som hos Strindberg hade hon haft rätt.
Liberalismen är Europas sjuke man skriver Daniel Swedin i Aftonbladet och drar upp exempel från Storbritannien, Tyskland och förstås Sverige – alla tre länder där liberalerna satt sig i koalition med konservativa partier. I sig är det inte så hemskt konstigt, med tanke på att liberaler och moderna konservativa delar många tankar om skatter och ekonomi. Regeringssamarbeten verkar ju i första hand handla om att få igenom en budget i parlamentet nuförtiden och då är det klart att partierna bör söka samarbeten för att lyckas med det konststycket.
Det stora problemet är när regeringssamarbetet förutsätts hålla i varje enskild fråga och när parlamentets egna initiativ av gammal hävd och tradition ska röstas ner, i väntan på ett regeringsförslag. Liberaler och konservativa har nämligen (eller bör åtminstone ha) väldigt lite gemensamt när det gäller saker som livsstilsfrågor. Om liberaler och konservativa ska försöka samsas i dessa frågor kommer minst en part bli gruvligt besviken och väljarna än mer så.
Vad hände med "liberalerna"?
I Sverige har det förmodat mest liberala partiet Folkpartiet valt en lite egen väg för att komma runt detta. Istället för att stå upp för liberala ideal konstatera när de tvingas vika sig, så tävlar nu Folkpartiet med major Björklund i spetsen om att bli det mest tydligt konservativt populistiska partiet – samtidigt som de med näbbar och klor kämpar för att även i fortsättningen bli känt som det liberala partiet i Sverige. Väljarna låter sig dock inte luras och liberalerna flyr partiet, något som syns i exempelvis SOM-undersökningen om väljarnas attityder till invandring. Partiets ledning och väljarbas blir allt mer konservativ utan att partiet vill kännas vid det eller prata om det. Så länge opinionssiffrorna i alla fall inte går nedåt, så håller man sig på inslagen väg.
Liberalismen lever och har hälsan, men den gör det på oväntade ställen. Miljöpartiet samlar idag majoriteten av de liberala storstadsväljarna. Inte för att dessa har minsta gemensamt med vänstern i övrigt och speciellt inte vänsterpartiet, men för den som tycker att livsstilsfrågor trots allt är viktiga finns det få alternativ bland riksdagspartierna. Samtidigt har vi projektet Liberaldemokraterna, som drivs av en vilja att få ett liberalt politiskt alternativ som inte är bundet till vare sig vänstern eller högern. På olika sätt visar de liberala väljarna sitt missnöje, men de gamla liberala partierna lyssnar inte på det örat. Folkpartiet hade som uttalat mål att vinna tillbaka MP-väljarna i senaste valet, men den som berättade att man då nog var tvungen att ta avstånd från övervakningssamhället och börja driva lite mer liberala frågor, blev ignorerad eller fnyst åt. MP-väljarna skulle vinnas tillbaka men inte genom att driva politik som tilltalade dem. Skrämseltaktiker blev det enda svaret.
Det är synd om liberalismen och liberalerna runt om i Europa. Inte för att liberalismen som ideologi skulle vara döende utan för att de liberala partierna antingen tvingats till för många kompromisser eller för att de helt enkelt överger den liberala ideologin i utspelspolitikens jakt på någon tiondels procentenhet i nästa opinionsundersökning. Liberaler är ofta intellektuella och rankar ideologi högt, därför har liberala partier en särskild utmaning när det gäller att bedriva politik. Ett liberalt parti värt namnet måste samarbeta med såväl konservativa som gröna och socialdemokrater för att göra sina väljare nöjda. Cementerade regeringssamarbeten som ska vara överens i allt och politik som bygger på två distinkta block blir därför omöjliga för ett liberalt parti. Det är denna förenklade indelning i ”höger” och ”vänster” som är sjukdomen som liberalismen lider av och det är den som måste utplånas om liberalismen ska återfå hälsan.
