Ibland blir blogginläggen inte som man hade tänkt sig. Den första tanken för eftermiddagens blogginlägg var att skriva om religiösa samfunds politiska ställningstaganden, men det visar sig att ett helt annat ämne var mer aktuellt. Det blir – som så ofta förr – ett inlägg om moralpanik.
På senare tid har uttrycken för moralpanik haglat tätt i medierna, såväl de traditionella som de sociala, vilket Expressen uppmärksammar i en artikel. Flera av dessa fall har jag redan tidigare uppmärksammat här på bloggen eller på Twitter och de kräver ingen vidare presentation. Däremot är det intressant att analysera varför det varit så många uppmärksammade fall av moralpanik.
Expressens artikel ger en stor del av förklaringen; alla nya – och ofta ungdomliga – företeelser stöter på patrull i de äldre och mer konservativa åldersgrupperna. Jazzen, rockmusiken och hip-hopen har alla råkat ut för dessa attityder. Självklart kommer många äldre att uppröras över hur ungdomar och andra använder sociala medier och andra digitala kanaler. Det är dock bara en del av förklaringen.
Låt inte andras moralpanik hålla dig fängslad!
Den andra delen av förklaringen är hur de digitala kanalerna används. Användargenererat innehåll är i sin natur en inblick i privatlivet på olika sätt, även om det för det mesta är en i olika grad friserad eller censurerad bild. Det är få som lägger ut allting om sig online, även om det såklart finns undantag. Den information som tillgängliggörs på detta sätt sprids också till såväl bredare grupper som med högre hastighet än någonsin tidigare. Det blir också möjligt att visa bilder eller text som bevis för sådant som tidigare bara spreds ryktesvägen.
Detta innebär att beteenden som människor har pysslat med i alla tider plötsligt blir synligt även för dem som tidigare möjligtvis bara hört talas om något, ryst åt tanken och sen bestämt sig för att inte tänka på det mer. Genom onlinekanaler stöter människor plötsligt på delar av andra människors privatliv de tidigare kunnat ignorera. De tvingas nu att konfronteras med dessa företeelser och sina egna värderingar om det.
Resultatet blir att tidigare acceptabelt beteende plötsligt anses oacceptabelt, eftersom information om och bevis för det blir tillgängligt även för en större publik. Den äldre principen att det man inte vet har man inte ont av har fått den omvända effekten att människor anser att det är ok att försöka förbjuda det man mot sin vilja konfronteras med bevis för.
Som så många gånger tidigare kommer tiden att leda till att moralpaniken blåser över, i takt med att de som själva bejakar olika företeelser blir äldre. Samtidigt måste också effekten bli att toleransen mot subkulturer och ”avvikande” beteenden måste öka, då det blir allt svårare att undvika insikt i dessa genom att allt fler deltar i det pågående onlinesamtalet. Moralpaniken kan på så sätt ses som dödsryckningarna för en attityd som kommer att bli allt mer sällsynt. Samtidigt finns alltid risken att konservativa och förmynderiivrande krafter utnyttjar reaktionerna till att driva på för mer frihetsinskränkande lagstiftning. Till en början kan det te sig attraktivt för breda grupper. Det är dock alltid farligt i förlängningen, då beteenden som tidigare skett mellan samtyckande människor utan att någon kommit till skada plötsligt kan förbjudas, bara för att andra människor plötsligt har insett att det förekommer och inte gillar vad de ser.
Jag hoppas att det är dödsryckningar och inte en begynnande viktoriansk era vi nu ser i medierna. Kunskap om en företeelse kan inte anses vara till skada, hur mycket olika grupper försöker lansera kränkta känslor som en anledning för långtgående förbud. Vi måste acceptera att alla inte lever sina liv som vi själva skulle önska och att vi kommer att konfronteras med beteenden som inte stämmer överens med vår egen uppfattning om vad som är okej. Så länge dessa beteenden inte leder till sådant som skada på annan person eller egendom, får det dock aldrig förbjudas. Med en befolkning som på minsta sätt är heterogen går det inte att ha det på något annat sätt.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Visst råder det sexualmoralpanik, men det är inget som kommit de senaste åren. Det började redan på 80-talet som reaktion mot 70-talets fria sexualitet och blev värre på 90- och 00-talet. Det har alltså redan pågått i 20-30 år. Förhoppningsvis vänder det snart, men det kan ju ta ytterligare flera årtionden eller ännu längre.
