Jag borde egentligen läst boken så snart den kom ut, eller åtminstone efter att jag fått höra att jag citerats i den. Tyvärr blev så inte fallet och inte förrän nu har jag börjat läsa Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan. Det går snabbt, språket har bra flyt och det är lätt att hänga med i det. Dock ägnade jag ett gäng sidor åt att störa mig allt mer på Ekis Ekmans ständiga hopblandning av att sälja en tjänst och att sälja sig själv, något som jag alltid blir lika irriterad på i debatten om sexhandel. Så, som på beställning, dyker jag själv upp i boken precis efter detta avsnitt och hon gör ett försök att förklara sin syn. Efter att ha läst det är jag dock fortfarande av samma uppfattning och jag tänkte göra ett försök till att berätta varför.
Enligt Ekis Ekmans modell så har jag, Filip Wästberg och Petra Östergren gjort en avancerad trestegsraket när vi skriver om sexuella tjänster som tjänster och inte försäljning av en kropp:
jaget blir till kropp
kroppen blir till sex
sex blir till tjänst
Det är en intressant konstruktion som dock inte har något med mitt resonemang att göra.
Ekis Ekman använder konsekvent benämningen ”vara” för sexuella tjänster. I allmänt språkbruk brukar dock ”varor” och ”tjänster” vara två distinkt olika saker. Lika lite som en klippning hos frisören kan anses vara en vara, kan en sexuell tjänst anses vara en vara. Med Ekis Ekmans logik säljer en sexsäljare sin kropp, eller åtminstone sin vagina – alla sexsäljare verkar av någon anledning vara kvinnor i Ekis Ekmans värld – när hon säljer en sexuell tjänst. Med samma logik skulle en frisör sälja sina fingrar varje gång hon klippte någon, en inläsare av ljudböcker sålde sina stämband, sin tunga och sina läppar varje gång hon läste in en bok. Och så vidare.
Poängen är att en vara är något man tar med sig hem, medan en tjänst är något man utför med hjälp av sin kropp men som på intet sätt innebär att köparen tar med sig en del av dig. Att sälja sin kropp är semantiskt liktydigt med att köparen tar med sig din kropp och kan sälja den vidare. Om så är fallet är det inte längre handel med sexuella tjänster utan med människor som vi pratar, något som förekommer men då kallas det inte prostitution, ens av Ekis Ekman, utan människohandel, trafficking eller motsvarande.
Det är avsaknaden av denna distinktion som retar gallfeber på mig varje gång jag ska debattera sexhandel. Jag kan gärna debattera och ta del av statistik och vittnesmål. Det jag inte klarar av är ohederlig retorik, vilket är vad den gamla slagdängan om att ”sälja sin kropp” är. Säljer jag min kropp har jag den inte kvar i min ägo, punkt. Bestämmer jag över min kropp? Kan jag använda den som jag vill en halvtimme senare? Då har jag inte sålt den till någon! Då är den fortfarande min! Vad är det som är så fruktansvärt svårt att förstå med denna enkla semantik?
Jag ger mig inte in på debatten om legaliseringen av sexhandel eller andra delar. Det finns gott om inlägg på min blogg om detta och taggen sexköpslagen ger gott om läsning på ämnet. Jag ville med detta inlägg enbart – ännu en gång – förklara vad det är som stör i Ekis Ekmans med fleras argumentation. Den avancerade resonemangskedja som presenteras i Varat och varan har inget att göra med hur jag resonerar och sannolikt är det inte många andra som resonerar så heller. På samma sätt lägger Ekis Ekman orden i munnen på många debattörer, genom att tolka och teoretisera om hur de egentligen resonerar – vilket utmynnar i ett konstruerat bakomliggande resonemang som åtminstone jag finner inte bara främmande utan rent absurt.
Jag kommer sannolikt aldrig övertyga Kajsa Ekis Ekman om min ståndpunkt och med det resonemang hon för kommer hon aldrig att övertyga mig. Det vore dock trevligt om vi kunde försöka enas om så enkla saker som semantik. Sådant underlättar debatten.