38 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
”Åsikten att medborgarna äger statens resurser är tveksam och i regel bara sann på en abstrakt nivå”
Que? Kommer du ihåg utdelningen av celsius aktier? Kommer du ihåg utdelningen av andelar under avvecklingen av kommunismen i ryssland? Att medborgarna äger statens tillgångar är självklart. Annars flyter de runt någonstans utan ägare alls. Och så tänker bara socialister?
”Härtill kommer frågor som äganderätten till tex. naturtillgångar och hur man ska se på lotteriet att födas i ett rikt eller fattigt land.”
Är du mot arvsrätten också? Det är ju också en sinkadus om ens föräldrar har det väl ställt? Det är precis samma sak, jag kontrollerar de tillgångar som tillhör mig och kommer försöka försvara dem. På samma sätt så bor jag i ett rikt land och kommer kollektivt försöka försvara de tillgångar som tillhör det landet. Vad är fel med det? Jag vill säkra ett gott liv för mig och mina efterkommande.
”Dina vidare utläggningar om hat, osv., är en blandning av billig retorik och en okunskap om liberalismen. ”
Hat? Ska du lägga ord i min mun bör du använda citat. Däremot kan jag hålla med om att jag slinker iväg i billig retorik allt som oftast.
Aha, jag stipulerade att ni drivs av ett hat mot nationalstaten. Tja, jag ser ingen annan vettig förklaring till att vara för fri invandring än det. Att man drivs av någon sorts irrationell ideologisk övertygelse om att nationalstater skall avvecklas. Men du hade rätt i att jag använde ordet.
Jag tror du tolkar in lite väl mycket i saker om du tror att jag eller någon annan liberal drivs av ett hat mot nationalstaten. För egen del drivs jag inte av hat alls vad jag vet, jag har svårt att känna så pass negativa känslor. Det närmaste jag kan komma är en stark avsky för vissa företeelser.
Med det sagt, så är jag av åsikten att nationalstater är en lika godtycklig administrativ indelning som de flesta andra indelningarna i världen. Landsting, kommuner, länder, kontinenter etc är baserade på gamla föreställningar och gränsdragningar. Den forskning som finns beträffande tillit etc konstaterar i praktiken att man inte har lika hög tillit till den man inte identifierar sig med. Det är en av förklaringarna till att kvinnor har svårare att komma in i bolagsstyrelser; att speciellt äldre män som utgör valberedningarna, har lättare att identifiera sig med andra män. Yngre människor har i mindre utsträckning fördomar baserade på kön och är därför mindre benägna att utesluta andra baserat på detta. På samma sätt så är det en vanesak att relatera till människor med annan etnisk härkomst. Personligen får jag ju erkänna att jag har svårt att relatera till djupt troende människor, oavsett vilken religion de bekänner sig till. Det innebär att jag aktivt måste arbeta med mina fördomar i de fall jag ska samarbeta med sådana personer. Men svårare än så är det inte och ju större erfarenhet av att samarbeta med andra sorters människor man får, desto mer tillit får man till dem. På så sätt så kommer också nationalstaterna att bli mindre relevanta i framtiden, även om vi sannolikt kommer att ha kvar dem i olika former på grund av språkbarriärer etc.
”Med det sagt, så är jag av åsikten att nationalstater är en lika godtycklig administrativ indelning som de flesta andra indelningarna i världen.”
Nationalstatens fantastiska framgång baserades på att den var den yttersta utsträckningen av det genetiska egenintresset som lever i oss alla. Samma tendens som får oss att känna en enorm solidaritet med våra egna familjemedlemmar. Visserligen kanske ”släktskapet” mellan medlemmar i en nationalstat är tämligen fiktivt men det är verkligt nog för att få verklig effekt i människornas sinne. Följden blir en nivå av solidaritet mellan medborgarna som icke nationalstater bara kan drömma om.