Det finns konservativa muslimer som anser sig kränkta av att se kvinnor utan slöja på stan,
————————————-
Ja och dom har ett flertusenårigt prejudikat att luta sig mot OM dom ägnar sig att att bli irriterade på detta i SINA EGNA länder.Dom har det inte här därför att dom är i minoritet.
Jag (vi) har ett prejudikat som sträcker sig långt bakåt i tiden att luta mig mot HÄR mot att t.ex göra det möjligt att normalisera synen på prostitution som via påverkan från markanden sedan gör det möjligt att systematiskt lotsa 18 åringa lågutbildade in i prostitutionsinsdustri istället för till andra yrken som kräver låg kompetens.
Dessutom FINNS ett prejudikat som sträcker sig långt tillbaka i tiden som för dom flesta innebär att ALLT INTE ÄR TILL SALU såvida det inte krävs för att man inte ska dö.För att ändra detta (vilket är fullt möjligt genom yttre påverkan) så krävs det att jag och en majorityet med mig i ovanstående frågor accepterar hur en sådan förändring kommer att påverka mina barn och barnbarn.
Problemet med ditt (ert)resonemang är att det förutsätter att minoriteter betstämmer åt alla andra vad som är ”skadligt” vilket är lite komplicerat såvida ”skadligt” inte reduceras till t.ex sår som man kan sätta plåster på.
…fast det är ju ungefär den reduceringen jag är för. Det är givetvis lite mer än så, men att få sitt moraliska sinne skadat kan inte anses vara skada i denna mening. Det finns konservativa muslimer som anser sig kränkta av att se kvinnor utan slöja på stan, men det kan inte anses vara ”skada” i den mening att staten på grund av detta ska förbjuda kvinnor att gå ut utan slöja. Jag menar att det finns ännu fler saker som idag är förbjudna av gammal hävd och tradition, som inte bör vara förbjudna. Att känna sig kränkt är en folksjukdom och innebär inte ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Problemet är inte vad människor som är överens ”gör” utan VAD kollektivet som helhet vill att deras barn ska lära sig se som del av det samlade knippet accepterade normer och rimligen väger deras uppfattning lika tungt som dom grupper som vill ha sina tabubelagda beteenden upphöjda till del av detta knippe normer som utgör karta för dom allra flesta.
Fast nu argumenterar du för precis den attityden jag argumenterar mot. Om vissa människor vill uppfostra sina barn enligt en viss kod, så visst. De får dock aldrig se det som sin rätt att förbjuda andra att göra saker de vill med hänvisning till att barnen eller andra kan få vetskap om att det finns en annan uppfattning om vad som är ok. Normen bör vara att det som inte skadar någon annan är ok att göra och sen är det upp till var och en vilka av dessa beteenden de själva ser som önskvärda att själva genomföra. Att jag själv anser att det är äckligt med avföringssex betyder inte att jag därför vill förbjuda det, jag vill bara inte själv göra det till en del av mitt sexliv. Det är den distinktionen som är viktig och som är min grundläggande ingång i alla mina ställningstaganden.
Kollektivet har inte rätt att belägga minoriteter med sina egna värderingar utan får finna sig i att andra agerar annorlunda. Ingen har rätt att förbjuda andra att göra saker baserat på vad man själv kan tänka sig att göra, om det inte grundas i att beteendet direkt skadar andra som inte givit sitt medgivande. Det är en grundläggande princip som jag aldrig kommer att släppa.