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Ekman möter ju alla dina argument och krossar dem totalt… Man kan inte skilja på kropp och själ, tjänsten prostituerade erbjuder är inte en tjänst som går att jämföra med att köra buss. Läs hennes bok igen, med öppet sinne, och du kommer förstå vilken grym politik du förespråkar. Du tror du står på de prostituerades sida, men det är egentligen hallikarnas sida du tar.
Hon hävdar att man inte kan skilja på kropp och själ och att tjänsten inte är jämförbar. Hon hävdar också att det är en vara man säljer, eftersom man använder sin kropp.
Om du läst mitt inlägg, så har jag sökt förklara varför jag inte håller med henne om hennes åsikter. För det är vad det handlar om, åsikter, inte vetenskapligt belagd fakta och sanning. Vilket ytterligare understryks av att hon inte kallar tjänsten för tjänst, utan väljer att kalla den vara för att understryka sin hyfsat rabiata ståndpunkt.
Om du kände till något om de prostituerades situation, skulle du också med ett öppet sinne behöva läsa det som är skrivet utifrån deras perspektiv och de undersökningar som helt utan fördomar gjorts med dem som respondenter. Då skulle du förstå vilken skada din ståndpunkt orsakar.
Jag kan inte kräva att du ska ändra uppfattning i den ideologiskt betingade frågan om huruvida sex ska vara något problematiskt eller något att avdramatisera och bejaka – för inställningen till sexualitet är kulturellt betingad och det finns ingen universell sanning – men du kanske bör göra en konsekvensanalys av dina åsikter.
När det kommer till sexuella tjänster, så går det att sälja tjänster utan att sälja sig själv.
——————————-
Inte generellt.Det går att sälja sexuella tjänster utan negativa konsekvenser och utan att sälja sig själv för dom individer som är tränade att skilja på sexualitet och jaget när detta är nödvändigt av olika orsaker.
Majoriteten av oss har inte denna förmåga och min tes är att en legalisering som en konsekvens av markandsdynamik kommer att ”lära” många fler och i synnerhet unga att skilja på sexualitet och jaget på kommando och MIN uppfattning är att detta kommer att förändra oss negativt.
Jag anser inte att det är et steg framåt att göra varje aspekt av en människa till något som man köper och säljer på en marknad som ytterst inte kontrolleras av individen själv.
En sak är helt klar och det är att man ur dom allra flestas perspektiv säljer sig själv när man säljer sexuella tjänster.
Dom allra flesta av oss har ett psyke vars olika aspekter är intimt förknippade med varanann och om man ägnar dig åt att suga av 4 män om dagen så påverkar detta hos dom allra flesta vissa aspekter i övriga livet i högre grad än om man kör buss.
Förutsättningen för att det INTE ska göra det är att man under en längre tid förändrar normer på ett sånt sätt att männniskor i allmänhet börjar anser att det inte är nån stärre skillnad på att suga kuk och att köra buss.
Många strävar idag efter ett sånt samhälle.
På ett sätt kan jag ge dig rätt, på ett annat sätt inte. Jag ska försöka förklara vad jag menar.
I ordet ”prostitution” anser även jag att det ligger en värdering av att ”sälja sig själv”. Jag menar dock att det inte är begränsat till sexuella tjänster, långt ifrån. Att sälja sig själv konnoterar för mig att man gör något mot sina principer eller motsvarande. En liberal som börjar förespråka kommunism mot löfte om en karriär inom ett kommunistiskt parti har prostituerat sig politiskt, exempelvis.
När det kommer till sexuella tjänster, så går det att sälja tjänster utan att sälja sig själv. Framför allt så säljer man ju inte sin kropp eller ens delar av dem enbart för att man använder sin kropp till att utföra tjänster. För att det ska vara tal om att sälja sig själv måste det till annat. Dessutom så säljer man definitivt inte sin kropp, eftersom man ständigt har sin kropp i behåll. Om man mot någon form av ersättning helt frånsäger sig rätten att säga nej till saker som görs med ens kropp, kan man möjligen börja tala om att faktiskt sälja sin kropp. Det är dock sällan detta är fallet. De gånger liknande saker förekommer i sammanhanget sexuella tjänster, handlar det mer om tvång, slaveri etc, dvs motsvarande våldtäkt eller grovt sexuellt utnyttjande.
Förhoppningsvis var detta klargörande.