Och du behöver inte oroa dig. Den svenska nationalstaten är stendöd. De som avvecklade den gjorde det inte i demokratisk ordning, genom att hålla en folkomröstning eller eljest vara tydliga med sin agenda och göra det till en stor valfråga. Istället så tog de in maximal mängd invandrare, i smyg. Jamenar, först detta året har någon företrädare för gammelmedia vågat ta ordet ”massinvandring” i sin mun, när var femte medborgare är första eller andra generationens invandrare? Det demokratiska underskottet är enormt. En katastrofal politik har bedrivits utan demokratiskt mandat. Och ingen vet vad som händer nu.
Med ”yttersta usträckningen” menade jag ungefär ”så långt det är möjligt att dra” eller ”det genetiska egenintresset och dess medföljande solidaritet utdraget till så många individer som det är möjligt” eller tja, du fattar vad jag försökte säga?
Det mesta av det du säger ovan är inte relevant. Två saker dock:
o Att tro att medborgarna äger statens tillgångar är naivt. Man kan argumentera att de borde vara ägarna. Härur följer dock inte att så är fallet. Att vid en del tillfällen tillgångar har fördelats till folket bevisar inte att de relevanta länder fungerar så i allmänheten—och helt säkert inte att stater i allmänheten gör det. (Betänk tex. tiden före komunismens fall i Sovjetunionen…)
o Att man är mot någonting betyder inte att man hatar det. Härutöver, som framgår ovan, är det inte givet att liberaler förespråkar fri invandring. Ur liberalismens principer följer att invandringen borde vara fri, men pragmatiska överläggningar kan föra till att man även som liberal går emot fri invandring i ett givet fall eller att man förespråkar en ”halv-fri” invandring (tex. att bara de som både kan och vill försörja sig själva får invandra fritt).
Jag håller inte med. Men så kanske jag borde beskrivas som nationalliberal. Att man håller ihop i sin grupp för att tävla mot andra grupper tar jag som givet. Det är vad jag läser ut ur historien. Hur man sedan skall reglera förhållandet mellan människorna i gruppen är vad ideologi och politik är till för. Och då tycker jag liberla principer är vettiga. Därför att de är så enkla, som en naturlag. Och de känns rätt. Jag ser inte att någon har någon rätt att leva på andra. Liberlaism för mig är en moralisk kompass. Har jag rätt att förbjuda någon annan att göra det här? Om inte så bör jag inte göra det. Ungefär så. Liberalism är ödmjukt. Därför att ingen har rätt att ta ifrån någon anan. Eller tvinga någon annan. Som grundprincip.
Du tycks läsa in globala rättvise principer i liberalismen. För mig är det socialism.
Att människor tenderar att hålla ihop i (ofta destruktivt) tävlande grupper är en trivial sanning, men detta betyder inte automatiskt att detta är bra eller något vi borde göra. (Detta varierar från fall till fall.)
Vad är ”Jag ser inte att någon har någon rätt att leva på andra.” och ”Har jag rätt att förbjuda någon annan att göra det här? Om inte så bör jag inte göra det.” om inte globala rättviseprinciper? Sådana har förövrigt ingen specifik förknyppning med socialism.
Socialism (åtminstone i dem dominerande formerna) är helt oförenlig med liberalism: Den förra sätter samhället först, vill ha ”equality of outcome”, låter ändamålen helga medlen, osv. Den senare sätter individen först, vill ha ”equality of opportunity”, arbetar med en ”lev och låt leva”-princip, osv.
Tja, socialliberalism verkar väldigt förtjust i staten i praktiken men pladdrar glatt om teoretiska individer. Din dröm är samma som socialistens dröm, byråkrater som sitter och räknar ut hur individer skall tillåtas leva sitt liv. Fast din slogan heter ”frihet” istället för ”rättvisa”.
