Klyftorna ökar skriker vänsteroppositionen så snart Alliansen föreslår något som inte är hämtat från något av vänsterpartiernas egna partiprogram. Ibland stämmer det också, men som Margaret Thatcher sa så är vänstern bara intresserade av skillnader. Små skillnader är alltid bättre enligt vänstern, även om det innebär lägre levnadsstandard för alla. Socialdemokraterna har till och med institutionaliserat detta synsätt i Sverige.
Sättet de lyckats med detta är genom att definiera fattigdom som att ha en inkomst som är ”60 % eller mindre av medianinkomsten”. Det gör att det bara finns ett sätt att utrota fattigdomen: tryck ihop lönerna så att ingen lön hamnar lägre än 60% av medianen. Det betyder att lönespridningen måste minska och exempelvis studier lönar sig sämre. Det ger dock en öppning för att några få individer kan ha astronomiska lönesummor – medianlönen höjs inte nämnvärt av några skyhöga löner till skillnad från medellönen.
Tankefelet här är givetvis att fattigdom inte handlar om att jämföra sig med andra. Fattigdom handlar om att inte kunna sätta mat på bordet eller att inte ha hela och rena kläder att ta på sig. Ett samhälle med enbart höginkomsttagare, där alla familjer har minst två 42″ LED-skärmar hemma, kommer fortfarande riskera fattigdom enligt denna förlegade definition. Det enda som den definitionen åstadkommer är att det kommer att finnas fattigdom så länge samhället inte är rent socialdemokratiskt.
Detta sätt att använda statistiken är givetvis ett smart sätt att vända politiken till sin egen fördel – så länge ingen genomskådar knepet. Nu har den dagen kommit och socialdepartementet har begärt att Försäkringskassan i nästa rapport ska redovisa alternativa sätt att beräkna antalet fattiga i Sverige. Ett sätt som kommer att användas är att beräkna de fattiga som de som har rätt till socialbidrag. Att det är mer rimligt, om inte perfekt, torde vara uppenbart.
3 kommentarer
1 ping
Nå då kan vi jämföra med förra stora låg konjunkturen 1991-1996. Under den perioden så sjönk den disponibla inkomsten för samtliga inkomst grupper det vill säga så väl höginkomsttagare som låginkomsttagare fick det sämre. Under denna kris så har den disponibla inkomsten enbart sjunkit för den fattigaste femtedelen resten har fått mer pengar i plånboken och ju rikare desto mer har man fått.
Under denna regering har alltså de fattigaste fått betala för krisen, 90-tals krisen fick alla betala för.
Men nu råkar det ju vara så att till skillnad från i Thatchers storbritanien har inte bara de fattiga fått det relativt sämre, i alliansens Sverige så har de faktiskt fått det absolut sämre. De har alltså fått lägre disponibel inkomst. Därtill har antalet socialbidragstagare ökat. Så oberoende hur man räknar har antalet fattiga ökat.
Föreslår Mattias Lönnqvists inlägg för vidare läsning. Där kan man bland annat se att lågkonjunkturer ökar fattigdomen oavsett politik. Därför är det inte relevant att jämföra effekten av Aliansens politik under lågkonjunkturen med Socialdemokraternas politik under högkonjunkturen precis innan.
[…] This post was mentioned on Twitter by Per Pettersson. Per Pettersson said: Konsten att skapa klyftor: http://wp.me/prWTN-mn […]