Copyswede har lyckats tvinga in fler kopieringsavgifter i kommande lagstiftning. Från och med 1 april kommer vi antagligen att betala avgifter på externa hårddiskar och USB-minnen. Det aktualiserar frågan om när generella straffavgifter en gång för alla ska nå vägs ände.
Fotografkollega. Foto: Per Pettersson
Jag är amatörfotograf. Jag fotograferar friskt när jag hinner och har något att fotografera. Jag har precis skaffat en ny kamera med högre upplösning, vilket gör att bilderna blir ännu större än tidigare. Självklart vill jag lagra dessa bilder och eftersom jag har en iMac är det inte aktuellt att sätta in så många nya interna hårddiskar i den burken. Alternativet är alltså externa hårddiskar, antingen via USB, FireWire eller nätverk, när mitt lagringsutrymme tar slut.
Nu vill lobbyisterna i Copyswede, som säger sig kämpa för oss kulturskapare och våra rättigheter, att jag ska tvingas betala extraavgifter på mina externa lagringsmedier, som straff för att vissa människor använder dem för att lagra piratkopierat eller privatkopierat material. Precis på samma sätt som alla andra flyttbara lagringsmedier som CD/DVD och kassetter redan är belagda med motsvarande avgifter. Det är absurt. Varför ska jag som kulturskapare betala en straffavgift för att jag vill lagra mina egna skapelser? Kan jag registrera mig som kulturskapare hos Copyswede och få tillbaka mina avgifter när jag köper en hårddisk?
Vi måste inse att det här med generella straff mot alla, när några beter sig på ett mindre önskvärt sätt, är ett kollektivistiskt och förlegat sätt att tänka. Kollektiv bestraffning är förbjudet på de flesta håll i samhället, men när det gäller upphovsrättsskydd och några andra områden är det snarast uppmuntrat. Det är absurt.
Om upphovsrättsindustrin kunde ägna sig åt att hitta på nya affärsmodeller som gjorde att människor blev mindre intresserade av att piratkopiera, istället för att hitta på nya sätt att försöka hindra en oundviklig teknikutveckling och straffa människor som inte har gjort något fel, så skulle nog alla bli mycket lyckligare.
Vi är framför allt många kulturskapare som faktiskt inte är det minsta intresserade av att ha något med Copyswedes beskyddarverksamhet att göra.
8 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Mrhama:
Producenten tar betalt av sina kunder, ingen annan. Det sker när du KÖPER ett album eller en film (inte kopierar).
Privatkopieringsersättning är inte ett sätt för producenter att ta betalt. Det är ett sätt för upphovsmän att få ersättning för marknadsstörning på grund av elektronikbranschens försäljning av lagringsmedier. Detta sker när du KOPIERAR ett album eller en film (inte köper).
Jag avkräver inget som helst ansvar av staten att trygga min försörjning. Däremot vill staten att jag kompenseras när jag drabbas av intäktsförlust på grund av att mina alster kopieras (gratis) istället för köps av den som använder dem.
@Juristsoffan
Jag pratade aldrig om pirat utan jag ifrågasatte om det var skäligt att lämpa över kostnaderna på 3e part i stället för att ta ut avgiften för den ”skada” privatkopieringen åsamkar i priset på produkten man saluför. Det är så alla andra branscher gör och inte går och tigger om pengar hos staten för overiferad skada. När kalkylerna såväl för prvatkopiering och piratkopiering tar fel på flera magnituder så är det långt utanför 95% säkerhet som är brukligt annars för att anser något säkert.
Elektronikbranchen tjänar inte pengar på att skada musikbranchen. Det var tamigtusan det löjligaste jag har hört. Det är ungefär som att påstå att bilbranchen skadar musiken genom att montera bilradio. Det är helt skilda saker som inte har med varandra att göra. Externa hårddsiakr används inte för att lagra privakopierat material utan för bacckup av egenproducerat material som semeterbilder, filmer och liknande. Copyswede har inget att göra med mina bildalbum och så ska det förbli!
Det är också skitsnack att prata om att ”avgiften” tas på branchen. Alla inkomster oavsett näringsgren kommer från slutkonsumenten. Men det är klart att folk verksamma med parasitkultur inte förstår dessa elementära saker. Det är samma tongångar som hörs när ”kommunister” (som America Vera-Zavala) tigger bidrag till halvdöda kulturgrenar ingen jävel bryr sig om.