”Att människor tenderar att hålla ihop i (ofta destruktivt) tävlande grupper är en trivial sanning, men detta betyder inte automatiskt att detta är bra eller något vi borde göra. (Detta varierar från fall till fall.)”
Haha, jag måste skratta faktiskt. Borde? Du har inget val. Hade du tänkt att ägna dig åt avel eller åt genmanipulation eller? Människan är skapt sådan. Acceptera. Du gör bara skada när du bygger dina teorier ifrån önskedrömmar snarare än verklighet.
Du förvrider ord och åsikter, förstår inte till de ideologier du pratar om, och verkar inte känna till skillnaden mellan ideal och verklighet (eller har inte förstått att andra också känner till denna skillnad).
Jag kommer att ignorera vidare kommentarer från dig. Dock är att betona att socialliberalism står på kollisionskursen med den riktiga, klassiska liberalismen i ett stort antal punkter. Vidare att liberalismens kärna är just att det inte får finnas en byråkrat efter din beskrivning.
Ok. Jag kan hålla med om att du argumenterat mer sakligt än jag i detta. Och jag tror vi förstår hur vi tycker olika. Jag tror att det i praktiken inte finns någon skillnad på socialdemokrati, social ingenjörskonst och socialliberalism även om retoriken skiljer sig åt. Du tror inte så.
Vidare tror du att medborgarna inte äger statens resurser. Och jag tycker kraftfullt tvärtemot. Här tycker jag att jag argumenterat bättre än du men, tja. Tack för diskussionen dock 🙂
Jag tror jag ska sluta kalla mig liberal. Varför skulle jag ge cred till hela detta anhang av stollar som också kallar sig liberaler? Ert hat mot nationalstaten är ideologiskt och fanatiskt, ej pragmatiskt. Ni tar någon sorts teoretiskt, universiellt perspektiv istället för att måna om de era och de som står er nämast. Ett omänskligt och rent ut sagt spritt språngande perspektiv. För ni ska inte tro att någon annan tar det perspektivet, de fortsätter att bilda allianser och att gynna sig själva. Och i den värld vi lever så åstadkommer ni enbart skada till varje människa som litar på er.
@Martin A (här och ovan)
Åsikten att medborgarna äger statens resurser är tveksam och i regel bara sann på en abstrakt nivå och demokratiska stater. (Man skulle tom. omvänt kunna hävda att staten de facto äger medborgarna.) Härtill kommer frågor som äganderätten till tex. naturtillgångar och hur man ska se på lotteriet att födas i ett rikt eller fattigt land. Vidare att staten handlar om mycket mer än ägande och att liberaler (åtminstone i teorin) vill se en stat med litet ägande och inflytande (varför en människa mer eller mindre inte skulle spela någon roll i ett helhetsperspektiv).
Dina vidare utläggningar om hat, osv., är en blandning av billig retorik och en okunskap om liberalismen. Dock ser jag det som positivt i den mån liberaler utan att drivas av egoism försöker skapa en god värld genom abstrakta överläggningar. Om detta är omänskligt, då är omänskligt något bra. Jfr. tex. delar av http://michaeleriksson.wordpress.com/2010/11/08/lack-of-consistency-between-ethics-and-actions%e2%80%94%e2%80%9cyou-would-do-the-same%e2%80%9d/ At
@michaeleriksson
Jag tror du blandar ihop saker. Att upphäva alla stater har ingenting med liberalism att göra. En stat är en organisation för att hävda medborgarnas kollektiva egenintresse och trygghet. Liberlism är ett sätt att organisera medborgarnas förhållande till varandra. Naturligtvis kan medborgarna i andra stater välja att organisera sig själva enligt liberalismens principer.
