Jag är inte medlem i Svenska kyrkan, jag har kommit ut som ateist för länge sen och jag har personligen inga starka känslor kring om jag själv ska gifta mig i kyrkan eller inte.
Nu har dock Svenska kyrkans kyrkomöte sagt ja till att behålla vigselrätten och därmed viga samkönade par från första november i år. Det är en seger för homosexuella troende som vill kunna gifta sig i kyrkan ”på riktigt”. En seger för kyrkans med proaktiva medlemmar givetvis.
Själv är jag fortsatt tveksam till två saker. Det ena är att enskilda präster ska kunna ”slippa” eller snarare vägra att viga samkönade par. Myndighetsutövning ska skötas på ett neutralt sätt och enskilda handläggares/utövares värderingar och åsikter ska inte spela in. Det andra handlar om samma sak, nämligen varför vi ska ha myndighetsutövning på entreprenad på detta sätt. Speciellt med tanke på just det faktum att alla präster inte måste behandla alla människor lika. Om man ska lämna ut myndighetsutövning till andra parter än statliga myndigheter, så måste den utövningen ske neutralt och med samma rättigheter för alla.
När vi nu trots allt har valt att inte slutgiltigt skilja kyrkan från staten, så är det ändå en stor framgång att samkönade par trots allt har rätt att vigas även i kyrkan.
Se Aftonbladet, DN, Expressen och SvD. Dessutom bloggar Martin Andreasson och Seved Monke om det.
1 kommentar
1 ping
Jag är inte överens med Per när det gäller kyrkans beslut. Men på några punkter kan jag helt hålla med. Och efterlyser mer nyanseringar i debatten.
Hittills har fokus mest legat på – något tillspetsat – att alla ska ha rätt att kräva allt av kyrkan. Men kyrkan är inte ett statligt serviceorgan som ska stå till tjänst med allt. Den som är ateist kan inte kräva att bli präst, den som är hindu kan inte kräva att kyrkan ska hålla hinduistiska riter, i ”rättvisans” namn.
Per tycker att präster ska tvingas viga samkönade par. Och det är han inte ensam om. Många vill att staten ska tvinga samfunden att tänka och tro som staten (eller den rådande trenden) bestämt. Men Svenska kyrkans beslut är nytt. När dagens präster prästvigdes gällde andra spelregler. Varför ska de tvingas ändra sin trosutövning mot sitt samvete och tro? Det är inte särskilt konstruktivt. Eller rättvist. Bara auktoritärt och tvingande.
Svenska kyrkan kan besluta att från och med nu gäller andra regler för den som vill bli präst. Det är en annan sak. Och bör vara kyrkans beslut. Ett sådant beslut vore f ö logiskt för Svenska kyrkans del, när man nu vill behålla vigselrätten/myndighetsutövandet, hellre än att vara en fri kyrka.
Men en bättre lösning för alla parter hade varit att skilja på myndighetsutövning och religionsutövning. Och här tror jag ändå att Per och jag kan vara överens. Varför ska samfunden ha myndighetsutövning? Flera samfund har i sina remissvar pekat på att det rimliga vore att alla samfund släppte vigselrätten. Då skulle vigseln bli en juridisk sak (där inte samkönade äktenskap är en rättvisefråga, inte en trosfråga), medan samfunden kan avgöra själva om de vill ha en ritual för samkönade äktenskap eller inte. (När det gäller baptistsamfundet kan i praktiken varje församling avgöra själv – vilket Norrmalms baptistförsamling är ett exempel på. Där genomdrev 28 medlemmar i god demokratisk ordning att församlingen viger homosexuella par.)
Det finns säkert de som tycker att kyrkor och samfund ska tvingas tycka annorlunda ändå – men då handlar det nog snarare om kyrkhat (kristofobi?) än om rättvisepatos…
[…] som bloggar intressant om detta är: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, […]