Erästtningmodellen är dels felriktad (inkomster ska i en fungerande marknad komma från försäljning och inte från 3e part) och dels felaktig. Som du vet så är exempelvis ersättningsanpråken i TPB av en sådan karaktär att TPBs samlade skada på kultursektorn är större än världens samlade BNP. Detta i en svensk rättegång där skadestånd ska vara baserade på reell skada, något som kan vara annorlunda i andra länder som USA. Dessutom klarar Copyswede inte av att fördela pengarna jämlikt och med tillräcklig presicion. Hur vet dem exempelvis vilken artist som blir kopierad och i vilken utbredning? Det enda rimliga är att man tar ut ett pris på produkten och räknar med att dess användning kan vara annorlunda än vad man kanske tänkt. Vill man inte ställa upp på mina villkor ska man inte befinna sig på den öppna marknaden utan endast leverera livemusik och liveteater. Som producent kan musikerna och deras representatner endast kontrollera försäljningstillfället och avböja när de inte komemr överens med köparen i eventuell förghandling. Vill dem behålla makt över utnyttjandet av sin fysiska produkt i längre skeden får dem i stället sälja en licens på det sätt mjukvaruvbranchen gör. Alltså bör musikskapare ersätta CD med musiklicens och DVD med filmlicens för att kunna ha fortsatt kontroll över produktens användning. Men om konsumenterna inte gillar licensmodellen så har producenterna exakt noll rätt att kräva ersättning för utebliven inkomst. Det är tragiskt att kulturindsutrins lobbyorganisationer inte förstår sig på marknadsekonomi utan fastnar i smygfaschism när det passar sina syften och att politikerna gärna ger sanktion åt detta beteende som vältras över fungerande brancher som tar sitt ansvar och lever i harmoni med sina konsumenter. Detta beteende som copyswede har visat har förövrigt Ayn Rand förutspått i Atlas Shrugged där hon ägnar åtskilliga sidor att beskriva hur beskyllningar på 3e part urholkar den fria marknaden på sikt.
Siba tar betalt av konsumenten för en produkt de tillsammans med tillverkaren leverar. kulturindustrin har leverat exakt noll i denna transaktion och kan därför inte kräva någon ersättning. Dem har bara makt över sina egna produkter, därav mitt förlag om att inkludera privatkopieringsavgiften på skivan man köper helt utan inblandning av tvång och statlig reglering.
Jag förtydligar i capslock:
PRODUCENTEN SKA TA BETALT AV SINA KUNDER OCH INGEN ANNAN! STATEN HAR NOLL ANSVAR ATT TRYGGA DIN FÖRSÖRJNING BARA FÖR DU ANSER DIG VIKTIG SOM DEL I DEN INDUSTRIELLA DELEN AV KULTURSEKTORN!
Som konklusion lämnar jag kvar följande bild och lämnar denna diskussion: http://xkcd.com/386/
När Mrhama ändå talar om myter:
1) Avgiften är inte en straffavgift utan en ersättning för inkomstbortfall.
2) Som Tobias skriver – avgiften tas inte ut som ersättning för piratkopiering, utan för privatkopiering. Helt olika saker.
3) Avgiften tas inte heller ut av konsumenten, utan av en elektronikbransch som tjänar pengar på att kulturskapare förlorar intäkter när t ex deras musik kopieras för privat bruk. Ex: du drar över ett album från din polares skivsamling till din mp3-spelare istället för att köpa albumet.
4) Ersättningmodellen bygger på undersökningar om vad som kopieras och utbetalning sker till dem som faktiskt kopierats.
5) Att elektronikbranschen tar ut kostnaden för avgiften på sina kunder kanske upplevs som orättvist, men är inte så konstigt. Kunderna betalar nog även elektronikbranschens kostnader för andra avgifter och licenser också. Eller rättare, kunderna betalar ALLA elektronikbranschens kostnader. Varför inte klaga på att man tvingas betala hyra åt SIBA när man köper en hårddisk hos dem för att lagra privata fotografier?
http://piratlobbyn.blogspot.com/2010/12/elektronikbranschen-och-piratrorelsen.html
För att kommentera just detta lite:
1) Helt korrekt, det är inte en straffavgift.