Men, liberalismen är ingen jesusfilosofi. Om jag förlorar på att sveriges gränser upphävs, varför skulle jag då stödja ett sådant förslag? Det låter som du inte ens erkänner att varje människa har rätt att hävda sitt egenintresse? Om du vill argumentera för att sveriges gränser skall upphävas bör du visa hur sveriges medborgare skulle vinna på det. Hittills har invandringen missgynnat sveriges medborgare å det grövsta. Vår vardag är otryggare, våra skattepengar går till de nyanlända, vår sammanhållning ligger i ruiner, vår tillit är ett minne blott.
Du blandar ihop liberalism och egoism här. Liberalismen hävdar alla människors grundläggande rättigheter och deras frihet att utöva dess oinskränkt, så länge de inte skadar andra. Det betyder också att liberalismen strävar efter att maximera dessa rättigheter för alla människor. Förslag som ökar friheten kan ibland innebära att alla människor inte gynnas rent ekonomiskt eller på andra sätt, men deras frihet förblir konstant eller ökar (i betydelsen grundläggande mänskliga fri- och rättigheter).
Tänker man rent egoistiskt så röstar man enbart utifrån precis det som gynnar en själv, ofta i det ögonblick beslutet tas. Långsiktiga fördelar för sig själv eller fördelar för större grupper av människor, tar man inte hänsyn till i det fallet. Det är dock inte nödvändigtvis liberalt. Högre a-kassa utan krav på att någonsin ha jobbat är en fördel för den som inte känner för att jobba, men det är inte ett liberalt förslag. Liberalismen är långt mer komplicerad än egoistiska ställningstaganden och även om det är din rätt att rösta på det sättet och hysa de åsikterna, går det inte att kalla dem liberala.
Jo, jag blandar omedvetet ihop liberalism och egoism.
Jag tror att det som gör liberalismen till en överlägsen ideologi är att vi människor är egoister, vi agerar i vårt egenintresse. Klassisk liberalism har utvecklats som ett civiliserat sätt att hantera detta, så förstår jag det i vart fall.
Skillnaden mot socialism är mycket stor. Socialism hävdar att människan är i grunden altruistisk.
Detta är varför socialism urartar i förtryck, därför att människans egenintresse är destruktivt i ett socialistiskt samhälle eftersom socialismens grundtanke att människan är altruistisk är felaktig.
Medan människans egoism är konstruktiv i ett liberalt organiserat samhälle.
Kanske just det här som stör mig så enormt med socialliberalismen. Att den tycks dela socialismens grundproblem. Den utgår inte ifrån hur människan är, utan ifrån hur somliga tycker att människan boorde vara?
@MartinA
Vem har talat om att upphäva stater? Frågan är om, var, och till vilken grad en stat ska få inskränka individens frihet. Liberaler vill (inom rimliga gränser och med det vanliga förbehållet att ingen annan skadas) se så få inskränkningar som möjligt. Att hindra en statsväxel är en sådan inskränkning, vilket en liberal då kanske kan se som ett nödvändigt ont (tex med en blick på dem problem Sverige har), men definitivt ser som ont.
(På ett liknande sätt ses stater som ett nödvändigt ont: Människans natur är sådan att en liberalism utan åtminstone en nattväktarstat inte vore hållbar.)
Vidare skulle inte fri invandring innebära att staterna vore avskaffade, faktiskt inte ens att gränserna vore avskaffade: En stats huvudsyssla är det som händer inom gränserna—inte vid gränserna.
Min kritik mot iden om fri invandring i den här tråden har grundat sig på äganderätten. Jag menar att statens resurser ägs av medborgarna. Om du inför fri invandring så har du därmed upphävt den äganderätten. Vilket inte är en liberal ide utan vänsteranarkism.
@Lars Andersson
Så du anser att kollektivt ägande är omöjligt? En bostadsrättsförening eller annan ekonomisk förening existerar inte enligt dig? Eftersom du menar att statens resurser inte ägs av någon?
Ett kollektivt ägande måste såklart kunna existera, flera personer kan gå ihop på olika sätt för att gemensamt köpa in ngt, t.ex. under en förenings eller ett företags paraply.
