Idag har jag begått debattartikel, som Alliansfritt Sverige brukar kalla det. På Nyheter24 berättar jag varför de politiska partierna måste bli bättre på sociala medier och hur de kan bli det.
Det är svårt att på 3 000 tecken hinna med att berätta allting, så jag tänkte passa på att gå in lite mer på djupet här.
En sak jag noterat när jag gått igenom partiernas sociala medier är att det är en majoritet av dem som döljer inlägg av andra från sina fan-sidor på Facebook. Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna är de enda partier som visar det som andra skriver om dem. Övriga partier döljer detta. Det förvånar mig och gör mig fundersam över hur de andra partierna tänker.
Sociala medier handlar om dialog och öppenhet. Det har visat sig gång efter annan att det inte är en framkomlig väg att censurera inlägg eller att stänga till sina sociala mediakanaler. Speciellt i krissituationer förvärras de om kritiker upplever att deras inlägg censureras, men principen gäller även till vardags. Ett parti som försöker stänga ute debatten kommer att uppfattas som maktfullkomligt, slutet och som att det står långt ifrån vanliga medborgare.
Sverigedemokraterna har jag full förståelse för att de agerar på detta sätt. Det är helt i linje med deras partikultur, men det är också självbevarelsedrift – de skulle inte ha en chans att hinna med att rensa de inlägg som går över gränsen för det anständiga och kanske även det lagliga. Till viss del kanske jag kan förstå även Socialdemokraterna och Moderaterna, då de är de största partierna som lär få ta emot mycket spott och spe, vilket skulle dränka de inlägg som faktiskt efterlyste en sansad debatt om politiken. Men att Miljöpartiet, som jag uppfattar har en image som är nästan lika öppen för dialog som Centerpartiet, skulle välja att inte visa inlägg av andra, det gjorde mig riktigt förvånad. Det vore ytterst intressant att få veta varför de har fattat detta beslut, för jag tycker det uppenbart går emot best practice för sociala medier.
Jag är också uppriktigt förvånad att flera partier behandlar de sociala medierna så styvmoderligt. I dagens mediaklimat behöver ett parti minst en heltidsansvarig för de sociala medierna, beroende på partiets storlek, för att verkligen nå ut. Dessutom behövs en eller ett par starka företrädare som själva är aktiva i de sociala medierna – allra helst partiledaren såklart. Precis som medieträning är naturligt för alla partiledare, borde även social medieträning ingå i grundutbildning och ett konto i utåtriktade medier som Twitter tillhöra arbetsbeskrivningen. Självklart är det så att du inte når alla väljargrupper den vägen, men du når de grupper som inte ser på nyheter på TV eller läser dagstidningar.
Jag kommer fortsätta att bevaka vad partierna gör beträffande kommunikation under valrörelsen. I två månader till gör jag det i min yrkesroll som vikarierande ansvarig för Centerpartiets sociala medier. Därefter kommer jag göra det av eget intresse – eller möjligen i min nya yrkesroll, men det vet jag idag inte vad det kommer att vara eftersom jag nyligen började söka efter ett nytt jobb att gå till efter vikariatets slut den sista april. Oavsett så kommer jag att komma med analyser av partiernas PR- och kommunikationsarbete fram till årets sista val i september.
