Vård för papperslösa – medmänsklighet eller omänsklighet

I Sverige är det svårt att få vård utan korrekta papper i handen. Sverige och Österrike är de länder som placerar sig i botten vad gäller vård av papperslösa. Det är en skam och det är på tiden att det förändras.

Illustration: Annika Huett

Föreställ dig att du befinner dig utomlands. Du kanske är där på semester eller av annan anledning. På något sätt har du vandrat över gränsen till grannlandet utan att ha med dig ditt pass och i snårskogen där, kanske bland templen i gränslandet mellan Thailand och Kambodia, ramlar du och bryter benet. Kommer du vilja ha vård i det landet där du faktiskt fallit och blivit hittad av en guide? Antagligen. Du kommer leva rövare om de vägrar ge dig vård på grund av att du inte har pass och visa med dig i fickan. Om de får för sig att det är viktigare att utreda huruvida du ska utvisas än att du får benet gipsat kommer du att hota läkarna, tjänstemännen och nästan hela landet med västvärldens vrede. Inte sant?

Föreställ dig nu att du vistas utan papper i Sverige. Du kanske har fått avslag på din ansökan om uppehållstillstånd och därför har valt att gömma dig, eftersom du kommer att torteras och kanske avrättas om du skickas hem igen, oavsett vad migrationsverkets experter tror sig veta om ditt hemland, det land du växt upp i och de antagligen aldrig ens satt sin fot i – om de alls vet var det ligger. Din dotter ramlar ur trädet som hon klättrat upp i och bryter armen. Skulle du då förvänta dig att få hjälp från vården?

Idag kan papperslösa inte få vård på många håll i Sverige. Dels handlar det om en ständig rädsla för att de ska bli tagna av polisen och utvisas om de söker sig till det offentliga Sverige. Dels handlar det om att de vårdkostnader som vi tar för givna inte gäller för dem som inte har papper på att de får befinna sig i landet. De kostnader för vården som tas ut av papperslösa, ofta människor med små eller inga ekonomiska medel, gör det i praktiken omöjligt att uppsöka vård. Hippokrates ed har plötsligt fått förbehåll om att du måste ha rätt härkomst eller papper för att få hjälp, istället för att vara ett universellt löfte om att vårda de sjuka.

Region Skåne har redan tagit steget att erbjuda papperslösa flyktingar vård på samma villkor som svenska medborgare. Kostnaden är en miljon kronor om året. I en vårdbudget på nästan 25 miljarder kronor betyder det att den posten utgör 0,004 % av totalen. Det är ett litet pris att betala för medmänsklighet – något som till och med Sverigedemokraternas representant i vårdnämnden höll med om när beslutet togs i mars 2008.

– Det de sa var just det att de här människorna är redan här. Om de ska avvisas eller inte avvisas är inte en fråga för oss, vi sysslar med vård. Det tycker jag var hedervärt.

Gilbert Tribo (FP) i ett uttalande till DN när det begav sig

Det kan inte råda några tvivel om att det enda rätta och medmänskliga att göra är att ge vård till den som behöver det, oavsett deras juridiska status. Det måste gälla papperslösa flyktingar lika mycket som alla människor som vistas legalt i landet, oavsett åkomma eller diagnos. Vården är en av det offentligas kärnverksamheter och den måste vara universell och ges på lika villkor. Oavsett vissa kommentarer från sverigedemokratiskt håll visar exemplet Skåne att den enda vägen att gå i vårdfrågor är att visa medmänsklighet och medkänsla. Vem vill ha ett kallt, omänskligt samhälle där dina papper avgör hur du behandlas? Inte jag i alla fall.

Intressant?

I Sverige är det svårt att få vård utan korrekta papper i handen. Sverige och Österrike är de länder som placerar sig i botten vad gäller vård av papperslösa. Det...