Jag undrar hur du kopplar ihop bostadsrättsföreningar etc till statliga resurser, mig veterligt är inte föreningarna statliga?
Vem äger statens resursrer? Medborgarna. Om du upphäver gränserna så upphäver du medborgarnas ägande av statens resurser. Du är således vänsteranarkist, ej liberal.
På vilket sätt är det liberalt att vara för invandring? Liberalismen handlar väl ändå om hur man skall förhålla sig till varandra inom ett land? Om den betyder något annat, varför skulle någon ansluta sig till liberalismen? Den blir ju bara negativ för mig och de mina?
Det är liberalt med invandring eftersom det är oliberalt att angripa och hota andra. De som vill komma hit är således välkomna så länge de lämnar alla som vill vara så ifred.
Ur liberal synvinkel är det de enskilda markägarna som faktiskt är ägare och då skall inte staten kränka den äganderätten genom att säga vilka som får eller inte får beträda den egendomen. Detta är helt upp till ägaren.
Vill man att staten skall ha den ultimata äganderätten och reglera andras egendom så anser man i praktiken att det är statens egendom trots allt och då är man snarare kommunist än liberal.
OM du först inför nattväktarstaten så är fri invandring med nöd och näppe möjligen harmoniskt med äganderätt.
Men att fritt dela ut tillgång till svenska statens resurser är att kränka äganderätten. Därför att de som äger statens resurser är medborgarna. Att förmenta liberaler inte kan se något så enkelt säger mig en sak, dessa personer är inte liberaler utan någon gren på det socialistiska trädet.
Särskilt som samma liberaler bygger sina byggen på iden om att människan inte är egoistisk. Samma gamla socialism med annan retorik.
Varför du efter flera veckor drar upp samma tema igen förstår jag. Dock bevisar du än en gång att du själv inte förstår vad liberalism och socialism är—och att du fortfarande inte har sett skillnaden mellan en stat som den kunde/borde vara (”of the people, by the people, for the people”) och som den faktiskt är (för staten själv och/eller politiker, makthavare, m.m.).
Varför skulle liberalismen vara begränsad till vad som händer inom ett land?
Redan att en stat hindrar en statsväxel vore ett ”oliberalt” agerande av staten.
En av liberalismens kärnprinciper (som dock ibland måste modifieras av pragmatiska grunder) är att så länge man inte inskränker andras rättigheter får man göra vad man vill. En statsväxel vore enligt denna princip troligen för det mesta tillåten.
Åtminstone för mig handlar liberalismen dels om hur man ska agera mot andra människor samt hur statens roll i samhället ska se ut. Människor är människor oavsett var de kommer från, landsgränser är irrelevanta på det sättet. Att vi idag kan anses behöva landsgränser av olika praktiska skäl är inte argument för att det alltid måste vara så och det bör inte heller påverka våra attityder mot andra människor.
De som säljer ut idéerna för att få makt är inte liberaler utan sociopater som så många andra politiker. Liberalism är en idéologi som ligger nära det John Locke (”liberalismens fader”) stod för.
Det största problemet med dagens liberaler är att deras strävan är att ge all FAKTISK makt till kapitalet genom att avreglera alla spärrar som gör det möjligt för kapitalet att KÖPA all faktisk makt.
Denna deras strävan har mer gemensamt med kommunism än med sann liberalism.
Hur man som liberal kan rösta på Miljöpartiet (om man inte samtidigt är miljöfanatiker, givetvis) förstår jag ärligt sagt inte: Dels går en sådan röst indirekt till det anti-liberala S. Dels har jag verkligen inte intrycket att Miljöpartiet i sig vore ett liberalt alternativ.
I ett större perspektiv ser jag som ett centralt problem att den som säger sig vara liberal antingen ofta är en social-liberal/amerikansk-pseudo-liberal (vars åsikter ofta går i direkt motsatthet till liberalismen) eller blir räknad till dessa. Den som värjer sig genom en beteckning som ”nyliberal” tillskrivs istället åsikter och en mentalitet han i regel inte har (egoism, rovdjurskapitalism, …) och hamnar på det sättet i en svår situation.
