Mer PP mot FP

”Det lustiga är att det inlägget till stora delar bekräftar det jag själv skrev igår på min blogg om varför FP är ett bättre alternativ i just europaparlamentet än vad piratpartiet är.”

Nu drar du förhastade slutsatser Per. Jag kan iofs se att du som folkpartist principiellt håller med i de yttranden Marcus avslutar sina stycken med, men problemet är ju att FPs kandidater mer än gärna viker sig i dessa frågor för att driva andra frågor. På riksplanet ser vi Björklunds uttalanden om skolpolitik som torde få varje person som kallar sig liberal att känna obehag, men för att koncentrera oss på EU-politik:

Överst på FPs lista över kandidater står Marit Paulsen. Saxat från FPs hemsida:
”Mat, djur, jord, skog och folkhälsa är de områden där Marit har faktakunskap och erfarenhet.” Allt väl med det, men de frågor jag som piratpartist brinner för kommer bevisligen i andra hand för Marit.

Tvåa hos FP är Olle Schmidt. Saxat från samma källa som ovan:
”Som EU-parlamentariker har jag arbetat med ekonomiska frågor, bistånds- och utrikespolitik, områden som jag vill fortsätta driva. Finanskrisen visar eurons styrka och att EU måste hålla ihop- även vad gäller energi och klimat samt mullrande stormakter som Ryssland.” Olle har förvisso ett bra track-record i de frågor jag brinner för, och hade jag kunnat köpa FPs övriga politik skulle jag nog kryssa Olle i EP-valet. Problemet ligger då i att så fort Olle fått tillräckligt många kryss för att garanteras en plats tillfaller övriga röster på honom en annan av FPs kandidater. Jag har inget emot Marit, men skulle FP mot förmodan få 3 mandat i valet kommer med största sannolikhet en röst på Olle innebära en röst på Cecilia…

Trea på FPs lista är Cecilia Wikström, som säger sig:
”Jag kämpar för yttrandefrihet och brinner för integritetsfrågor. I EP vill jag verka för att bekämpa brottslighet, prostitution och trafficking och främja bildning, jämställdhet och reformeringar av EU. Med mitt socialliberala patos och enträgna arbete vill jag vara med och förändra Europa!” Wow, vilket toppenkandidat vid första anblick! Börjar man skrapa lite på ytan växer dock en annan bild fram… Som vice ordförande i kulturutskottet har Cecilia arbetat FÖR att driva igenom IPRED, med motiveringen:

”Nu får konstnärliga skapare rimliga chanser att skydda sig mot intrång i upphovsrätten, utan att vi ”kriminaliserar en hel ungdomsgeneration”. Som förslaget nu ser ut har vi nått en bra balans mellan att värna upphovsmännens rättigheter och samtidigt se till skyddet för den enskildes privatliv. För oss liberaler som tar både integriteten och konstnärernas rätt på största allvar är denna avvägning central.”

”Nu får vi en harmonisering av lagen som innebär att svenska kulturskapare inte längre är negativt särbehandlade i förhållande till sina europeiska kollegor, säger Cecilia Wikström.”

Som liberal kan jag bara konstatera att jag inte på några omständigheter kan lägga min röst på någon av FPs kandidater, då jag i så fall köper grisen i säcken (som många beskriver en röst på PP). Utfallet blir ju nämligen som följer:

FP får 1 mandat, och min röst på Olle kan kanske se till att Olle blir FPs MEP.
FP får 2 mandat, och min röst på Olle säkerställer att Olle blir en av FPs 2 MEPar, samt ger indirekt stöd till Marit, som är före Olle på FPs lista.
FP får 3 mandat, och min röst på Olle säkerställer att Olle blir en av FPs 3 MEPar, samt ger indirekt stöd till Marit OCH till Cecilia (eftersom jag inte röstat på någon under Cecilia som kan peta ner henne).

Det innebär att en röst på Olle är liktydigt med:
1) 1 mandat som kanske har mina frågor på agendan (beroende på om Olle går om Marit pga kryss)
2) 2 mandat där en MEP driver mina frågor, och den andra är likgiltig
3) 3 mandat där två MEPar driver mina frågor, fast i olika riktning, och en är likgiltig.

Jämför med PP, där:
1) 1 mandat som säkert har mina frågor på agendan
2) 2 mandat som säkert har mina frågor på agendan
3) 3 mandat som säkert har mina frågor på agendan
osv…