Jordbävningen i Haiti är en hemsk händelse, lidandet för människorna omöjligt att förstå. Jag är glad att min mammas kollega Ferdinand Joseph har lyckats få kontakt med sin släkt på Haiti och att de tydligen klarat sig. Alla har inte haft den turen.
Att skriva om hur hemsk katastrofen är tillför dock inget nytt. Det gör däremot det konstaterandet av Gunilla Karlsson att en hittills oanvänd bestämmelse i svenska Utlänningslagen, om uppehållstillstånd baserat på en miljökatastrof, kanske kan tillämpas och prövas för första gången när de första flyktingarna undan jordbävningen på Haiti söker sig till våra gränser. För mig som förespråkar en öppen och liberal migrationspolitik och på sikt vill ha fri invandring, är det spännande. Här har vi chansen att testa våra lagar. Är vi villiga att öppna vårt land för människor som under en viss tid kommer att behöva någonstans att bo, eller kommer vi fortsätta att visa människor på dörren enbart för att de inte kan anses aktivt och individuellt förföljda i hemlandet?
Att hjälpa människor på plats är självklart bäst i samband med en sådan här katastrof. Ingen människa vill ju egentligen lämna all den trygghet som hemmet innebär för att flytta till ett land där man inte ens kan språket. Däremot måste vi vara öppna för att välkomna människor hit om de behöver oss. Det måste vara självklart för ett öppet och demokratiskt land som håller de mänskliga rättigheterna högt.