2) Frågan är om det är relevant att i så fall kräva ersättning för att människor drar över en inköpt skiva till sin egen mp3-spelare? Har man köpt verket bör man också kunna lyssna på det i olika medier och alltså borde man inte behöva betala för att få använda den på olika sätt. Det går ju inte att använda två kopior samtidigt. Om man med privatkopiering däremot menar att man låter en kompis får en kopia, så är det relevant att kalla det piratkopiering istället och säga att det är det avgiften ska motsvara. En privatkopieringsavgift är därmed inte motiverad.
3) Det spelar ingen roll vem avgiften tas ut från rent formellt, det är alltid slutkonsumenten som betalar kostnaden. Så kommer det alltid att vara, oavsett vad det gäller för skatt eller avgift.
4) Dessa undersökningar är lätta att ifrågasätta eftersom den som kopierar sällan vill dela med sig av uppgifter om vad hen kopierar.
5) Se 3. Ett företag måste ha vinster och måste därmed ta ut högre priser av slutkonsumenten om avgifter och andra omkostnader stiger i tidigare led. Det är inget konstigt och inget att uppröras över. Problemet är att man måste betala en avgift för något man inte gör, speciellt om man som kulturskapare måste betala andra kulturskapare för utebliven inkomst för att man själv vill lagra sina egna verk. Den ologiska effekten undergräver avgiftens legitimitet, speciellt när en organisation samlar in avgifterna utan att tillåta alla kulturskapare som har behov av lagringsutrymme att registrera sig som medlemmar.
Slutsatsen blir att även om det formellt är helt juridiskt korrekt, så blir det inte legitimt i ett allmänt rättsmedvetande.
Jag tycker att det är på sin plats att påpeka att den s.k. kassettavgiften är till för att ersätta [vem det nu är som ersätts i slutänden] för den lagliga kopieringen, dvs den man enligt svensk lag får göra privat till familj och vänner. Det har ingenting med piratkopiering att göra.
@Sophie:
OK, tydligen så har ni rät till kakan av någon anledning. När ska tandkrämstillverkarna få sin del av kakan? för att inte tala om min rättfärdiga del som arbetslös? tänk på barnen i afrika, har inte dem också en del av kakan i elektronikförsäljningen?
Det finns inget inkomstbortfall, det är en myt som inte blir ett dugg sannare för att den upprepas. TPBs påstådda skada på kultursektorn skulle uppgå till större summa än hela världsekonomin om samtliga verk där belades med skadestånd enligt den modell som tillämpas på det fåtalet verk som var med i rättegången. Samtidigt så går det rekordbra för kultursektorn. Jag ser alltså ingen som helst rättighet att öka priset med 33% för att ni TYCKER att ni behöver det utan bevis som befinner sig inom ett rimligt konfidensintervall som inte diffar på flera magnituder. Att ni skulle göra en förlust på 160 spänn för att jag tar backup på mina bilder jag tog med systemkameran förefaller mig helt orimligt. Eller ni kanske glömde ta betalt för att ni EGENTLIGEN tog bilderna åt mig?
Avgiften är ju en schablonavgift och som sådan läggs den på alla berörda lagringsmedier som säljs. Alternativet är ju att den som säljer lagringsmediet till oss registrerar vad det ska användas till, så att de slipper avgift i de fall lagringsmediet ska användas till annat. Det tycker jag verkar mindre attraktivt.
Bra att kulturskapare som får sin inkomst påverkad av elektronikföretagens stora vinster på att sälja dessa produkter får sin del av kakan. Varför ska importörerna tjäna pengar på någon annans inkomstbortfall? Någon rimlighet får det väl ändå finnas även i teknikvärlden?
Fast jag menar ju att vi borde sluta ha straffavgifter på lagringsmedia och istället se till att branschen utvecklar tjänster för att gå med vinst på den nya tekniken och distributionsmöjligheterna. Så nej, jag vill inte registrera vad media ska användas till, jag vill avskaffa en massa avgifter till höger och vänster. Punkt.
[…] som bloggar om detta: Tkj, Per Pettersson. […]