Otaliga gånger tidigare har jag skrivit om alkohol, i princip alltid i samband med att någon gått ut och argumenterat för olika grader av förbud. Idag är det vår moralistiska folkhälsominister Maria Larsson som tillsammans med några likasinnade skriver om riskerna med att låta unga människor dricka alkohol. Som vanligt hänvisas till forskning som ”ger starka belägg för att tonåringar bör avstå från alkohol även under gymnasietiden” men inte säger varför eller vilken forskning detta är. Det sägs också att ”tonåringar som bjuds på eller förses med alkohol av sina föräldrar dricker mer än andra ungdomar även utanför hemmet” men utan att nämna hur detta drickande yttrar sig eller för den delen vad källan till denna forskning är.
När jag personligen ser på alkohol, använder jag mina egna erfarenheter för att dra slutsatserna. Jag är ett praktexempel på hur argumentationen från folkhälsoministern, nykterhetsrörelsen m.fl. inte stämmer på individnivå. Mina föräldrar bjöd mig på alkohol första gången när jag var någonstans 13-14. I början fick jag lite vin utspätt med en massa mineralvatten, för att få prova på. Lättöl förekom också. Långsamt och alltid under deras uppsikt, alltid till en måltid, fick jag prova på mer saker och större mängder. Min första pint Guinness drack jag på Irland 1996.
Tack vare att alkohol på detta sätt avdramatiserades – plus att jag lärde mig redan från början att alkohol är något man dricker för att det är gott, inte för att bli berusad – kände jag aldrig någonsin ett sug efter att försöka smyga åt mig alkohol och dricka någonstans med kompisarna. Det fanns inte det där spännande, förbjudna som många hänvisar till när de provar alkohol och skaffar sig sina tonårsfyllor. Jag fick redan i tonåren en väldigt sund inställning till alkohol, något som idag förvisso lett till att jag är mer finsmakare vad gäller alkohol än min plånbok egentligen gillar. Fin whiskey och goda viner är något jag njuter av och jag är medlem i en förening som genomför vinprovningar med jämna mellanrum.
Det är möjligt att min totalkonsumtion över ett år ligger något högre än genomsnittet. I gengäld är det ytterst sällan jag dricker mycket på samma gång. Jag ser till att njuta av det jag dricker och skulle aldrig komma på tanken att hälla i mig något jag inte tycker är gott, bara för att bli berusad. Det har jag till allra största delen mina föräldrars ansvarsfulla attityd till alkohol att tacka för.
Att så mycket tid läggs ner på att försöka stoppa ungdomars alkoholkonsumtion totalt är inte det mest produktiva. Det är en del av tonåren att experimentera och lära sig. Attityden att alkohol ska vara bannlyst bland tonåringar har samma grund som moralpaniken som råder kring ungdomars experimenterande med sin sexualitet, att ungdomar gör saker som äldre generationer påstår att de aldrig skulle göra (även om de sannolikt drömmer om det och ibland även praktiserar själva). Istället för att låta ungdomar experimentera och växa, vill äldre generationer förbjuda och stoppa.
För att belysa hur galet det kan bli ska jag citera ytterligare ett stycke ur debattartikeln:
I regeringens nyligen presenterade proposition om ny alkohollagstiftning skärps reglerna kring det undantag som, under vissa omständigheter, tillåter att personer som inte uppfyllt föreskriven ålder kan bjudas på alkohol. Huvudregeln är alltjämt att det inte ska vara tillåtet att bjuda minderåriga på alkohol; för folköl gäller 18 år och för övriga alkoholdrycker en 20-årsgräns. I motiveringen till lagförslaget konstateras att det behövs en ökad allmän medvetenhet om skälen till den restriktiva hållningen.
Lagförslaget har kritiserats av nykterhetsrörelsen för att inte vara tillräckligt hårt när det gäller att hindra ungdomarstillgång till alkohol. Trots det står det i lagförslaget att det inte ska vara tillåtet att bjuda ungdomar under 20 på annat än folköl. Detta är i förlängningen ett kraftfullt underkännande och omyndigförklarande av föräldrarna. Jag menar, på krogen är det tillåtet att servera alla över 18 alkohol, men i hemmet ska det råda 20-årsgräns? Trots att föräldrar i 99% av fallen är mer ansvarsfulla när det gäller alkoholservering till sina ungdomar än krogarna någonsin kommer att vara?
Moralpaniken när det gäller ungdomars liv och leverne lär vi inte bli av med i första taget. Jag hoppas bara att människor lär sig att tänka själva, prata med varandra och hittar den bästa lösningen i varje enskilt fall. Individer är olika och friheter ska inte tas bort bara för att några inte kan hantera dem. Alla friheter möjliggör ett missbruk, men lösningen är inte att ta bort friheten, lösningen är att missbruk beivras. Det är så vi bygger ett modernt samhälle där individen tillåts att växa fritt.
2 pingar
[…] (om några år) bjuder mina tonåringar på ett glas öl eller ett glas vin till festmiddagen, så är inte samma sak som att de får suga med sig en flaska eller två till partyt med […]
[…] http://perpettersson.wordpress.com/2010/04/07/ansvarsfull-alkoholattityd-betyder-inte-skrack-och-for… […]