Efter att ha varit ute och rest i Europa har jag blivit inspirerad att skriva en vision för framtiden, en vision om ett Europa och på sikt en värld utan gränser.
Den Europeiska Unionen är en fantastisk skapelse, trots sina många praktiska fel och brister. Idag kan vi resa i större delen av vår kontinent utan pass tack vare Schengen. Vi kan betala med samma valuta i många länder tack vare EMU. Vi har rätt att bosätta oss och arbeta i vilket som helst av unionens medlemsländer. Listan över fördelar kan göras lång.
Den som reser utanför de länder som ingår i alla dessa samarbeten påminns dock snabbt om att inget är perfekt ännu. Efter att själv ha rest från Sverige – medlem i EU och Schengen men inte i EMU – till Skottland – medlem i EU men varken i Schengen eller EMU – via ett land som är medlem i allting, visas kontrasterna tydligt. Passkontrollen mellan Stockholm och Amsterdam var högst begränsad och i praktiken hade det för min del räckt med mitt ID-kort, eftersom det är giltigt inom hela Schengenområdet. När vi reste vidare till Storbritannien var det däremot passkontroller på flera ställen och längst kö var det i kontrollen när vi kom till Glasgow. I Amsterdam kunde man också betala med den gemensamma valutan Euron, något som inte är vare sig svenskar eller britter förunnat.
Allting blir så mycket lättare med samarbeten och gemensamma lösningar, det har visats gång efter annan i exempelvis näringslivet. Internationella standarder sätts för att underlätta för vanliga människor, oavsett om det gäller pappersstorlekar, måttsystem eller frihandelszoner. Vore det inte bra om vi kunde sätta fler internationella standarder, så det blev lättare inte bara att samarbeta med andra länder utan också att resa till och från dem?
Jag ser framför mig ett Europa och på sikt en värld, där gränser allt mer suddas ut för att på sikt försvinna. Gränser är linjer ritade på ett papper eller möjligen, numera, i ett kartprogram på en dator. Ofta är de inte ens speciellt bra ritade och skiljer mellan folk som delar kultur och språk, medan andra inkluderas utan att egentligen förstå vad de gör där.En gräns mellan Indien och Kina ritades med en alldeles för tjock penna för en massa år sedan, vilket gör att det fortfarande tvistas om exakt var gränsen går. Felmarginalen är någon mil eller två åt endera hållet. Den som tittat på en karta över Afrika inser rätt snart att någon tröttnade rätt snabbt på att dra naturliga linjer och istället plockade fram linjalen.
Låter dessa linjer som tillförlitliga källor att grunda viktiga beslut på, så som vem som har rätt att resa vart eller vem som har rätt att arbeta i en viss stad?
Gränser mellan kulturer är i bästa fall suddiga blyertsstreck. Varför skulle då våra konstruerade gränser ha betydelse? I min vision av världen avspeglas det i kartorna. Gränser är indelningar efter administrativa områden, inte efter länder som kan sluta sig mot omvärlden. Kulturer och språk är mer naturliga baser för kartor än de gamla nationerna, som istället ses som kuriösa inslag från en mer primitiv historia. Människor, varor, tjänster och information färdas fritt över hela världen utan att riskera strafftullar, censur, avlyssning eller handelshinder. Människor lever fria och utan inskränkningar baserade på geopolitik, eller att för den delen på att franska bönder känner sig hotade av bättre och billigare spannmål från utvecklingsländer.
Min vision är en värld med öppna gränser och fri rörlighet för alla människor. Jag hoppas att jag hinner få uppleva den världen, åtminstone embryot till den, inom min livstid.
3 kommentarer
En vacker vision, som säkert inte är helt otänkbar, men ändå fylld av praktiska hinder på vägen.
Gränser av olika slag kommer nog alltid att behövas, om inte annat så av, som du också nämner, administrativa skäl. Redan idag har vi ju det i form av län, kommuner, delstater kantoner och allt vad det heter i olika länder.
Jag skulle vilja ställa frågan om du, i din vision, ser det som möjligt att man har en likadan lagstiftning överallt. Är det ens önskvärt, eller kan det finnas skäl att vilja lagstifta olika på olika platser?
Gränser är en sak, det är en annan att de ska sätta hinder för människor att röra sig.
Vad gäller lagstiftning så tycker jag att samma lagar och regler borde gälla överallt, ja. Jag tror ju inte på överdriven detaljreglering i lagstiftning så jag anser att de lagar som finns borde gå att göra allmängiltiga. Sen finns det alltid sociala uppförandekoder baserade på kulturer och dessa kommer alltid att vara lokala, men socialt beteende hör inte hemma i lagstiftning. Lagstiftning finns till för att skydda alla människors grundläggande rättigheter. Att känna sig obekväm och liknande är inte att betrakta som att man fått sina rättigheter kränkta. Därför ska vi exempelvis varken ha lagstiftning som förbjuder kvinnor att visa håret eller att dölja det med en slöja.
Någonting säger mig att du kommer att gilla detta inlägg om fri rörlighet inom EU borta på 2022.nu. Mest eftersom det tycks som att du och den gode författaren har samma syn på saken. :3