Kulturpolitik är ett område som jag tycker är väldigt viktigt. Vad jag framför allt tycker är viktigt är att minska den politiska påverkan på kulturen och istället försöka hitta olika sätt för kulturen att själv bestämma. Kulturpolitik är per definition ett sätt för det offentliga att bestämma vilken kultur och på vilket sätt kulturen ska få komma till uttryck. Den konservativa och den socialistiska kulturpolitiken är väldigt lika varandra, båda vill definiera god och dålig kultur. En liberal kulturpolitik däremot, vill låta all kultur få komma till uttryck. I dagens samhälle, där pengar är en ganska avgörande faktor för vilken kultur som kommer att nå ut till publiken, är alternativa finansieringsformer ett av de viktigaste instrumenten för att åstadkomma frihet i kultursektorn.
Ett av de mest grundläggande verktygen är att uppmuntra sponsring av kultur på olika sätt. Idag finansieras någonstans i storleksordningen 2/3 av all kulturverksamhet genom bidrag från stat, landsting och kommuner. Den enskilt största finansiären är statens kulturråd. Kultur som får nobben till finansiering därifrån kan vända sig – nej vänta, det finns ju i princip inga andra stora finansiärer! Det fåtal stiftelser som existerar är väldigt restriktiva med att dela ut pengar. För företag och privatpersoner ska det mycket till för att de ska sponsra kulturen eftersom vi i Sverige varken har en tradition av eller några incitament till att skapa kultursponsring och mecenatsystem.
Jag glädjs åt att höra att Stockholms stadsbibliotek tagit beslutet att hyra ut rotundan till ett förlag. Det är ett steg i rätt riktning, men tyvärr har det genomförts på ett amatörmässigt sätt.
För det första är hyran löjligt låg. 50 000 kr är alldeles för lite för att hyra ut en så pass stor och dessutom hett eftertraktad lokal. För det andra kan man ifrågasätta tiderna. Jag ser inget problem att i undantagsfall stänga lite tidigare för att hyra ur lokalen till privata tillställningar, men det måste alltid tas under noggrant övervägande. Biblioteket är ju där för att låna ut böcker i första hand, något som även Madeleine Sjöstedt påpekat. Kan man ändå garantera att uthyrningen funkar, även om inte låntagarna själva kan ströva runt fritt i rotundan, tycker jag dock att det är helt ok.
Viktigt är också att skydda varumärket Stadsbiblioteket. Därför måste det till principer och rutiner för vem som får hyra och när samt hur mycket det ska kosta. I det här fallet är det t.ex. ett förlag som hyr, något som känns fullkomligt naturligt.
Om sådana regelverk tas fram, ser jag med glädje fram emot att i alla fall en kulturverksamhet har hittat ytterligare en finansieringsform. Sen är det bara kvar att ta tag i resten av kulturvärlden. Med nya finansieringsformer skulle kulturen i Sverige kunna blomstra på många fler sätt än den gör idag.