Den liberal som röstar på MP är den liberal som sätter livsstilsfrågor före de ekonomiska. Den krassa verkligheten är att dagens rödgröna är bättre på livsstilsliberalism än alliansen, men att alliansen såklart är ljusår bättre på liberal ekonomisk politik än de rödgröna. Som liberal är det därför svårt att välja sida och det kokar ner till vilka frågor man anser är viktigast i sammanhanget. Vissa tycker ekonomin funkar tillräckligt bra men stör sig på saker som tvångssteriliseringar av transpersoner. Då blir det kanske grönt istället för blått i valkuvertet.
@Per Petterson
Vad menar du med ”livsstilsliberalism”? (Om du menar individens rättigheter och friheter utanför ekonomin ser jag inget särskilt som talar för MP.)
Vad angår specifikt ”tvångssteriliseringar av transpersoner” så är mitt intryck av det flertal klagomål jag har hört de sista få veckorna att denna formulering är grovt missvisande retorik. I min förståelse är en sterilisering en laglig förutsättning för den medicinska processen. Däremot består inget tvång i den vanliga betydelse som tex delvis har varit fallet med utvecklingsstörda. Om steriliseringen ska vara en förutsättning kan man diskutera (jag är insatt nog för att ta ställning), men det är principiellt en enorm skillnad mellan att inskränka någons ”naturliga rättigheter” (tex att ha sex med en samkönad partner) och att inskränka dem privileg man ger. (Könsbyten i Sverige är till stor del betalade av skattepengar. Jfr. http://trollhare.wordpress.com/2009/07/04/vad-kostar-ett-konsbyte-del-i/ Även den medicinska möjligheten att genomföra ett könsbyte kan ses som ett privileg från ett annat perspektiv.)
Jag är inte insatt nog för att ta ställning. Ursäkta.
Det finns gott om personer som betalat för sin egen transition, men som nekas juridisk fastställelse av sitt kön om de inte steriliserat sig också. Det finns även politiker som på allvar vill lagstifta om att det ska bli omöjligt att få ändrad juridisk könstillhörighet om man gjort sina operationer etc utomlands och således betalat dem själv. Det ska bara gå att göra i den undermåliga svenska vården enligt de rigida regler som lagts fast på 1970-talet – och på statens bekostnad. Om staten inte får bestämma och betala, så får det vara.
Liberalismen har idag samma val som den hade efter första världskriget då den sögs upp av den konservativa och nationalistiska högern efter vilket bäggre riktningar utplånade sig sjävla med känt resultat.
Det räcker inte för liberalismen att distansera sig från socialismen för att den ska bli trovärdig som frihetlig.
För en gångs skull håller jag med dig, Micke. Liberalismen måste kunna ta avstånd från såväl socialism som konservatism, i de respektive frågor där man inte håller med varandra.
Liberalismen det otäcka, som tar avstånd från fakta och pådyvlar andra ogrundade fantasier (om det är om EMU, fri invandring eller annat). Så bara positivt — inte minst för friheten — att konservativa partier i Europa är starka samt — om det nu är så — att liberala partier samarbetar med just konservativa partier.
Leve konservatismen! (Liberalismen mera lik kommunism:)
Liberalism är snarast just faktabaserad, eller måste i alla fall vara för att ha legitimitet. Fri invandring är ett liberalt ideal som ska eftersträvas, eftersom det går helt hand i hand med alla människors lika värde, något som är en grundpelare i liberalismen. Det faktum att det kan vara ett problem i dagens värld är inte ett argument för att man ska sluta sträva efter detta ideal.
Konservatism och kommunism är lika illa, lika dogmatiska och har lika taskig människosyn.