Nattugglan slår till igen

Det slår aldrig fel. Hur tidigt jag än tänkt att lägga mig så står det alltid 23:XX innan jag börjar komma till ro och kan fundera på att släcka. Ibland kanske även midnatt hunnit passeras.

Det där med dygnsrytm är en spännande sak. Vårt samhälle premierar ett beteende som går ut på att vara tidigt på plats, att vara uppe med tuppen (var nu närmaste tupp finns, de flesta idag har väl aldrig ens sett en tupp i verkliga livet). Vi som istället gärna sitter uppe och ugglar och har massor med energi och är kreativa sent på kvällarna, men istället är trötta på morgnarna, vi får leva med att många andra i samhället tittar lite snett på oss. Åtminstone tidigt i karriären, när vi kommit en bit längre och fått den för många åtråvärda flextiden så är det plötsligt en helt annan sak. Jag är glad att jag är där.

Jag har pratat och skrivit om detta många gånger tidigare, men det stör mig att samhället ska vara så inrutat efter normer som går emot vad som faller vissa människor naturligt. Vi börjar tack och lov bryta heteronormen och låta även oss som blir kära i människor av samma kön ha möjlighet att göra karriär. Frågan är när vi ska bryta morgonpigg-normen och ordna ett samhälle som inte kräver att alla ska vara effektivas precis samma tider som alla andra.

Ett mer liberalt samhälle även på en sådan här punkt skulle också bli mer effektivt. När människor får använda sina egenskaper och sin potential på bästa sätt så uppnås också bästa resultat. Ett samhälle borde alltid eftersträva detta. Företag skulle få ut mer för lönekostnaden om de anställda arbetade när de var som effektivast och samhället skulle antagligen få både högre produktion och färre sjukdagar.

Kommentera

Post Navigation